Påskens historia i Sverige: från vårblot till påskkärringar

För släktforskaren möter påsken i kyrkoböckerna på flera sätt, som högtidsdag som inte ändras i kalendern, som dop- och vigseldag, och under den dramatiska perioden 1668–1676 som trolldomsmål i häradsrätterna. Den moderna svenska påsken är en av de mest komplexa svenska högtiderna eftersom den blandar judiskt ursprung (Pesach), kristen teologi (Jesu lidande och uppståndelse), förkristet vårblot, medeltida katolsk fasta och 1600-talets häxprocesser. Den här artikeln går igenom den svenska påskens historia kronologiskt, från det första kristna firandet via reformation och häxprocesser till dagens påskkärringar, påskris och fyrabocksfika.

När är påsk?

Påsken är en rörlig högtid som infaller efter en formel som har sin grund i Konciliet i Nicaea 325. Reglerna:

• Påskdagen = första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen
• Tidigaste möjliga datum: 22 mars
• Senaste möjliga datum: 25 april
• Sverige följer gregorianska kalenderns regler sedan 1844

Datumet varierar därför med upp till en månad mellan olika år. Detta är en av anledningarna till att de svenska påsktraditionerna har svårare att fixeras i kalendern än julens.

Påskens dagar: stilla veckan och påskhelgen

Förkristen påsk: vårblotet

I Norden firade man vårblot vid samma årstid som den kristna påsken. Det råder dock osäkerhet om hur det förkristna vårfirandet påverkat det kristna påskfirandet. Till skillnad från julen finns inga tydliga belägg för att namnet eller centrala seder överlevde reformen.

Ägget som symbol för liv och fruktbarhet är dock äldre än kristendomen och hittade en naturlig plats i den nya religionens påsk, där det blev symbol för Jesu uppståndelse (skalet som ”graven” som det nya livet bryter genom).

Kristen påsk: från Pesach till svensk högtid

Den kristna påsken har sin grund i den judiska Pesach, firandet av judarnas uttåg ur Egypten. Jesu korsfästelse skedde enligt evangelierna under Pesach-veckan i Jerusalem. När kristendomen spred sig i Romarriket övertog man Pesach-veckan som datum för Kristi lidande och uppståndelse.

Påskkärringen: från 1600-talets häxförföljelse till barntradition

Inget annat svenskt högtidsbruk har så dramatisk ursprung som påskkärringen. Bakgrunden ligger i 1600-talets häxprocesser.

Häxförföljelserna 1668–1676: ”det stora oväsendet”

Under det stora oväsendet 1668–1676 var häxförföljelserna som värst i Sverige. Cirka 300 personer (de flesta kvinnor) avrättades. Påståendet i tinget var nästan alltid att den anklagade åkt till djävulens gästabud:

• Plats: en praktfull gård som ofta (men inte alltid) kallades Blåkulla
• Tid: häxorna åkte på dymmelonsdagen eller skärtorsdagen (natten mellan dem)
• Återkomst: på påskdagen
• Färdmedel: kvastar, käppar, tråg, hötjugor, kalvskinn, får, getter, kor, tjurar
• Gästbudet: häxorna trodde de serverades läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor
• Hemma: häxan tillverkade en docka av halm som låg i sängen så att ingen skulle märka att hon var borta

För att skrämma iväg häxorna tände man eldar och sköt med gevär. Detta lever idag kvar som påskbrasor och påsksmällare.

Påskkärringens väg till barntradition

Bland finlandssvenskar och i Västsverige är påskafton den vanligaste dagen att gå påskkärring, medan det i övriga Sverige är skärtorsdag. I västra Värmland förekommer en särskild tradition att smyga fram, ropa ”glad påsk” och slänga in egenritade påskbrev innehållande godis, och sedan snabbt avvika.

Påskris: från flagellantredskap till fjäderprydnad

Påskriset, björkkvistar tagna inomhus och pyntade, har en lång och något oväntad historia:

Föregångaren: fastlagsriset

Från 1600-talet användes fastlagsris, björkris som användes i lekar där man piskade varandra som en påminnelse om Jesu lidande på korset. Det var alltså inte dekorativt utan religiöst-pedagogiskt.

Påskriset som vi känner det

Den färgglada fjäderpyntningen är en svensk och finsk specialitet, inte alls vanlig i andra länder. Påskriset kan ses som påskens motsvarighet till julgranen: en växtbaserad dekoration som fyller hemmet under helgen.

Påskmaten: etablerad sent

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev påsken en allmän mathögtid i Sverige. Ägget har särskild plats:

• Symbolik: ägget är en gammal symbol för liv, och i kristendomen för Jesu uppståndelse genom det ”brutna skalet” (graven)
• Praktiska skäl: under den 40-dagars katolska fastan var ägg förbjuden mat. När hönorna värpte igen mot fastans slut fanns ett stort överskott av ägg att äta vid påsk
• Konsumtion: Sverige äter idag cirka 2 000 ton ägg under påsken

Påskbordets viktigaste rätter

Påskharen: tysk import via julkort

Påskharen är en relativt sen tradition i Sverige. Den kom med tyska invandrare under sent 1800-tal men slog igenom på riktigt först omkring mitten av 1900-talet, via påskkorten som ofta föreställde harar.

Idag är det vanligt att föräldrar gömmer påskägg (ofta godisfyllda) i trädgården eller hemmet och säger till barnen att påskharen varit där. Barnen får sedan leta. Detta är en närapå direkt parallell till den anglo-saxiska Easter egg hunt-traditionen.

Långfredagen: Sveriges tystaste dag

Långfredagen var länge en av Sveriges mest reglerade dagar. Fram till 1969 präglades den av att:

• De flesta affärer var stängda
• Offentliga nöjen var stängda
• Familjer bar svarta kläder
• Man undvek arbete och högljudda aktiviteter
• Gudstjänsten pågick längre än vanligt

Långfredagen är till åminnelse av Jesu korsfästelse på Golgata utanför Jerusalem. Namnet kommer av att dagen var ”lång och fylld med lidande”. Efter 1969 års reform förlorade dagen mycket av sin formella reglering, men många kyrkor håller fortfarande särskilt sorgsna gudstjänster.

Påskens dagar i kyrkoboken

För släktforskaren är det värt att veta hur kyrkobokens datumsystem hanterar påsken:

• Påskdagen noteras ofta som specifik datum, inte rörlig
• Dop påskdagen var ovanligt vanliga, associerat med Jesu uppståndelse och nytt liv
• Vigslar påskdagen förekom, men annandag påsk var oftare vald
• Konfirmationer hölls ofta i samband med påsken
• Trolldomsmål i häradsrätterna 1668–1676 koncentrerade sig kring påsktid

Vanliga frågor om påskens historia

Om författaren

Marcus Eriksson

Marcus Eriksson är utgivare av Domboksforskning.se sedan 2024. Med ett genealogiskt intresse som spänner över tjugo år har han arbetat med svenska arkivkällor från 1600-talet och framåt — domböcker, bouppteckningar, kyrkoböcker och mantalslängder. På sajten skriver han om dombokens språk och struktur, häradsrätternas organisation och praktiska forskartips för släktforskare som vill lära sig läsa originaldokument.

Läs fler artiklar av Marcus Eriksson →