Ordlista med ord från som man kan hitta i gamla domböcker men också
i många andra historiska skrifter. Orden står i bokstavsordning.
Röda ord i texten innebär att det i mitt dombokslexikon finns en förklaring till ordet.
I bland har jag hittat bra artiklar på Internet. Då finns det en länk till den sidan.

Absolution eller avlösning som det också kallas var när en syndare fick syndernas förlåtelse och åter kunde upptas i den kyrkliga gemeskapen.
 

Accisrätt

Accisrätten var en specialdomstol som från och med 1660-talet till 1810-1811 dömde mål som gällde tullar och acciser.
Acciser var särskilda tillverkningsavgifter i städerna.
Tull (även kallad landtull, "lilla tullen", "porttullen") upptogs vid stadsportarna för varor som fördes till torg och saluhallar i städerna.
Tidigare dömdes brott mot accisbestämmelserna vid rådhusrätten.

Läs mer: Stig Sandelins hemsida om Tullen i Öregrund. (I artikeln står att några protokoll från accisrättegångar inte finns bevarade, detta påstående gäller Öregrund och inte hela Sverige.)
Läs mer: Per-Olov Bergmans hemsida om "Handel och vandel förr i tiden". Denna rubrik finns ganska långt ner på sidan.
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om Tull-, gräns- och kustbevakning LÄNKEN UPPDATERAD DEC - 08
 

Akademisk domstol var en specialdomstol.
Från 1477 stadgades att de som arbetade vid akademin i Uppsala (högre läroanstalt), deras tjänstefolk och studenter skulle dömas vid en akademisk domstol istället för vid allmän domstol. Domare var skolans rektor. Samma slags domstol upprättades vid Lunds universitet. Dessa domstolar upphörde 1852.
Här kan även finnas bouppteckningar och arvskiften efter personer som lydde under akademien.
 

Appellera

Appellera var när någon vädjade från en lägre domstolsinstans till en högre för att söka ändring i en dom som var fälld av den lägre domstolen. Med andra ord betyder appellera att överklaga en dom.
 

Arvskifte är när tillgångarna efter en död person delas mellan arvingarna.
 

Avlingejord var jord som någon själv odlat upp eller köpt eller jord som överlåtits som gåva eller giftorätt. Det kunde också vara jord som någon bytt till sig utan att använda arvejord som betalning. Denna jord kunde man i princip själv bestämma över till skillnad mot arvejord som skulle säljas till släkting.
 

Absolution eller avlösning som det också kallas var när en syndare fick syndernas förlåtelse och åter kunde upptas i den kyrkliga gemeskapen.
 

Avrad

Den som var avvita var svagsint, galen eller fånig.
 

Avvittra

Gustav III:s kungabrev, det s.k. barnamordsplakatet år 1778 tillät ogifta mödrar att föda sitt barn anonymt och barnmorskan förbjöds att efterfråga barnafaderns namn, vilket de tidigare varit skyldiga att göra.
Avsikten med plakatet var att förhindra barnamord. Att kvinnan kunde framföda sitt barn på främmande ort utan att behöva uppge sitt namn gav upphov till begreppet "moder okänd". Barnet skulle dock antecknas i kyrkoböckerna.
För att modern i framtid skulle kunna bevisa sitt moderskap om hon ångrade sig kunde hon lämna ett intyg i ett förslutet konvolut som förvarades i kyrkan där hon erkände moderskapet.
Plakatet gällde till 1915.

Läs mer: Demografisk Databas Södra Sverige en bit ner på sidan finns rubriken okänd moder
Läs mer: Marita Perssons hemsida lagar rörande begreppet "okänd moder"
 

Ha sexuellt umgänge med en kvinna.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
Läs mer: Landsarkivet i Göteborg om utomäktenskapliga förbindelser
 

Dessa domstolar var specialdomstol för frågor rörande gruv- och bergshanteringen. De upphörde på 1850-talet, då häradsrätterna övertog dessa domstolars kompetens.

Läs mer: Wikipedia om bergstingsrätt
Läs mer: Wikipedia om gruvrätt
Läs mer: Erik Jonssons hemsida Per Jonssons artiklar om romersk rätt och bergsrätt
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om bergsbruk LÄNKEN UPPDATERAD DEC - 08
 

Att blessera någon var att såra, skada eller kränka någon.
 

