Ordlista med ord från som man kan hitta i gamla domböcker men också
i många andra historiska skrifter. Orden står i bokstavsordning.
Gröna ord i texten innebär att det i mitt dombokslexikon finns en förklaring till ordet.
I bland har jag hittat bra artiklar på Internet. Då finns det en länk till den sidan.

Absolution eller avlösning som det också kallas var när en syndare fick syndernas förlåtelse och åter kunde upptas i den kyrkliga gemenskapen.
 

Accisrätt

Accisrätten var en specialdomstol som från och med 1660-talet till 1810-1811 dömde mål som gällde tullar och acciser.
Acciser var särskilda tillverkningsavgifter i städerna.
Tull (även kallad landtull, "lilla tullen", "porttullen") upptogs vid stadsportarna för varor som fördes till torg och saluhallar i städerna.
Tidigare dömdes brott mot accisbestämmelserna vid rådhusrätten.

Läs mer: Per-Olov Bergmans hemsida om "Handel och vandel förr i tiden". Denna rubrik finns ganska långt ner på sidan.
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om Tull-, gräns- och kustbevakning UPPDATERAD DEC - 11
 

Akademisk domstol var en specialdomstol.
Från 1477 stadgades att de som arbetade vid akademin i Uppsala (högre läroanstalt), deras tjänstefolk och studenter skulle dömas vid en akademisk domstol istället för vid allmän domstol. Domare var skolans rektor. Samma slags domstol upprättades vid Lunds universitet. Dessa domstolar upphörde 1852.
Här kan även finnas bouppteckningar och arvskiften efter personer som lydde under akademien.
 

Appellera

Appellera var när någon vädjade från en lägre domstolsinstans till en högre för att söka ändring i en dom som var fälld av den lägre domstolen. Med andra ord betyder appellera att överklaga en dom.
 

Arvejord var mark som någon ärvt av en släkting. Arvejorden fick inte säljas till vem som helst. Den som var närmast släkt hade störst rätt till marken. Den rätten kallades bördsrätt. Om arvejord används som betalning för att köpa ny mark räknades den nya marken som arvejord istället för den som blivit såld.

Avlingejord var mark som någon själv odlat upp eller köpt eller mark som överlåtits som gåva eller giftorätt. Det kunde också vara mark som någon bytt till sig utan att använda arvejord som betalning. Denna mark kunde man i princip själv bestämma över till skillnad mot arvejord som skulle säljas till släkting.
 

Arvskifte är när tillgångarna efter en död person delas mellan arvingarna.
 

Avlingejord var mark som någon själv odlat upp eller köpt eller mark som överlåtits som gåva eller giftorätt. Det kunde också vara mark som någon bytt till sig utan att använda arvejord som betalning. Denna mark kunde man i princip själv bestämma över till skillnad mot arvejord som skulle säljas till släkting. Om arvejord används som betalning för att köpa ny mark räknades den nya marken som arvejord istället för den som blivit såld.
 

Absolution eller avlösning som det också kallas var när en syndare fick syndernas förlåtelse och åter kunde upptas i den kyrkliga gemenskapen.
 

Avrad

Den som var avvita var svagsint, galen eller fånig.
 

Avvittra

Gustav III:s kungabrev, det s.k. barnamordsplakatet år 1778 tillät ogifta mödrar att föda sitt barn anonymt och barnmorskan förbjöds att efterfråga barnafaderns namn, vilket de tidigare varit skyldiga att göra.
Avsikten med plakatet var att förhindra barnamord. Att kvinnan kunde framföda sitt barn på främmande ort utan att behöva uppge sitt namn gav upphov till begreppet "moder okänd". Barnet skulle dock antecknas i kyrkoböckerna.
För att modern i framtid skulle kunna bevisa sitt moderskap om hon ångrade sig kunde hon lämna ett intyg i ett förslutet konvolut som förvarades i kyrkan där hon erkände moderskapet.
Plakatet gällde till 1915.

Läs mer: Demografisk Databas Södra Sverige en bit ner på sidan finns rubriken okänd moder
Läs mer: Marita Perssons hemsida lagar rörande begreppet "okänd moder"
Läs mer: Marita Perssons hemsida "Oäkta barn, var och när hittar jag domen?

 

När en man belägrat, lägrat, besovit eller hävdat en kvinna hade han haft sexuellt umgänge med henne.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
 

Dessa domstolar var specialdomstol för frågor rörande gruv- och bergshanteringen. De upphörde på 1850-talet, då häradsrätterna övertog dessa domstolars kompetens.

Läs mer: Wikipedia om bergstingsrätt
Läs mer: Wikipedia om gruvrätt
Läs mer: Erik Jonssons hemsida Per Jonssons artiklar om romersk rätt och bergsrätt
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om bergsbruk UPPDATERAD DEC - 11
 

När en man besovit, belägrat, lägrat eller hävdat en kvinna hade han haft sexuellt umgänge med henne.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
 

Att blessera någon var att såra, skada eller kränka någon.
 

Blodskam är ett äldre ord för incest, dvs. samlag mellan personer som var i så nära släktskap eller svågerskap att de inte fick gifta sig med varandra.

