Prinsessan Margarethas oäkta barn

Kanske har du också hört viskningar om ett hemligt kungabarn – ett rykte som vägrar dö. Det handlar om prinsessan Margaretha, äldsta systern till kung Carl XVI Gustaf, och en kvinna vid namn Suzanne Färm-Hagström. Suzanne har trätt fram och berättat sin historia: att hon i själva verket är dotter till prinsessan Margaretha. Det är en berättelse om kärlek, kunglig etikett, förlorad kontakt och en önskan om att få veta sanningen. Hovet förnekar allt – men vad vet vi egentligen?

Vem är prinsessan Margaretha?

Prinsessan Margaretha Désirée Victoria föddes 1934 på Haga slott som första barnet till arvprinsen Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla. Hon växte upp tillsammans med sina fyra yngre syskon – de så kallade Hagasessorna – i en omtalad men skyddad miljö. Efter faderns död i en flygolycka 1947 flyttade familjen till Kungliga slottet i Stockholm, och Margaretha fick tidigt ta ett stort ansvar för sina syskon.

I ungdomen förälskade hon sig i den skotske jazzpianisten Robin Douglas-Home, men den kungliga familjen motsatte sig relationen. Senare gifte hon sig med engelsmannen John Ambler 1964, flyttade till England och fick tre barn. Men det är tiden innan det officiella giftermålet som Suzanne Färm-Hagström pekar ut som nyckeln till sitt ursprung.

Suzanne Färm-Hagström – En hemlighet avslöjas

Suzanne Färm-Hagström, född 1953, säger sig vara dotter till prinsessan Margaretha och en man vid namn Folke Trevian Hagström – militär sekreterare åt dåvarande kung Gustav VI Adolf. Enligt henne utspelade sig en hemlig kärlekshistoria mellan den då 17-åriga prinsessan och Folke, vilket resulterade i en graviditet.

Suzanne berättar att hon föddes på ett militärsjukhus på Skeppsholmen och togs om hand av andra när hon var två år. Själv beskriver hon sin uppväxt som god, men i vuxen ålder har hon börjat ifrågasätta sin bakgrund – särskilt efter att ha sett en bild på kungen som påminde henne om sin egen släkt.

Hon har aldrig fått träffa Margaretha personligen, men säger sig ha haft kontakt via Marianne Bernadotte, gift med prinsessans farbror prins Sigvard. Allt detta har hon delat i ett uppmärksammat inlägg på Facebook.

Inga bevis

Det är viktigt att förstå att Suzanne inte har lagt fram några dokumenterade bevis för sin berättelse. Hon hänvisar till egna minnen, ett fotografi på sin far i hovuniform och känslomässiga likheter mellan henne och Margaretha.

När hovet fick kännedom om hennes påstående gick de snabbt ut och dementerade allt. För dem finns inget som tyder på att prinsessan Margaretha skulle ha fött ett barn i hemlighet 1953. Men i en tid där DNA-tester finns tillgängliga för vem som helst, väcker det förstås frågor om varför ingen officiell granskning har gjorts.

En kärlekshistoria med hinder

Om berättelsen stämmer skulle det innebära att Margaretha, som ung och omyndig, förälskade sig i en militär och blev gravid. På 1950-talet var detta ett scenario som skulle ha skakat hela kungahuset. Att en prinsessa födde ett oäkta barn utanför äktenskapet var helt enkelt otänkbart, både socialt och politiskt.

I sådana situationer kunde familjer – särskilt av kunglig status – använda sin makt för att dölja händelsen. Det var inte ovanligt att barn adopterades bort eller placerades hos släktingar för att undvika offentlig skandal.

Suzanne säger att hennes mor tvingades lämna bort henne när hon var två år gammal. Hon har uttryckt att hennes största önskan är att få träffa sin biologiska mor innan det är för sent – ett budskap som gått rakt in i hjärtat på många.

Vad säger kungafamiljen?

Kungafamiljen har valt att inte gå vidare med några uttalanden utöver den ursprungliga dementin. Prinsessan Margaretha själv, idag 90 år gammal och bosatt i en liten by utanför Oxford, har inte kommenterat uppgifterna.

Margaretha lever sedan många år ett tillbakadraget liv efter att ha lämnat det kungliga rampljuset när hon gifte sig med John Ambler. Hon är känd som en lågmäld och diskret person, vilket gör det ännu svårare att få klarhet i berättelsen.

Vad säger likheterna?

Något som många har reagerat på är de fysiska likheterna mellan Suzanne och prinsessan Margaretha. Även stilen och kroppsspråket har uppmärksammats i sociala medier. Det är förstås ingen vetenskaplig grund, men bidrar till att hålla ryktet vid liv.

Suzanne själv har även likheter i namn – hennes andranamn är just Margaretha, vilket hon tolkar som en ledtråd till sin bakgrund.

Varför väcker historien så starka känslor?

Det finns flera skäl till att historien om prinsessan Margaretha och ett möjligt oäkta barn väcker så stort intresse. Dels handlar det om fascinationen för kungahuset – deras privata liv är ofta omgivet av mystik. Dels väcker det sympati: en kvinna som söker sin mamma efter nästan 70 år, som längtar efter bekräftelse och förståelse.

Och så finns det naturligtvis också en spännande dramatik i hela berättelsen. Förbjuden kärlek, hemliga möten på slottet, en flicka som tvingas ge upp sitt barn och en dotter som aldrig ger upp hoppet om kontakt.

I sammanhanget kan man också reflektera över hur det var att vara prinsessa i mitten av 1900-talet, innan det fanns plats för personlig frihet och öppna relationer. Att gifta sig av kärlek var inte självklart – och ett barn utanför äktenskapet sågs som en skam.

Margarethas liv efter giftermålet

Efter att Margaretha gifte sig med John Ambler, valde hon ett liv långt från rubrikerna. Hon fick tre barn – Sybilla, Charles Edward och James – och levde på den engelska landsbygden. Hennes enda offentliga uppdrag har främst rört Svenska kyrkan i London, där hon invigt den årliga julbasaren.

Trots att hon avstod från sin formella prinsesstitel i samband med giftermålet, behöll hon hederstiteln ”Prinsessan Margaretha, fru Ambler”. Hon lever än idag i stillhet, vilket gör det osannolikt att hon själv kommer ge svar på Suzanne Färm-Hagströms frågor.

Möjliga vägar till sanningen

Vill Suzanne verkligen få klarhet finns det i vår tid konkreta möjligheter att få ett svar. Ett DNA-test med en nära släkting till Margaretha skulle kunna bekräfta eller utesluta släktskap. Det är dock något som skulle kräva tillstånd och samarbete från kungafamiljens sida – något som hittills inte varit aktuellt.

Samtidigt är det kanske inte bevis som Suzanne söker mest av allt, utan kontakt. I hennes egna ord: “Det enda jag längtar efter är att få återse henne medan hon fortfarande lever.”

Och där ligger kanske den verkliga kärnan i hela berättelsen om prinsessan Margaretha oäkta barn.