Blodskam är ett äldre ord för incest, dvs. otukt mellan personer som var i så nära släktskap eller svågerskap att de inte fick gifta sig med varandra.

Att någon fått blodvite betyder att personen fått ett sår som inte varit så omfattande men som det kommit blod ur.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om köttsår, slag, kindpust och hårdrag
 

Att någon fått en blånad betyder att personen fått ett blåmärke.

Läs mer: Läs mer: Marita Perssons hemsida om köttsår, slag, kindpust och hårdrag
 

Broderslott var den del som tillföll en bror eller son vid arv. Vid arv på landet ärvde bröder/söner dubbelt så mycket som systrar/döttrar.
 

När någon avlider kallas den avlidnes ättlingar (barn, barnbarn o.s.v.) bröstarvingar.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om arvsordningen förr i tiden
 

Bödeln eller skarprättaren var anställd av samhället för att avrätta, verkställa kroppsstraff eller tortera fångar. Mästerman är ett äldre namn för skarprättare eller bödel. När det var svårt att rekrytera skarprättare anställde man dömda fångar till arbetsuppgiften. Dödsdömda personer kunde få slippa sitt straff genom att själva bli skarprättare.
Till en början skulle det finnas en skarprättare i varje härad, sedan blev det brukligt med en bödel per län. När sedan dödsstraffen minskade blev det vanligt att en skarprättare innehade sysslan i flera län. Bödeln hade ofta medhjälpare som kallades rackare eller rackardrängar.

Bördsbrev, bördsbevis

Cavera se Kavera
 

Curator se Kurator
 

Domsaga är namnet på det geografiska område inom vilket en tingsrätt verkar.
Från 1870-talet sammanlades små häradsrätter till domsagor, som blev det normala distriktet för underdomstol på landet. Domsaga är fortfarande namnet på distriktet för tingsrätterna, som infördes från 1971, då skillnaden mellan land och stad upphörde.
 

Dubbelt hor var en sexuell förbindelse mellan två personer som båda var gifta med varsin annan person.

Läs mer: Landsarkivet i Göteborg om utomäktenskapliga förbindelser
 

Dulgadråp kallades det när man hittat en människa som blivit dödad men man inte kunde finna den som gjort det. Hittades inte gärningsmannen inom ett år fick häradet betala böter.
 

Att man var edsvuren betydde att man svurit eden dvs. man svor inför Gud att man skulle tala sanning.
Nya nämndemän fick svära nämndemannaeden innan de kunde få sitta med i rätten som nämndemän.
 

En sexuell förbindelse mellan en gift person och en ogift kallades enkelt hor.

Läs mer: Landsarkivet i Göteborg om utomäktenskapliga förbindelser
 

Fardag var den dag  då en person som innehade nyttjanderätt i fast egendom var skyldig att flytta. Laga fardag var en i lag stadgad dag då dessa personer var skyldig att flytta om man inte avtalat om ett annat datum.

Läs mer: Nordisk familjebok Se rubriken "Fardag"
 

Fastebrev

En person som skulle bevaka fångar under fångtransporter kallas fånggevaldiger eller fånggevald.

Läs mer: UKF Instruktion för gevaldiger år 1819 (finns på sidan 101)
Läs mer: Nordisk familjebok Se rubriken "Fångtransport"
Läs mer: Svalövbygdens släkt och folklivsforskare Bengt Nordahls artikel om en fånggevaldiger som åtalas
 

Fältskär var en person som kunde utföra mindre kirurgiska ingrepp t.ex. åderlåtning, koppning eller dra ut tänder. Han kunde också bada, klippa och raka människor men även ge lavemang. Fältskären följde med hären vid krig men kunde också anlitas av privatpersoner i fredstid.
 

Förleden betyder föregången tid. Förledet år betyder då förra året om inte annat anges i texten.
 

Förmedelst betyder genom och på grund av.
 

Förskrivning är en skriftlig förbindelse.
 

Förpanta är att lämna eller ta emot något i pant.
 

Försvarslös kallades den som inte hade laga försvar. Att ha laga försvar var att ha en anställning eller en försörjning. Den som saknade laga försvar ansågs vara en lösdrivare och kunde bli tvungen att ta krigstjänst eller dömas till tvångsarbete.