Att någon fått blodvite betyder att personen fått ett sår som inte varit så omfattande men som det kommit blod ur.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om köttsår, slag, kindpust och hårdrag
 

Att någon fått en blånad betyder att personen fått ett blåmärke.

Läs mer: Läs mer: Marita Perssons hemsida om köttsår, slag, kindpust och hårdrag
 

Broderslott var den del som tillföll en bror eller son vid arv. Vid arv på landsbygden ärvde bröder/söner dubbelt så mycket som systrar/döttrar.
 

När någon avlider kallas den avlidnes ättlingar (barn, barnbarn o.s.v.) bröstarvingar.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om arvsordningen förr i tiden
 

Bödeln eller skarprättaren var anställd av samhället för att avrätta, verkställa kroppsstraff eller tortera fångar. Mästerman är ett äldre namn för skarprättare eller bödel. När det var svårt att rekrytera bödlar anställde man dömda fångar till arbetsuppgiften. Dödsdömda personer kunde få slippa sitt straff genom att själva bli bödel.
Till en början skulle det finnas en bödel i varje härad, sedan blev det brukligt med en per län. När sedan dödsstraffen minskade blev det vanligt att en bödel innehade sysslan i flera län. Han hade ofta medhjälpare som kallades rackare eller rackardrängar.

Bördsbrev, bördsbevis

Förr delades böter i tre lika stora delar. En tredjedel av böterna tillföll häradet (eller staden om det är där målet tas upp). Målsägaren (=den som går till tinget och anklagar de som begått brottet) fick en tredjedel. Den sista tredjedelen gick till kungen. Men om person som skulle böta bodde på en frälsemans mark skulle den tredjedelen i stället tillfalla frälsemannen.

De böter som var häradets tredjedel delades sedan upp i tre delar. En tredjedel gick till häradshövdingen. Den andra tredjedelen fick nämndemännen dela på och den tredje tillföll häradet.
 

Cavera se Kavera
 

Curator se Kurator
 

Domsaga är namnet på det geografiska område inom vilket en tingsrätt verkar.
Från 1870-talet sammanlades små häradsrätter till domsagor, som blev det normala distriktet för underdomstol på landet. Domsaga är fortfarande namnet på distriktet för tingsrätterna, som infördes från 1971, då skillnaden mellan land och stad upphörde.
 

Dubbelt hor eller tvefalt hor var en sexuell förbindelse mellan två personer som båda var gifta med varsin annan person.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om enkelt hor, enfalt hor, dubbelt hor och tvefalt hor.
 

Dulgadråp kallades det när man hittat en människa som blivit dödad men man inte kunde finna den som gjort det. Hittades inte gärningsmannen inom ett år fick häradet betala böter.
 

Att man var edsvuren betydde att man svurit eden dvs. man svor inför Gud att man skulle tala sanning.
Nya nämndemän fick svära nämndemannaeden innan de kunde få sitta med i rätten som nämndemän.
 

En sexuell förbindelse mellan en gift person och en ogift kallades enfalt hor eller enkelt hor.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om enkelt hor, enfalt hor, dubbelt hor och tvefalt hor.
 

En sexuell förbindelse mellan en gift person och en ogift kallades enkelt hor eller enfalt hor.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om enkelt hor, enfalt hor, dubbelt hor och tvefalt hor.
 

Fardag var den dag  då en person som innehade nyttjanderätt i fast egendom var skyldig att flytta. Laga fardag var en i lag stadgad dag då dessa personer var skyldig att flytta om man inte avtalat om ett annat datum.

Läs mer: Nordisk familjebok Se rubriken "Fardag"
 

Fast egendom var jord (mark) eller fastigheter.  Fast egendom satt fast till skillnad mot lös egendom.

Fasta NY DEC - 11

Fastebrev

Förr delades böter i tre lika stora delar. En tredjedel av böterna tillföll häradet (eller staden om det är där målet tas upp). Målsägaren (=den som går till tinget och anklagar de som begått brottet) fick en tredjedel. Den sista tredjedelen gick till kungen. Men om person som skulle böta bodde på en frälsemans mark skulle den tredjedelen i stället tillfalla frälsemannen. När det står frälsesak vet man att den sista tredjedelen tillföll en frälseman och inte kungen.

De böter som var häradets tredjedel delades sedan upp i tre delar. En tredjedel gick till häradshövdingen. Den andra tredjedelen fick nämndemännen dela på och den tredje tillföll häradet.
 

En person som skulle bevaka fångar under fångtransporter kallas fånggevaldiger eller fånggevald.

Läs mer: UKF Instruktion för gevaldiger år 1819 (finns på sidan 101)
Läs mer: Nordisk familjebok Se rubriken "Fångtransport"
Läs mer: Svalövbygdens släkt och folklivsforskare Bengt Nordahls artikel om en fånggevaldiger som åtalas UPPDATERAD DEC - 11
 

Fältskär var en person som kunde utföra mindre kirurgiska ingrepp t.ex. åderlåtning, koppning eller dra ut tänder. Han kunde också bada, klippa och raka människor men även ge lavemang. Fältskären följde med hären vid krig men kunde också anlitas av privatpersoner i fredstid.
 

Förelägga kan betyda bestämma, ålägga eller befalla.
 

