Snabbfakta
- Lag: 1734 års lag, Missgärningsbalken
- Brott: Att tillfoga någon annan kroppslig skada eller smärta
- Påföljd: Böter beräknat per skada och svårighetsgrad
- Bötesintervall: 6 mark (kindpust) till 10 daler (köttsår)
- Speciellt: Husbonden hade rätt att aga men inte grovt misshandla
Misshandelsmål är några av de vanligaste i 1600- och 1700-talets domböcker. Det berodde inte på att människor var grövre då – snarare på att hedersbegreppet var så starkt att även en örfil kunde uppfattas som en kränkning värd att gå till tinget för. Lagen reglerade i detalj vilken typ av våld som gav vilken bötessumma.
Innehållsförteckning
Varför gick man till tinget för en örfil?
Att slå någon innebar att man kränkte den personens ära. Oftast gick den som förorättats till tinget för att få upprättelse. Den som slagit fick betala böter. Hur stora böterna blev berodde på hur många skador det blivit och hur stora de var.
Husbonden hade dock rätt att aga, men inte grovt misshandla, sin hustru, sina barn och sitt tjänstefolk i sitt eget hem. Den så kallade husbondemakten gav alltså vissa undantag från lagens skydd mot misshandel – men bara inom hushållets ram och inte vid svår skada.
Vad sa 1734 års lag?
Missgärningsbalken, kap. 35 – Om sår och slag
Läsövning: Viste härad 1674
bergh bekiendhe sig slaget Ingial Sũens-
dotter i Crũsegårdhen tũå blånadher,
plichte efter lag 6 marker.
Notera bötessumman: 6 marker för två blånader är något lägre än lagens 2 daler per blånad (vilket skulle blivit 4 daler för två blånader). Det här kan vara ett exempel på att häradsrätten dömde efter äldre praxis eller landskapslag, eller att vissa av lagens specifika formuleringar inte tillämpades fullt ut i Västergötland 1674.
Handstilstips: Den här skrivaren skriver nästan alltid samma tecken ũ både för u och i ord där vi i nutidssvenska brukar skriva v. Då kan det vara svårt att veta vad man ska skriva när man renskriver texten. Men eftersom han på några ställen på andra sidor skriver vanliga v, har Marita valt att skriva ũ i renskriften överallt där det i originaltexten ser ut som ũ. Bilden till höger är en förstoring ur texten – där kan man se t, ũ och på slutet ett å.
Vad bötesbeloppen säger om kontexten
Bötesnivåerna i 1734 års lag avslöjar hur våldet rangordnades:
| Handling | Böter | Motsvarar (1734) |
|---|---|---|
| Sår från hugg eller stick | 10 daler/sår | Ca 2 månaders bondelön |
| Blånad eller blodvite | 2 daler/skada | Ca 2 veckors lön |
| Kindpust (örfil) utan synligt märke | 6 mark (= 1½ daler) | Ca 1 veckas lön |
| Hårdrag eller knuff | 6 mark | Ca 1 veckas lön |
Specialfall: Slagsmål med dödlig utgång
Paragraf 5 i lagen tog upp en intressant situation: när två personer kom samman i ett bråk, en blev sårad och den andre dödad. Då tillämpades en princip om att den ene parten redan ”fått sitt straff” – det vill säga döden – varför inga böter dömdes ut för sårskadan han tillfogat. Den överlevande dömdes däremot för dråp enligt vanliga regler.
Den här regleringen visar att 1734 års lag inte alltid var lika sträng som vi kanske föreställer oss. Lagstiftarna hade insett att praktisk rättvisa ibland krävde flexibilitet.
Vanliga frågor
Vad är en kindpust?
Kindpust är en äldre svensk benämning på örfil – ett slag med flata handen mot kinden. Ordet kommer från kind + pust (= puff, slag). Det betraktades som ärekränkande snarare än fysiskt farligt och bötessumman låg därefter, 6 mark.
Vad menas med ”bråd skillnad”?
Bråd skillnad betyder hastigt uppkommen oenighet – ett bråk som blossade upp plötsligt utan föregående planering. Skillnaden mot förebyggande misshandel var viktig: hade någon planerat angreppet i förväg blev straffet hårdare.
Vad är blodvite?
Blodvite betyder blödande sår eller blödning från en skada – från fornsvenskans blod-vite, det vill säga ”blodflöde”. Det räckte att blod synliggjordes utvärtes för att handlingen skulle räknas som blodvite och ge 2 daler i böter.
Fick en hustru gå till tinget om mannen slog henne?
Bara om misshandeln var grov. Husbondemakten gav mannen rätt att aga sin hustru – men inte att grovt misshandla henne. Var skadorna allvarliga eller om det blev återkommande mönster fanns möjlighet för hustrun att vända sig till tinget eller domkapitlet. Det fanns även ärenden om hemskillnad på grund av grov misshandel.
Varför fick den som först blev slagen bara halva bötet?
Paragraf 5 reglerade ömsesidiga slagsmål. Den person som först blev slagen ansågs ha rätten att försvara sig och hans motangrepp värderades milt. Han fick böta för sin egen gärning men bara hälften, eftersom den ursprungliga provokationen utgått från den andre.
Källor och vidare läsning
- Arkiv Digital – Viste häradsrätt AIa:7
- 1734 års lag, Missgärningsbalken kap. 35 – Wikisource
- Inger, Göran. Svensk rättshistoria. Liber.
- Sjöberg, Maria. Kvinnors våld i svenska domböcker 1670–1860.
Kommentarer