Läs mer: HallandsRötter Om laga försvar och tjänstehjonstadgan
Läs mer: Fridene-Fröjered-Korsberga hembygdsförening Tjänstehjonstadgan
Läs mer: Statens arkiv Om Disciplinkompaniet där en del personer utan laga försvar hamnade
 

Dessa domstolar var specialdomstol för frågor rörande gruv - och bergshanteringen. De upphörde på 1850-talet, då häradsrätterna övertog dessa domstolars kompetens.

Läs mer: Wikipedia om bergstingsrätt
Läs mer: Wikipedia om gruvrätt
Läs mer: Erik Jonssons hemsida Per Jonssons artiklar om romersk rätt och bergsrätt
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om bergsbruk LÄNKEN UPPDATERAD DEC - 08
 

Hemgång

Götaland och Svealand har varit indelade i härader medan Norrland varit indelat i tingslag. Dalarna som endast hade ett härad, Folkare härad men flera tingslag är ett undantag från regeln.
Häradet var förr ett mindre område där man hade gemensam förvaltning (skötsel) av vissa saker t.ex. väghållningen.
Förr sammanföll oftast häradet med tingslaget dvs. området hade oftast en gemensam domstol där brott och tvister som uppstått inom området skulle dömas.
Eftersom härad inte är samma sak som rättsområde kunde stora härader vara indelade i flera tingslag (rättsområden) och flera små härader kunde ibland vara sammanslagna till ett tingslag. Därför behöver man veta tingslaget när man forskar i domböcker.

Läs mer: NOG Jörgen Tollessons sammanställning om "Sveriges landskap, härader, socknar, städer och tingslag"
 

Före 1734-års lag:
Häradsdomaren var den som ledde tinget när häradshövdingen inte kunde närvara vid tinget.

Efter 1734-års lag:
Häradsdomare blev en hederstitel som tilldelades den främste av nämndemännen, vilket oftast var den i nämnden som hade flest levnads- eller tjänsteår.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson
 

Häradshövdingen var rättens ordförande. Denna tjänst gav goda inkomster. Häradshövdingarna var oftast adelsmän som hade juridisk utbildning. Dessa bodde ofta långt från området de skulle döma i. Därför anställde de vikarier, så kallade lagförare eller lagläsare. Dessa var inte lika kunniga i lagen. Många gånger lyckades ersättaren inte att vara tillräckligt auktoritär i förhållande till lekmannadomarna i nämnden och tingsmenigheten. Detta medförde att lagen inte alltid efterföljdes utan man dömde efter nämndemännens uppfattning av vad som var rätt. Samma brott kunde då dömas olika i olika delar av Sverige. 1680 genomfördes att häradshövdingen skulle vara lagfaren dvs. lagkunnig och bosatt i sin lagsaga dvs. i området där han skulle döma.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson
 

Häradsrätten var den domstol som dömde i första instans på landsbygden. Häradsrätten ersattes med tingsrätten 1971.

Läs mer: Marita Perssons hemsida Sveriges domstolsindelning från 1614 till 1970
Läs mer: Folkare släktforskarförening Birgitta Lahrms artikel: Allmänt om domstolsväsendet
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om domstolar. Kapitel 1 handlar om domstolar på landsbygden.
 

Att hävda någon var att ha sexuellt umgänge men den personen.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
Läs mer: Landsarkivet i Göteborg om utomäktenskapliga förbindelser
 

Hösttinget var årets tredje ting. Enligt 1734 års lag skulle detta ting hållas mellan 1 september och 30 november (Gäller de områden som hade tre ting per år.)
 

Jordrannsakning var en undersökning av en gårds värde för att rättvist bedöma hur mycket skatt som skulle betalas. Man undersökte och skrev ner storleken på åker, äng och skog och andra saker som kunde höja värdet på gården t.ex. om det fanns någon kvarn på gården.

Läs mer: Bengt Kjällmans hemsida om jordrannsakningsprotokoll.
 

Kavera

Kautionist

Kautionsman

Kindpust var det samma som en örfil.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om köttsår, slag, kindpust och hårdrag
 

Att komparera betyder att infinna sig i rätten. De som ej komparerade när de blivit instämda till rätten blev tvungen att betala böter om de inte kunde visa att de hade laga förfall dvs. att de hade giltigt skäl för sin frånvaro.
 

Man kunde bli dömd till kroppsplikt dvs. kroppsstraff om man inte hade pengar att betala böter med. Männen slogs då med spö och kvinnorna med ris. Antalet slag berodde på hur grovt deras brott varit.
 

Att kungöra är att offentligt tillkänna ge något.
 

