Begreppet lösdrivare möter släktforskaren ofta i domböcker, mantalslängder och kyrkoarkiv från 1600-talet och framåt. En lösdrivare var en person utan fast tjänst, fast bostad eller annan laglig försörjning, och samhället betraktade dessa människor som ett socialt och ekonomiskt problem som krävde åtgärder. Begreppet är nära knutet till tjänstehjonsstadgan och kravet på laga försvar, det vill säga skyldigheten för varje ofrälse person att stå under någons ansvar.
För släktforskaren är lösdrivare en viktig kategori att förstå eftersom den förklarar varför förfäder plötsligt försvinner ur kyrkböckerna, dyker upp i häradsrättens protokoll eller hamnar på tukthus och spinnhus. Lösdriveriet drabbade särskilt de fattigaste i samhället: utfattiga pigor, gamla soldater, ensamma kvinnor med barn och människor som av olika skäl inte kunde inordna sig i den hierarkiska samhällsstrukturen.
Vad termen betyder
En lösdrivare var i juridisk mening en person utan laga försvar. Med laga försvar avsågs en lagligt godkänd försörjning genom egen jord, eget hantverk, fast tjänst hos husbonde eller annan accepterad ställning i samhället. Den som inte kunde uppvisa något av detta räknades som försvarslös och kunde dömas som lösdrivare av häradsrätten eller magistraten.
Begreppet omfattade en bred grupp människor: kringvandrande tiggare, arbetslösa drängar och pigor, avskedade soldater, ”lösa kvinnor”, spelmän, taskspelare och andra som rörde sig fritt mellan socknar utan godkänt pass eller tjänsteintyg. Även personer som vägrade ta erbjuden tjänst kunde dömas som lösdrivare, eftersom tjänstetvånget gällde alla ofrälse män och kvinnor i arbetsför ålder.
Historisk kontext
Lösdriverilagstiftningen växte fram parallellt med den tidigmoderna statens behov av kontroll över befolkningen. Redan i 1500-talets tiggarordningar finns föregångare, men det var under 1600-talet som lagstiftningen skärptes markant. Den svenska stormaktstiden krävde soldater till de ständigt pågående krigen, och tvångsrekrytering blev en av huvudpåföljderna för lösdrivare.
Under 1600-talet kunde lösdrivare även dömas till galärslaveri, ett särskilt hårt straff där den dömde tjänstgjorde som roddare på örlogsfartyg under usla förhållanden. Detta straff användes särskilt för upprepade förseelser eller då den dömde ansågs särskilt samhällsfarlig.
Under 1700-talet förfinades systemet ytterligare genom inrättandet av tukthus och spinnhus. Tukthuset i Stockholm, grundat redan 1698, och spinnhuset på Långholmen tog emot framför allt kvinnliga lösdrivare för tvångsarbete. Kvinnorna spann ull och lin under stränga förhållanden, ofta i flera år, innan de släpptes fria eller utackorderades som pigor.
Lösdriverilagstiftningen visade en anmärkningsvärd seghet. Den kvarstod i Sverige långt in på 1900-talet, och först 1965 upphävdes 1885 års lösdrivarlag definitivt. Då hade lagen i praktiken redan urholkats av modernare socialpolitik, men formellt kunde personer fortfarande dömas till tvångsarbetsanstalt för lösdriveri ända fram till efterkrigstiden.
Juridisk grund
I 1734 års lag behandlas frågan om laga försvar och lösdrivare främst i Missgärningsbalken samt i den särskilda tjänstehjonsstadgan. Lagen byggde vidare på äldre stadgar, särskilt 1664 års och 1686 års tjänstehjonsstadgor. Tjänstehjonsstadgan av 1739 preciserade kravet på att varje ofrälse person mellan vissa åldrar skulle ha laga tjänst eller annan godkänd försörjning.
De straff som häradsrätten kunde utdöma var graderade efter förseelsens art och om det rörde sig om första eller upprepad förseelse:
- Tvångsrekrytering till krigsmakten var den vanligaste påföljden för manliga lösdrivare. Den dömde överlämnades till närmaste regemente för knektetjänst, ofta på livstid eller tills han befanns oduglig.