Förelägga kan också betyda att lägga fram eller visa upp.
 

Förleden betyder föregången tid. Förledet år betyder då förra året om inte annat anges i texten.
 

Förmedelst betyder genom och på grund av.
 

Förskrivning är en skriftlig förbindelse.
 

Förpanta eller förpantning varr att lämna eller ta emot något i pant.
 

Försvarslös kallades den som inte hade laga försvar. Att ha laga försvar var att ha en anställning eller en försörjning. Den som saknade laga försvar ansågs vara en lösdrivare och kunde bli tvungen att ta krigstjänst eller dömas till tvångsarbete.

Läs mer: HallandsRötter Om laga försvar och tjänstehjonstadgan
Läs mer: Fridene-Fröjered-Korsberga hembygdsförening Tjänstehjonstadgan
Läs mer: Riksarkivet Om Disciplinkompaniet där en del personer utan laga försvar hamnade UPPDATERAD DEC - 11
 

Giftorätt var den del i det gemensamma boet som den äkta maken eller makan hade rätt till.

Enligt Magnus Erikssons landslag hade mannen rätt till 2/3 delar och kvinnan till 1/3 av all lös egendom och av all fast egendom som de skaffat under äktenskapet. Fast egendom som förvärvats före äktenskapet ingick inte i det gemensamma boet. Arv av fast egendom ingick inte heller i det gemensamma boet även om arvet skedde under tiden äktenskapet varade.

Enligt stadslagen hade mannen och kvinnan lika stor giftorätt i boet dvs. hälften var.

Undantag:
Prästers giftorätt skulle följa stadslagen även om de bodde på landsbygden och frälsemäns giftorätt skulle följa landslagen även om de bodde i staden.

Först genom en förordning 1845 fick män och kvinnor lika stor giftorätt i hela landet oavsett om de var bosatta i staden eller på landsbygden.

Läs mer: Lunds universitet Kristine Widlunds examensarbete om "Vederlagsregen - dess ursprung, syfte och förhållande till familjerättsliga principer. Från sidan 8 kan man läsa om giftorätt.
Läs mer: Google books Knut Olivecronas bok "Om makars giftorätt i bo" från år 1868. Bland annat historisk tillbaka blick.

Gruvrätt och och bergstingsrätt var specialdomstol för frågor rörande gruv - och bergshanteringen. De upphörde på 1850-talet, då häradsrätterna övertog dessa domstolars kompetens.

Läs mer: Wikipedia om bergstingsrätt
Läs mer: Wikipedia om gruvrätt
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om bergsbruk UPPDATERAD DEC - 11

Att erbjuda någon som har förköpsrätt att köpa eller lösa en sak eller gård kallades hembud eller att hembjuda.

Hemgång

Häradet var förr ett mindre område där man hade gemensam förvaltning (skötsel) av vissa saker t.ex. väghållningen.
Förr sammanföll oftast häradet med tingslaget dvs. området hade oftast en gemensam domstol där brott och tvister som uppstått inom området skulle dömas.
Götaland och Svealand har varit indelade i härader medan Norrland varit indelat i tingslag. Dalarna som endast hade ett härad, Folkare härad men flera tingslag är ett undantag från regeln.

Eftersom härad inte är samma sak som rättsområde kunde stora härader vara indelade i flera tingslag (rättsområden) och flera små härader kunde ibland vara sammanslagna till ett tingslag. Därför behöver man veta tingslaget när man forskar i domböcker.

Läs mer: NOG Jörgen Tollessons sammanställning om "Sveriges landskap, härader, socknar, städer och tingslag"
 

Före 1734-års lag:
Häradsdomaren var den som ledde tinget när häradshövdingen inte kunde närvara vid tinget.

Efter 1734-års lag:
Häradsdomare blev en hederstitel som tilldelades den främste av nämndemännen, vilket oftast var den i nämnden som hade flest levnads- eller tjänsteår.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson UPPDATERAD DEC - 11
 

Häradshövdingen var rättens ordförande. Denna tjänst gav goda inkomster. Häradshövdingarna var oftast adelsmän som hade juridisk utbildning. Dessa bodde ofta långt från området de skulle döma i. Därför anställde de vikarier, så kallade lagförare eller lagläsare. Dessa var inte lika kunniga i lagen. Många gånger lyckades ersättaren inte att vara tillräckligt auktoritär i förhållande till lekmannadomarna i nämnden och tingsmenigheten. Detta medförde att lagen inte alltid efterföljdes utan man dömde efter nämndemännens uppfattning av vad som var rätt. Samma brott kunde då dömas olika i olika delar av Sverige. 1680 genomfördes att häradshövdingen skulle vara lagfaren dvs. lagkunnig och bosatt i sin lagsaga dvs. i området där han skulle döma.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson UPPDATERAD DEC - 11
 

Häradsrätten var den domstol som dömde i första instans på landsbygden. Häradsrätten ersattes med tingsrätten 1971.