Kurator
 
Kurator var en person som utsetts att ta hand om någon annans rätt eller egendom när personen själv inte kunde det. Detta ord kunde t.ex. användas istället för god man, förmyndare eller förvaltare.
 

Kvittens är ett kvitto eller ett skriftligt bevis.
 

Att kvälja kan betyda att plåga, kritisera eller beskylla. Att kvälja en dom var att protestera mot ett domslut.
 

Kämnärsrätten var den domstol som dömde i första instans i de flesta städer. En del städer saknade kämnärsrätt och hade istället rådhusrätten som första instans. Kämnärsrätten avskaffades 1849.

Läs mer: Marita Perssons hemsida Sveriges domstolsindelning från 1614 till 1970
Läs mer: Folkare släktforskarförening Birgitta Lahrms artikel: Allmänt om domstolsväsendet
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om domstolar. Kapitel 2 handlar om domstolar i städerna.
 

Fardag var den dag  då en person som innehade nyttjanderätt i fast egendom var skyldig att flytta. Laga fardag var en i lag stadgad dag då dessa personer var skyldig att flytta om man inte avtalat om ett annat datum.

Läs mer: Nordisk familjebok Se rubriken "Fardag"
 

Den som har laga förfall har giltigt skäl för sin frånvaro vid rättegången.
 

Att ha laga försvar var att ha en anställning eller en försörjning. Den som saknade laga försvar kallades försvarslös och ansågs vara en lösdrivare och kunde bli tvungen att ta krigstjänst eller dömas till tvångsarbete.

Läs mer: HallandsRötter Om laga försvar och tjänstehjonstadgan
Läs mer: Fridene-Fröjered-Korsberga hembygdsförening Tjänstehjonstadgan
Läs mer: Statens arkiv Om Disciplinkompaniet där en del personer utan laga försvar hamnade
 

Under rubriken lagbud skrevs alla uppbud upp.

Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
Läs mer: Demografisk Databas Södra Sverige i Elisabeth Reuterswärds artikeln "Så söker man i domböcker" kan man läsa om uppbud
 

Häradshövdingarna som hade juridisk utbildning bodde ofta långt från området de skulle döma i. Därför anställde de vikarier, så kallade lagförare eller lagläsare. Dessa var inte lika kunniga i lagen. Många gånger lyckades ersättaren inte att vara tillräckligt auktoritär i förhållande till lekmannadomarna i nämnden och tingsmenigheten. Detta medförde att lagen inte alltid efterföljdes utan man dömde efter nämndemännens uppfattning av vad som var rätt. Samma brott kunde då dömas olika i olika delar av Sverige.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson
 

Likstol var en avgift som betalades till prästen för jordfästning. Genom en kunglig förordning från 1681 bestämdes att likstolen skulle vara 1 ko om bonden eller bondhustrun avlidit och ägde 6 kor. Om den döde haft färre tillgångar betalades ett lägre belopp. Skåne hade specialregler.

Läs mer: Nordisk familjebok Se rubriken "Likstol"
 

Likvidation var en ekonomisk utredning, förr även en skriftlig handling t.ex. ett kvitto.
 

Att lysa något var att offentligt tillkännage eller kungöra något. Vid varje ting skulle häradshövding lysa ting och tingsfrid före förhandlingarnas början.
 

Lägersmål var en sexuell förbindelse mellan en man och en kvinna som inte var gifta med varandra.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
Läs mer: Landsarkivet i Göteborg om utomäktenskapliga förbindelser
 

Lägra var att ha sexuellt umgänge med en kvinna.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
Läs mer: Landsarkivet i Göteborg om utomäktenskapliga förbindelser
 

Lönskaläge var en sexuell förbindelse mellan två ogifta personer som varken var släkt med varandra eller i svågerskap till varandra.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
Läs mer: Landsarkivet i Göteborg om utomäktenskapliga förbindelser
 

Lösdrivare var den som inte hade laga försvar. Att ha laga försvar var att ha en anställning eller en försörjning. Den som saknade laga försvar var försvarslös och kunde bli tvungen att ta krigstjänst eller dömas till tvångsarbete.

Läs mer: HallandsRötter Om laga försvar och tjänstehjonstadgan
Läs mer: Fridene-Fröjered-Korsberga hembygdsförening Tjänstehjonstadgan
Läs mer: Statens arkiv Om Disciplinkompaniet där en del personer utan laga försvar hamnade
 

Mark var ett mått på värdet av ett jordområde.
 

