Snabbfakta
- Begrepp: Ärekränkning – att förolämpa någons heder
- Lag: 1734 års lag (gällde från 1/9-1736)
- Vanlig påföljd: Böter, ofta 3–6 mark eller 1 daler
- Skärpning: Dubbla böter (”tveböte”) om det skedde där många var samlade
- Vanliga okvädesord: Hundsfott, tjuv, hora, åsna
För människor på 1600- och 1700-talet var hedern inte ett abstrakt begrepp utan en konkret tillgång. En person med befläckad heder kunde få svårt att gifta sig, göra affärer eller ens köpa varor på krediten. Därför togs ärekränkning på största allvar – och den som blivit kallad något illa gick ofta till tinget för upprättelse.
Hederns betydelse förr
Hedern var väldigt viktig förr. De flesta ville inte umgås eller göra affärer med en person vars heder var tvivelaktig. En person med tvivelaktig heder kunde bli utfryst och få svårt att byta till sig de saker som behövdes för att överleva. Den som sa något nedsättande om någon annan kränkte den personens ära. Då gick oftast den som blivit kränkt till tinget för att få upprättelse. Om ärekränkningen gick att bevisa utdömdes böter, och den som kränkts fick hedern tillbaka.
Vad sa 1734 års lag om ärekränkning?
Missgärningsbalken, kap. 60 – Om okvädesord
Läsövning: Viste härad 1675
fallningzman Knũth Carlßon i Tengen-
neßtorp kalladhe Erich Bengtßon in
för sittiandhe Rätten hũnsfotte plich-
tar ___ 3 marker.
Anmärkningsvärt: Trots att Knuth var befallningsman åt en välboren jungfru fick han böta som vilken person som helst. Det visar att ärekränkning var jämställt mellan alla samhällsklasser i Sverige – något som inte var självklart i alla andra europeiska länder vid denna tid.
Vanliga okvädesord och deras allvar
Vissa ord ansågs grövre än andra. Det som idag kan kännas som relativt milda förolämpningar var ofta extremt allvarliga på 1600- och 1700-talet:
- Tjuv – mycket allvarligt eftersom det implicerade brottslighet
- Hora – allvarligt mot en kvinna; kunde förstöra giftermålsmöjligheter
- Horkona – ännu starkare, ofta i samband med rykte om utomäktenskaplig förbindelse
- Hundsfott – grovt skällsord med sexuell underton
- Trollkona – livsfarligt; kunde leda till häxprocess
- Mened – allvarligt om man påstods ha svurit falskt vid Gud
När försvann ärekränkning ur strafflagen?
Ärekränkning fanns kvar som brott i svensk lag länge efter 1734 års lag. Det fördes över i 1864 års strafflag och vidare in i Brottsbalken som infördes 1965. Idag står ärekränkning i 5 kapitlet i Brottsbalken som förtal och förolämpning. Påföljden är fortfarande oftast böter, men i grova fall kan fängelse utdömas.
Skillnaden mot 1700-talets system är att tröskeln idag är mycket högre – vardagliga okvädesord leder sällan till åtal. Men kärnan i brottet är densamma: att utan grund skada någons rykte.
Vanliga frågor
Vad är ett ”okvädesord”?
Okvädesord (eller okvädningsord) är ett gammalt juridiskt begrepp för ärekränkande ord – det vill säga uttalanden som angriper någons heder eller goda namn. Begreppet förekommer i lagtexten från medeltida landskapslagar fram till 1864 års strafflag.
Hur mycket var 3 marker i böter värt på 1670-talet?
Tre marker silvermynt motsvarade ungefär 1½ riksdaler. Det var en relativt mild bötessumma – ungefär en till två veckors lön för en bonde. Mer allvarliga ärekränkningar kunde leda till böter på 40 daler eller mer, vilket var betydligt kännbart.
Vad är ”tveböte”?
Tveböte betyder dubbla böter. Det dömdes ut när brottet skedde under skärpande omständigheter, exempelvis när ärekränkningen yttrades där många människor var samlade – på torget, vid kyrkdörren eller på själva tingsplatsen.
Kunde man få fängelse för ärekränkning förr?
Vanligtvis inte enligt 1734 års lag – böter var den normala påföljden. Men om gärningsmannen inte kunde betala böterna fick han ofta sitta av straffet på vatten och bröd. Vid mycket grova fall, särskilt om kränkningen åtföljdes av fysiskt våld, kunde fängelse eller spöstraff utdömas.
Varför var hora och tjuv så allvarliga ord?
Båda orden implicerade konkreta brott. Att kalla någon för tjuv var att anklaga personen för stöld, vilket var ett brott som kunde leda till skamstraff eller dödsstraff. Att kalla en kvinna för hora var att antyda äktenskapsbrott eller sexuella relationer utanför äktenskapet, vilket på den tiden kunde leda till böter eller dödsstraff enligt 1734 års lag.
Källor och vidare läsning
- Arkiv Digital – Viste häradsrätt AIa:8
- 1734 års lag, Missgärningsbalken kap. 60 – Wikisource
- Inger, Göran. Svensk rättshistoria. Liber.
- Lennartsson, Malin. I säng och säte: Relationer mellan kvinnor och män i 1600-talets Småland.