Läs mer: Marita Perssons hemsida Sveriges domstolsindelning från 1614 till 1970
Läs mer: Folkare släktforskarförening Birgitta Lahrms artikel: Allmänt om domstolsväsendet UPPDATERAD DEC - 11
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om domstolar. Kapitel 1 handlar om domstolar på landsbygden. UPPDATERAD DEC - 11
 

När en man hävdat, belägrat, lägrat eller besovit en kvinna hade han haft sexuellt umgänge med henne.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
 

Hösttinget var årets tredje ting. Enligt 1734 års lag skulle detta ting hållas mellan 1 september och 30 november (Gäller de områden som hade tre ting per år.)
 

Jordrannsakning var en undersökning av en gårds värde för att rättvist bedöma hur mycket skatt som skulle betalas. Man undersökte och skrev ner storleken på åker, äng och skog och andra saker som kunde höja värdet på gården t.ex. om det fanns någon kvarn på gården.

Läs mer: Bengt Kjällmans hemsida om jordrannsakningsprotokoll.
 

Kavera

Kautionist

Kautionsman

Kindpust var det samma som en örfil.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om köttsår, slag, kindpust och hårdrag
 

Att komparera betyder att infinna sig i rätten. De som ej komparerade när de blivit instämda till rätten blev tvungen att betala böter om de inte kunde visa att de hade laga förfall dvs. att de hade giltigt skäl för sin frånvaro.
 

Man kunde bli dömd till kroppsplikt dvs. kroppsstraff om man inte hade pengar att betala böter med. Männen slogs då med spö och kvinnorna med ris. Antalet slag berodde på hur grovt deras brott varit.
 

Att kungöra är att offentligt tillkänna ge något.
 

Kurator
 
Kurator var en person som utsetts att ta hand om någon annans rätt eller egendom när personen själv inte kunde det. Detta ord kunde t.ex. användas istället för godeman, förmyndare eller förvaltare.
 

Kvittens är ett kvitto eller ett skriftligt bevis.
 

Att kvälja kan betyda att plåga, kritisera eller beskylla.
 

Att kvälja en dom var att protestera mot ett domslut.
 

Kämnärsrätten var den domstol som dömde i första instans i de flesta städer. En del städer saknade kämnärsrätt och hade istället rådhusrätten som första instans. Kämnärsrätten avskaffades 1849.

Läs mer: Marita Perssons hemsida Sveriges domstolsindelning från 1614 till 1970
Läs mer: Folkare släktforskarförening Birgitta Lahrms artikel: Allmänt om domstolsväsendet UPPDATERAD DEC - 11
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om domstolar. Kapitel 2 handlar om domstolar i städerna. UPPDATERAD DEC - 11
 

Fardag var den dag  då en person som innehade nyttjanderätt i fast egendom var skyldig att flytta. Laga fardag var en i lag stadgad dag då dessa personer var skyldig att flytta om man inte avtalat om ett annat datum.

Läs mer: Nordisk familjebok Se rubriken "Fardag"
 

Den som har laga förfall har giltigt skäl för sin frånvaro vid rättegången.
 

Att ha laga försvar var att ha en anställning eller en försörjning. Den som saknade laga försvar kallades försvarslös och ansågs vara en lösdrivare och kunde bli tvungen att ta krigstjänst eller dömas till tvångsarbete.

Läs mer: HallandsRötter Om laga försvar och tjänstehjonstadgan
Läs mer: Fridene-Fröjered-Korsberga hembygdsförening Tjänstehjonstadgan
Läs mer: Riksarkivet Om Disciplinkompaniet där en del personer utan laga försvar hamnade UPPDATERAD DEC - 11
 

När en gård som säljas måste försäljningen tillkännagivas vid tinget. Detta kallades för lagbud eller uppbud. Enligt landslagen skulle gårdar som låg ute i landsbygden uppbjudas vid tre på var andra följande ting. I områden med färre än tre ting per år gällde andra bestämmelser. Om ingen av säljarens släktingar begärt att få utnyttja sin förköpsrätt kunde köparen begära att få fastebrev på gården ett år efter sista uppbudet passerat. 

Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
Läs mer: Demografisk Databas Södra Sverige i Elisabeth Reuterswärds artikeln "Så söker man i domböcker" kan man läsa om uppbud
Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet. UPPDATERAD DEC - 11
 

Lagbud är det samma som lagparagraf.
 

Häradshövdingarna som hade juridisk utbildning bodde ofta långt från området de skulle döma i. Därför anställde de vikarier, så kallade lagförare eller lagläsare. Dessa var inte lika kunniga i lagen. Många gånger lyckades ersättaren inte att vara tillräckligt auktoritär i förhållande till lekmannadomarna i nämnden och tingsmenigheten. Detta medförde att lagen inte alltid efterföljdes utan man dömde efter nämndemännens uppfattning av vad som var rätt. Samma brott kunde då dömas olika i olika delar av Sverige.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson UPPDATERAD DEC - 11
 

Häradshövdingarna som hade juridisk utbildning bodde ofta långt från området de skulle döma i. Därför anställde de vikarier, så kallade lagförare eller lagläsare. Dessa var inte lika kunniga i lagen. Många gånger lyckades ersättaren inte att vara tillräckligt auktoritär i förhållande till lekmannadomarna i nämnden och tingsmenigheten. Detta medförde att lagen inte alltid efterföljdes utan man dömde efter nämndemännens uppfattning av vad som var rätt. Samma brott kunde då dömas olika i olika delar av Sverige.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson UPPDATERAD DEC - 11
 

Likstol och likstod var en avgift som betalades till prästen för jordfästning. Genom en kunglig förordning från 1681 bestämdes att likstolen skulle vara 1 ko om bonden eller bondhustrun avlidit och ägde 6 kor. Om den döde haft färre tillgångar betalades ett lägre belopp. Skåne hade specialregler.