Mened är ett falskt vittnesmål under ed.
 

Menederi är att vittna falskt under ed.
 

Moderera betyder att anpassa storleken eller att jämka t.ex. bötesbelopp.
 

Mökränkning var sexuellt umgänge mellan två ogifta personer av motsatt kön. Mannen och hans släkt var skyldig att betala böter som kompensation till kvinnans släkt för att hon inte längre var oskuld. Under 1600-talet fick kyrkan mer inflytande och eftersom kyrkan ansåg att individerna som utövat brottet skulle dömas ändrades reglerna så att både mannen och kvinnan straffades. I och med de ändrade reglerna ändrades även namnet på brottet från mökränkning till lägersmål.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
Läs mer: Landsarkivet i Göteborg om utomäktenskapliga förbindelser
 

Nabo var en granne (närboende).
 

I södra Sverige kallades rackare ibland för nattmän. Rackare utförde föraktade sysslor som att rensa latriner och begrava självmördare. Dessutom var rackaren ofta bödelns medhjälpare.  

Läs mer: Pehr Hedenqvists hemsida om bödlar, skarprättare, mästermän och rackare LÄNKEN UPPDATERAD DEC - 08
Läs mer: Trollhättebygdens släktforskare prislistor för rackarens och bödelns tjänster
Läs mer: Tore Hartungs hemsida om en kvinnlig rackare från Lidköping
 

Nidingsstöld var stöld som beräknades som grövre på grund av omständigheterna. Det var t.ex. värre att stjäla från barn som var yngre än tolv år, av någon som låg svårt sjuk, av en sinnessjuk person eller av någon som låg på marken och sov.
 

Nämndemannen kallades ibland för tolvman eftersom häradsrätten brukade bestå av tolv män. Nämndemännens huvuduppgift var att vara närvarande vid tinget som rådgivare. Nämndemännen var lekmän dvs. de hade ingen juridisk utbildning. De var betrodda bönder som bodde inom häradet och därför hade kunskap om viktiga lokala förhållanden.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson
 

Nya nämndemän fick svära nämndemannaeden innan de kunde få sitta med i rätten som nämndemän. De fick då bl.a. lova att var rättvisa i sin bedömning.
 

Obligera var att ålägga någon att göra (utföra) något.
 

Att en dom är okvald innebär att ingen har klandrat domen.
 

Nedsättande tillmäle eller skällsord som någon använder i tilltal till eller om någon.
 

Otidigt sängelag var sexuellt umgänge mellan två ogifta personer före de gifte sig med varandra.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
 

Plikta betyder straffa och böta.
 

Preskribera betydde förr att besluta något.
 

Att ett brott blivit preskriberat betyder att brottet begicks så långt tillbaka i tiden att straffet avskrivits.
 

Rackare utförde föraktade sysslor som att rensa latriner och begrava självmördare. Dessutom var rackaren ofta bödelns medhjälpare.  I södra Sverige kallades rackare ibland för nattmän.

Läs mer: Pehr Hedenqvists hemsida om bödlar, skarprättare, mästermän och rackare LÄNKEN UPPDATERAD DEC - 08
Läs mer: Trollhättebygdens släktforskare prislistor för rackarens och bödelns tjänster
Läs mer: Tore Hartungs hemsida om en kvinnlig rackare från Lidköping
 

Regress var att på rättslig väg utkräva ersättning för gjorda utlägg eller för förlust.
 

Remittera är att (åter)sända ett ärende eller domstolsmål till förnyad handläggning.
 

De renoverade domböckerna är renskrifter (avskrifter) av original domböckerna. De renoverade domböckerna kom till för att kunna kontrollera att kronan fick in sina böter och senare även för att kunna kontrollera att ingen fick en orättvis dom.  Ibland saknas detaljer, en del mål, lagfarter och inteckningar. När original domboken inte finns eller om den är svårläst är den renoverade domboken en mycket bra ersättning. Den brukar vara lättare att läsa än originalet.

Läs mer: Umeå universitetsbibliotek mer fakta om renoverade domböcker
 

Resolution betyder beslut eller utslag. I resolutionen kan man läsa vad nämnden kommit fram till och vad straffet blev om man kommit överens om en fällande dom.
 

Riksdaler kan förkortas rsdr.
 