Läs mer: Nordisk familjebok Se rubriken "Likstol"
 

Likvidation var en ekonomisk utredning, förr även en skriftlig handling t.ex. ett kvitto.
 

Att lysa något var att offentligt tillkännage eller kungöra något. Vid varje ting skulle häradshövding lysa ting och tingsfrid före förhandlingarnas början.
 

Lägersmål var en sexuell förbindelse mellan en man och en kvinna..

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
 

När en man lägrat, belägrat, besovit eller hävdat en kvinna hade han haft sexuellt umgänge med henne.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
 

Lönskaläge och lönskaläger var en sexuell förbindelse mellan två ogifta personer som varken var släkt med varandra eller i svågerskap till varandra.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
 

Lös egendom var saker som var de saker som ganska lätt kunde flyttas, lösöre, till skillnad mot fast egendom.

Lösdrivare var den som inte hade laga försvar. Att ha laga försvar var att ha en anställning eller en försörjning. Den som saknade laga försvar var försvarslös och kunde bli tvungen att ta krigstjänst eller dömas till tvångsarbete.

Läs mer: HallandsRötter Om laga försvar och tjänstehjonstadgan
Läs mer: Fridene-Fröjered-Korsberga hembygdsförening Tjänstehjonstadgan
Läs mer: Riksarkivet Om Disciplinkompaniet där en del personer utan laga försvar hamnade UPPDATERAD DEC - 11
 

Lösöre var saker som var de saker som ganska lätt kunde flyttas, till skillnad mot fast egendom. Pengar och värde papper har inte alltid räknats till lösöre.

Mark var ett mått på värdet av ett jordområde.
 

Mened är ett falskt vittnesmål under ed.
 

Menederi är att vittna falskt under ed.
 

Moderera betyder att anpassa storleken eller att jämka t.ex. bötesbelopp.
 

Målsägaren var den som gick till tinget och anklagade de som begått brottet. Målsägaren hade rätt till en tredjedel av böterna. De andra tredjedelen av böterna tillföll häradet (eller staden om det är där målet tas upp). Den sista tredjedelen gick till kungen. Men om person som skulle böta bodde på en frälsemans mark skulle den tredjedelen i stället tillfalla frälsemannen.

De böter som var häradets tredjedel delades sedan upp i tre delar. En tredjedel gick till häradshövdingen. Den andra tredjedelen fick nämndemännen dela på och den tredje tillföll häradet.
 

Målsägare var den som person som blivet utsatt för ett brott.
 

Målsägarerätt eller målsäganderätt var målsägarens rätt till andel i böter. Målsägaren hade rätt till en tredjedel av böterna. De andra tredjedelen av böterna tillföll häradet (eller staden om det är där målet tas upp). Den sista tredjedelen gick till kungen. Men om person som skulle böta bodde på en frälsemans mark skulle den tredjedelen i stället tillfalla frälsemannen.

De böter som var häradets tredjedel delades sedan upp i tre delar. En tredjedel gick till häradshövdingen. Den andra tredjedelen fick nämndemännen dela på och den tredje tillföll häradet.
 

Målsägarerätt eller målsäganderätt var den rätt att föra talan som den målsägaren hade.
 

Mästermannen var anställd av samhället för att avrätta, verkställa kroppsstraff eller tortera fångar. Mästerman är ett äldre namn för skarprättare eller bödel. När det var svårt att rekrytera mästermän anställde man dömda fångar till arbetsuppgiften. Dödsdömda personer kunde få slippa sitt straff genom att själva bli skarprättare.
Till en början skulle det finnas en mästerman i varje härad, sedan blev det brukligt med en per län. När sedan dödsstraffen minskade blev det vanligt att en mästerman innehade sysslan i flera län. Han hade ofta medhjälpare som kallades rackare eller rackardrängar.

Mökränkning var sexuellt umgänge mellan två ogifta personer av motsatt kön. Mannen och hans släkt var skyldig att betala böter som kompensation till kvinnans släkt för att hon inte längre var oskuld. Under 1600-talet fick kyrkan mer inflytande och eftersom kyrkan ansåg att individerna som utövat brottet skulle dömas ändrades reglerna så att både mannen och kvinnan straffades. I och med de ändrade reglerna ändrades även namnet på brottet från mökränkning till lägersmål.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
 

Nabo var en granne (närboende).
 

I södra Sverige kallades rackare ibland för nattmän. Rackare utförde föraktade sysslor som att rensa latriner och begrava självmördare. Dessutom var rackaren ofta bödelns medhjälpare.  

Läs mer: Pehr Hedenqvists hemsida om bödlar, skarprättare, mästermän och rackare
Läs mer: Trollhättebygdens släktforskare prislistor för rackarens och bödelns tjänster
Läs mer: Tore Hartungs hemsida om en kvinnlig rackare från Lidköping
 

Nidingsstöld var stöld som beräknades som grövre på grund av omständigheterna. Det var t.ex. värre att stjäla från barn som var yngre än tolv år, av någon som låg svårt sjuk, av en sinnessjuk person eller av någon som låg på marken och sov.
 

Nämndemannen kallades ibland för tolvman eftersom häradsrätten brukade bestå av tolv män. Nämndemännens huvuduppgift var att vara närvarande vid tinget som rådgivare. Nämndemännen var lekmän dvs. de hade ingen juridisk utbildning. De var betrodda bönder som bodde inom häradet och därför hade kunskap om viktiga lokala förhållanden.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson UPPDATERAD DEC - 11
 

Nya nämndemän fick svära nämndemannaeden innan de kunde få sitta med i rätten som nämndemän. De fick då bland annat lova att vara rättvisa i sin bedömning. Nämndemannaeden kunde också kallas tolvmannaed.
 

Obligera var att ålägga någon att göra (utföra) något.
 

Att en dom är okvald innebär att ingen har klandrat domen.
 

Okvädesord, okvädinsord eller okvädningsord var nedsättande tillmäle eller skällsord som någon använder i tilltal till eller om någon.
 

Okvädesord, okvädinsord eller okvädningsord var nedsättande tillmäle eller skällsord som någon använder i tilltal till eller om någon.
 

Otidigt sängelag var sexuellt umgänge mellan två ogifta personer före de gifte sig med varandra.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om mökränkning, lägersmål, lönskaläger, lägra, besova och otidigt sängelag.
 

Pant var ett värdeföremål eller egendom som den som lånade lämnade som säkerhet till långivaren. Om lånet inte betalades tillbaka på den överenskomna tidpunkten hade långivaren rätt att behålla panten eller sälja den vidare.

Pantbrev var ett dokument där det stod vad den som gav ut panten och den som tog emot panten hade kommit överens om.

Plikta betyder straffa och böta.

Förr delades böter i tre lika stora delar. En tredjedel av böterna tillföll häradet (eller staden om det är där målet tas upp). Målsägaren (=den
som går till tinget och anklagar de som begått brottet) fick en tredjedel. Den sista tredjedelen gick till kungen. Men om person som skulle böta bodde på en frälsemans mark skulle den tredjedelen i stället tillfalla frälsemannen.

De böter som var häradets tredjedel delades sedan upp i tre delar. En tredjedel gick till häradshövdingen. Den andra tredjedelen fick nämndemännen dela på och den tredje tillföll häradet.
 

Preskribera betydde förr att besluta något.
 

Att ett brott blivit preskriberat betyder att brottet begicks så långt tillbaka i tiden att straffet avskrivits.
 

Rackare utförde föraktade sysslor som att rensa latriner och begrava självmördare. Dessutom var rackaren ofta bödelns medhjälpare.  I södra Sverige kallades rackare ibland för nattmän.

Läs mer: Pehr Hedenqvists hemsida om bödlar, skarprättare, mästermän och rackare
Läs mer: Trollhättebygdens släktforskare prislistor för rackarens och bödelns tjänster
Läs mer: Tore Hartungs hemsida om en kvinnlig rackare från Lidköping
 

Regress var att på rättslig väg utkräva ersättning för gjorda utlägg eller för förlust.
 

Remittera är att (åter)sända ett ärende eller domstolsmål till förnyad handläggning.
 

De renoverade domböckerna är renskrifter (avskrifter) av original domböckerna. De renoverade domböckerna kom till för att kunna kontrollera att kronan fick in sina böter och senare även för att kunna kontrollera att ingen fick en orättvis dom.  Ibland saknas detaljer, en del mål, lagfarter och inteckningar. När original domboken inte finns eller om den är svårläst är den renoverade domboken en mycket bra ersättning. Den brukar vara lättare att läsa än originalet.

Läs mer: Umeå universitetsbibliotek mer fakta om renoverade domböcker
 

Resolution betyder beslut eller utslag. I resolutionen kan man läsa vad nämnden kommit fram till och vad straffet blev om man kommit överens om en fällande dom.
 

Riksdaler kan förkortas rsdr.
 

Rådhusrätten, rådstugorätten och rådstuvorätten var den domstol som var andra instans i städer. Några få städer saknade kämnärsrätt och där var rådhusrätten första instans.

Läs mer: Marita Perssons hemsida Sveriges domstolsindelning från 1614 till 1970
Läs mer: Folkare släktforskarförening Birgitta Lahrms artikel: Allmänt om domstolsväsendet UPPDATERAD DEC - 11
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om domstolar. Kapitel 2 handlar om domstolar i städerna. UPPDATERAD DEC - 11
 

Rådstuga eller rådstuva var den lokal eller det hus som rådhusrätten höll sina rättegångar i.
 

Rådstugorätten, rådstuvorätten och rådhusrätten var den domstol som var andra instans i städer. Några få städer saknade kämnärsrätt och där var rådhusrätten första instans.