Rådhusrätten var den domstol som var andra instans i städer. Några få städer saknade kämnärsrätt och där var rådhusrätten första instans.

Läs mer: Marita Perssons hemsida Sveriges domstolsindelning från 1614 till 1970
Läs mer: Folkare släktforskarförening Birgitta Lahrms artikel: Allmänt om domstolsväsendet
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om domstolar. Kapitel 2 handlar om domstolar i städerna.
 

Rådhusrätten var den domstol som var andra instans i städer. Några få städer saknade kämnärsrätt och där var rådhusrätten första instans.

Läs mer: Marita Perssons hemsida Sveriges domstolsindelning från 1614 till 1970
Läs mer: Folkare släktforskarförening Birgitta Lahrms artikel: Allmänt om domstolsväsendet
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om domstolar. Kapitel 2 handlar om domstolar i städerna.
 

Vid rättegångar rådde tingsfrid eller rättegångsfrid. Det innebar att vissa brott (våldsgärningar och förargelseväckande beteende) som utfördes på tingsplatsen eller på väg till eller ifrån ett ting straffades hårdare än om de inträffat under andra förhållanden.
 

Förr skulle varje häradsting börja med en rättegångsgudstjänst eller tingspredikan som den också har kallats. Den skulle innehålla sång, böner och någon predikan som gav anledning till eftertänksamhet inför den viktiga uppgift
som de sittande i rätten och de som skulle komma inför rätten hade.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om rättegångsgudstjänst.
 

En självspillning var en person som tagit sitt liv dvs. en självmördare.
 

Skaft är ett äldre ord för lagfart. Vid försäljning av gård eller hus skulle ägarbytet föras in i tingsprotokollet. Sedan skrevs ett intyg, ett skaftebrev,  på vem som ägde fastigheten eller gården.

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet. LÄNKEN UPPDATERAD DEC - 08
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
 

Skarprättaren (bödeln) var anställd av samhället för att avrätta, verkställa kroppsstraff eller tortera fångar. Mästerman är ett äldre namn för skarprättare eller bödel. När det var svårt att rekrytera skarprättare anställde man dömda fångar till arbetsuppgiften. Dödsdömda personer kunde få slippa sitt straff genom att själva bli skarprättare.
Till en början skulle det finnas en skarprättare i varje härad, sedan blev det brukligt med en bödel per län. När sedan dödsstraffen minskade blev det vanligt att en skarprättare innehade sysslan i flera län. Bödeln hade ofta medhjälpare som kallades rackare eller rackardrängar.

Köttsår eller skråma som som inte skadat ben.  Allvarligare än blodvite men inte lika illa som fullsår.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om köttsår, slag, kindpust och hårdrag
 

Den som blev utsatt för smälek blev hånad eller förödmjukad.
 

Sommartinget var årets andra ting. Enligt 1734 års lag skulle detta ting hållas mellan Valborg (30/4) och midsommardagen (24/6), (Gäller de områden som hade tre ting per år.)
 

Spöstraffet var ett vanligt kroppsstraff som män förr i tiden kunde bli dömda till eller om han blev dömd att betala böter men inte hade något att böta med kunde straffet omvandlas till spöslitning.
En man kunde dömas till högst 40 par spö. Uttrycket "par spö" betydde att den som slog slog med två spön samtidigt. Det innebar att sammanlagt användes 40x2 spö dvs. 80 spön. Varje par skulle användas tre gånger innan de slängdes och man tog nästa par. Det innebär att den som dömdes till 40 par spö fick utstå 40x2x3 dvs. 240 spörapp. En kunglig förordningen 1855 avskaffade spöstraffet.
 

Stämningsförsittning var när någon uteblev från domstolsförhandlingar den dagen man tog upp det målet han eller hon var instämd att närvara vid.
 

Stärbhus betyder dödsbo och är den egendom som finns kvar efter en avliden person.
 

Som släktingar räknades inte bara de riktiga släktingarna (blodskyldskap) utan man blev även släkt med sin partners släktingar (svågerskap). Det var alltså förbjudet att gifta om sig med en nära släkting till sin före detta make/maka.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om släktskaps- och svågerskapshinder vid vigsel
 

Systerlott var den del som tillföll en syster eller dotter vid arv. Vid arv på landet ärvde bröder/söner dubbelt så mycket som systrar/döttrar.
 

Tidelag är när en människa har sex med ett djur.