Läs mer: Marita Perssons hemsida Sveriges domstolsindelning från 1614 till 1970
Läs mer: Folkare släktforskarförening Birgitta Lahrms artikel: Allmänt om domstolsväsendet UPPDATERAD DEC - 11
Läs mer: Ralph Haglunds hemsida Beata Losmans artikel om domstolar. Kapitel 2 handlar om domstolar i städerna. UPPDATERAD DEC - 11
 

Vid rättegångar rådde tingsfrid eller rättegångsfrid. Det innebar att vissa brott (våldsgärningar och förargelseväckande beteende) som utfördes på tingsplatsen eller på väg till eller ifrån ett ting straffades hårdare än om de inträffat under andra förhållanden.
 

Förr skulle varje häradsting börja med en rättegångsgudstjänst eller tingspredikan som den också har kallats. Den skulle innehålla sång, böner och någon predikan som gav anledning till eftertänksamhet inför den viktiga uppgift
som de sittande i rätten och de som skulle komma inför rätten hade.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om rättegångsgudstjänst.
 

Sistleden betyder den senaste.
 

En självspillning var en person som tagit sitt liv dvs. en självmördare.
 

Skaft är ett äldre ord för lagfart. Vid försäljning av gård eller hus skulle ägarbytet föras in i tingsprotokollet. Sedan skrevs ett intyg, ett skaftebrev,  på vem som ägde fastigheten eller gården.

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet. UPPDATERAD DEC - 11
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
 

Skaft, skaftebrev, fastebrev, skötebrev och skötningsbrev är äldre ord för lagfartsbevis. Vid försäljning av gård eller hus skulle ägarbytet föras in i tingsprotokollet. Sedan skrevs ett intyg, ett skaftebrev,  på vem som ägde fastigheten eller gården.

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet.
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
 

Skarprättaren (bödeln) var anställd av samhället för att avrätta, verkställa kroppsstraff eller tortera fångar. Mästerman är ett äldre namn för skarprättare eller bödel. När det var svårt att rekrytera skarprättare anställde man dömda fångar till arbetsuppgiften. Dödsdömda personer kunde få slippa sitt straff genom att själva bli skarprättare.
Till en början skulle det finnas en skarprättare i varje härad, sedan blev det brukligt med en per län. När sedan dödsstraffen minskade blev det vanligt att en skarprättare innehade sysslan i flera län. Han hade ofta medhjälpare som kallades rackare eller rackardrängar.

Skena, skenad eller skenasår var ett köttsår eller skråma som som inte skadat ben.  Allvarligare än blodvite men inte lika illa som fullsår.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om köttsår, slag, kindpust och hårdrag
 

Sköte NY JAN - 12

Skötebrev eller skötesbrev NY JAN - 12

Fastebrev, skaft, skaftesbrev, skötebrev, skötesbrev och skötningsbrev är äldre ord för lagfartsbevis. Vid försäljning av gård eller hus skulle ägarbytet föras in i tingsprotokollet. Sedan skrevs ett intyg, ett skötebrev,  på vem som ägde fastigheten eller gården.

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet.
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
 

Skötning NY JAN - 12

Skötningsbrev NY JAN - 12

Fastebrev, skaft, skaftesbrev, skötebrev, skötesbrev och skötningsbrev är äldre ord för lagfartsbevis. Vid försäljning av gård eller hus skulle ägarbytet föras in i tingsprotokollet. Sedan skrevs ett intyg, ett skötebrev,  på vem som ägde fastigheten eller gården.

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet.
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
 

Den som blev utsatt för smälek blev hånad eller förödmjukad.
 

Sommartinget var årets andra ting. Enligt 1734 års lag skulle detta ting hållas mellan Valborg (30/4) och midsommardagen (24/6), (Gäller de områden som hade tre ting per år.)
 

Spöstraffet var ett vanligt kroppsstraff som män förr i tiden kunde bli dömda till eller om han blev dömd att betala böter men inte hade något att böta med kunde straffet omvandlas till spöslitning.
En man kunde dömas till högst 40 par spö. Uttrycket "par spö" betydde att den som slog slog med två spön samtidigt. Det innebar att sammanlagt användes 40x2 spö dvs. 80 spön. Varje par skulle användas tre gånger innan de slängdes och man tog nästa par. Det innebär att den som dömdes till 40 par spö fick utstå 40x2x3 dvs. 240 spörapp. En kunglig förordningen 1855 avskaffade spöstraffet.
 

Stadsbrev NY JAN - 12

Stadsbrev är äldre ord för lagfartsbevis när en försäljning av hus eller tomt i en stad hade skett. Vid försäljning skulle ägarbytet föras in i tingsprotokollet. Sedan skrevs ett intyg, ett stadsbrev,  på vem som ägde fastigheten. Ordet stadsbrev kunde även användas om andra intyg och brev som utfärdats av en stads myndighet.

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet.
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
 

Stämningsförsittning var när någon uteblev från domstolsförhandlingar den dagen man tog upp det målet han eller hon var instämd att närvara vid.
 

Stärbhus betyder dödsbo och är den egendom som finns kvar efter en avliden person.
 

Som släktingar räknades inte bara de riktiga släktingarna (blodskyldskap) utan man blev även släkt med sin partners släktingar (svågerskap). Det var alltså förbjudet att gifta om sig med en nära släkting till sin före detta make/maka.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om släktskaps- och svågerskapshinder vid vigsel
 

Systerlott var den del som tillföll en syster eller dotter vid arv. Vid arv på landet ärvde bröder/söner dubbelt så mycket som systrar/döttrar.
 