Läs mer: Svalövbygdens släkt och folklivsforskare Bengt Nordahls artikel om tidelag
 

Vid rättegångar rådde tingsfrid eller rättegångsfrid. Det innebar att vissa brott (våldsgärningar och förargelseväckande beteende) som utfördes på tingsplatsen eller på väg till eller ifrån ett ting straffades hårdare än om de inträffat under andra förhållanden.
 

Tingslag var ett område som hade en gemensam domstol där brott och tvister som uppstått inom området skulle dömas.

Norrland har varit indelat i tingslag medan Götaland och Svealand har varit indelade i härader som inte alltid var samma område som tingslaget. Dalarna som endast hade ett härad, Folkare härad men flera tingslag är ett undantag från regeln att Svealand varit indelat i härader.

Läs mer: NOG Jörgen Tollessons sammanställning om "Sveriges landskap, härader, socknar, städer och tingslag"
 

Förr skulle varje häradsting börja med en rättegångsgudstjänst eller tingspredikan som den också har kallats. Den skulle innehålla sång, böner och någon predikan som gav anledning till eftertänksamhet inför den viktiga uppgift
som de sittande i rätten och de som skulle komma inför rätten hade.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om rättegångsgudstjänst.
 

Nämndemannen kallades ibland för tolvman eftersom häradsrätten brukade bestå av tolv män. Nämndemännens huvuduppgift var att vara närvarande vid tinget som rådgivare. Nämndemännen var lekmän dvs. de hade ingen juridisk utbildning. De var betrodda bönder som bodde inom häradet och därför hade kunskap om viktiga lokala förhållanden.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson
 

Nya tolvmän dvs. nämndemän fick svära tolvmannaeden innan de kunde få sitta med i rätten som nämndemän. De fick då bl.a. lova att var rättvisa i sin bedömning.
 

När det i en dombok står att någon blivit tubbad att göra något betyder det att personen blivit lockad eller övertalad att göra något felaktigt eller olagligt.
 

När en gård såldes kunde säljaren och köparen skriva ett undantagskontakt. Det innebar att säljaren sålde gården ganska billigt mot att säljaren fick bo kvar på gården (oftast i en egen liten stuga) även efter försäljningen. Dessutom skulle säljaren få vissa förmåner. I undantagskontraktet stod det vilka förmåner säljaren skulle få.

Läs mer:  Vimmerby digitala bildarkiv Martin Johanssons uppsats om Undantag - bondens pensionssysten
Läs mer:  Blekinge museum Ett undantagskontrakt från 1878
 

När en gård som var arvegods skulle säljas måste försäljningen tillkännagivas, uppbjudas, vid tinget. Detta kallades för uppbud. Enligt landslagen skulle gårdar som låg ute i landsbygden uppbjudas vid tre på var andra följande ting. I områden med färre än tre ting per år gällde andra bestämmelser. Om ingen av säljarens släktingar begärt att få utnyttja sin förköpsrätt kunde köparen begära att få fastebrev på gården ett år efter sista uppbudet passerat. 

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet. LÄNKEN UPPDATERAD DEC - 08
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
Läs mer: Demografisk Databas Södra Sverige i Elisabeth Reuterswärds artikeln "Så söker man i domböcker" kan man läsa om uppbud
 

När en gård som var arvegods skulle säljas måste försäljningen tillkännagivas vid tinget. Detta kallades för uppbud. Enligt landslagen skulle gårdar som låg ute i landsbygden uppbjudas vid tre på var andra följande ting. I områden med färre än tre ting per år gällde andra bestämmelser. Om ingen av säljarens släktingar begärt att få utnyttja sin förköpsrätt kunde köparen begära att få fastebrev på gården ett år efter sista uppbudet passerat. 

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet. LÄNKEN UPPDATERAD DEC - 08
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
Läs mer: Demografisk Databas Södra Sverige i Elisabeth Reuterswärds artikeln "Så söker man i domböcker" kan man läsa om uppbud
 

Vintertinget var årets första ting och det kallades ibland vårting. Enligt 1734 års lag skulle detta ting hållas mellan tjugondedag jul (=13/1) och april månad (Gäller de områden som hade tre ting per år.)
 

Vårtinget var årets första ting och det kallades oftast vinterting. Enligt 1734 års lag skulle detta ting hållas mellan tjugondedag jul (=13/1) och april månad (Gäller de områden som hade tre ting per år.)