Tidelag är när en människa har sex med ett djur.

Läs mer: Svalövbygdens släkt och folklivsforskare Bengt Nordahls artikel om tidelag UPPDATERAD DEC - 11
 

Vid rättegångar rådde tingsfrid eller rättegångsfrid. Det innebar att vissa brott (våldsgärningar och förargelseväckande beteende) som utfördes på tingsplatsen eller på väg till eller ifrån ett ting straffades hårdare än om de inträffat under andra förhållanden.
 

Tingslag var ett område som hade en gemensam domstol där brott och tvister som uppstått inom området skulle dömas.

Norrland har varit indelat i tingslag medan Götaland och Svealand har varit indelade i härader som inte alltid var samma område som tingslaget. Dalarna som endast hade ett härad, Folkare härad men flera tingslag är ett undantag från regeln att Svealand varit indelat i härader.

Läs mer: NOG Jörgen Tollessons sammanställning om "Sveriges landskap, härader, socknar, städer och tingslag"
 

Förr skulle varje häradsting börja med en rättegångsgudstjänst eller tingspredikan som den också har kallats. Den skulle innehålla sång, böner och någon predikan som gav anledning till eftertänksamhet inför den viktiga uppgift
som de sittande i rätten och de som skulle komma inför rätten hade.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om rättegångsgudstjänst.
 

Nämndemannen kallades ibland för tolvman eftersom häradsrätten brukade bestå av tolv män. Nämndemännens huvuduppgift var att vara närvarande vid tinget som rådgivare. Nämndemännen var lekmän dvs. de hade ingen juridisk utbildning. De var betrodda bönder som bodde inom häradet och därför hade kunskap om viktiga lokala förhållanden.

Läs mer: Rötter artikeln "Nämndemännen – bönder och lagskipare" av Peter Olausson UPPDATERAD DEC - 11
 

Nya tolvmän dvs. nämndemän fick svära tolvmannaeden eller nämndemannaeden som den också kallades innan de kunde få sitta med i rätten som nämndemän. De fick då bl.a. lova att var rättvisa i sin bedömning.
 

När det i en dombok står att någon blivit tubbad att göra något betyder det att personen blivit lockad eller övertalad att göra något felaktigt eller olagligt.
 

Tvefalt hor eller dubbelt hor var en sexuell förbindelse mellan två personer som båda var gifta med varsin annan person.

Läs mer: Marita Perssons hemsida om enkelt hor, enfalt hor, dubbelt hor och tvefalt hor.
 

När en gård såldes kunde säljaren och köparen skriva ett undantagskontakt. Det innebar att säljaren sålde gården ganska billigt mot att säljaren fick bo kvar på gården (oftast i en egen liten stuga) även efter försäljningen. Dessutom skulle säljaren få vissa förmåner. I undantagskontraktet stod det vilka förmåner säljaren skulle få.

Läs mer:  Blekinge museum Ett undantagskontrakt från 1878
 

När en gård som var arvegods skulle säljas måste försäljningen tillkännagivas, uppbjudas, vid tinget. Detta kallades för uppbud. Enligt landslagen skulle gårdar som låg ute i landsbygden uppbjudas vid tre på var andra följande ting. I områden med färre än tre ting per år gällde andra bestämmelser. Om ingen av säljarens släktingar begärt att få utnyttja sin förköpsrätt kunde köparen begära att få fastebrev på gården ett år efter sista uppbudet passerat. 

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet. UPPDATERAD DEC - 11
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
Läs mer: Demografisk Databas Södra Sverige i Elisabeth Reuterswärds artikeln "Så söker man i domböcker" kan man läsa om uppbud
 

När en gård skulle säljas måste försäljningen tillkännagivas vid tinget. Detta kallades för uppbud eller lagbud. Enligt landslagen skulle gårdar som låg ute i landsbygden uppbjudas vid tre på var andra följande ting. I områden med färre än tre ting per år gällde andra bestämmelser. Om ingen av säljarens släktingar begärt att få utnyttja sin förköpsrätt kunde köparen begära att få fastebrev på gården ett år efter sista uppbudet passerat. 

Läs mer : Ralph Haglunds hemsida  Beata Losmans artikel om registrering av fastighetsägare; uppbud och inskrivning. Den rubriken finns i under 3:dje avsnittet. UPPDATERAD DEC - 11 
Läs mer: Arkivguiden Jörgen Tollessons hemsida om bl.a. uppbuds- och lagfartsprotokoll.
Läs mer: Demografisk Databas Södra Sverige i Elisabeth Reuterswärds artikeln "Så söker man i domböcker" kan man läsa om uppbud
 

Vintertinget var årets första ting och det kallades ibland vårting. Enligt 1734 års lag skulle detta ting hållas mellan tjugondedag jul (=13/1) och april månad (Gäller de områden som hade tre ting per år.)
 

Vårtinget var årets första ting och det kallades oftast vinterting. Enligt 1734 års lag skulle detta ting hållas mellan tjugondedag jul (=13/1) och april månad (Gäller de områden som hade tre ting per år.)