- Tvångsarbete på tukthus eller spinnhus drabbade särskilt kvinnor och äldre män som inte dög till krigstjänst. Tiden kunde variera från några månader till flera år.
- Böter på 10 daler silvermynt eller mer kunde utdömas för mildare fall, men eftersom lösdrivaren sällan kunde betala omvandlades böterna ofta till kroppsstraff eller tvångsarbete.
- Utackordering till husbonde mot låg eller ingen lön var ett alternativ där den dömde tvingades till tjänst hos en bonde eller borgare som tog ansvar för honom eller henne.
1885 års lösdrivarlag, som ersatte den äldre lagstiftningen, behöll grundprincipen om tvångsarbete men i mer modern form. Den lagen kvarstod ända fram till 1965, då den ersattes av social omhändertagandelag.
Hur termen förekommer i domböckerna
I häradsrättens domböcker dyker lösdrivare upp under olika formuleringar. Vanliga uttryck är ”befunnits utan laga försvar”, ”icke kunnat förete tjänsteintyg”, ”kringstrukit i häradet utan pass” eller helt enkelt ”anhållen såsom lösdrivare”. Ofta finns en länsmans rapport bifogad där omständigheterna kring gripandet beskrivs.
Ett typiskt protokoll kan börja med att länsmannen anmäler att han ”uti by N.N. anhållit en person, som sig kallar Anders Andersson, vilken icke kunnat uppvisa något laga försvar eller tjänstebetyg”. Därefter följer förhör där den anklagade får redogöra för sin bakgrund, varifrån han kommit och varför han inte har tjänst. Avslutningsvis följer domen, ofta med formuleringen ”dömes till krigstjänst” eller ”att insättas å spinnhuset”.
För kvinnliga lösdrivare användes ibland mer nedsättande beteckningar som ”lösaktig kvinnsperson” eller ”löskona”, där det senare ofta antydde att kvinnan misstänktes för otukt. Notera att löskona är en delvis annan kategori som rör ogift mor, medan lösdrivare handlar om bristen på laga försvar.
Mål om lösdriveri behandlades vanligen i häradsrätten på landsbygden och i kämnärsrätten eller magistraten i städerna. Protokollen finns idag bevarade i landsarkiven, och för Stockholm i Stockholms stadsarkiv. Tukthusens och spinnhusens egna arkiv är ovärderliga komplement och innehåller ofta detaljerade fångrullor.
Forskartips för släktforskare
Om du misstänker att en av dina förfäder hamnade i lösdriverisystemet finns flera vägar att gå:
- Sök i häradsrättens protokoll för det område där personen senast var skriven. Lösdrivarmål dök ofta upp under ”saköreslängder” eller i särskilda förteckningar över ”lösa personer” som länsmannen sammanställde inför tinget.
- Granska tukthusens och spinnhusens arkiv. Stockholms tukthus och Norrköpings spinnhus har bevarade fångrullor där varje intagen är förtecknad med namn, ålder, hemort och domsdatum. Dessa register är guld värda för att identifiera försvunna släktingar.
- Följ upp i militära rullor. Många dömda lösdrivare hamnade i armén, särskilt vid de värvade regementena. Generalmönsterrullorna i Krigsarkivet kan avslöja en förfader som plötsligt dyker upp som soldat utan tidigare militär bakgrund.
- Kontrollera mantalslängderna noggrant. En person som i ett år står som dräng eller piga och nästa år är borta utan flyttnotis i kyrkboken kan ha hamnat i lösdriverisystemet. Jämför med saköreslängder från samma år.
- Läs sockenstämmoprotokoll och fattigvårdshandlingar. Socknen hade ansvar för att rapportera lösdrivare, och stämmoprotokollen innehåller ofta diskussioner om besvärliga personer som föreslogs lämnas över till kronan.
Vanliga frågor
Var lösdriveri ett brott i juridisk mening?
Ja, lösdriveri var ett straffbart förhållande som behandlades av domstol. Det räknades dock inte som ett egentligt missgärningsbrott utan som en överträdelse av tjänstehjonsstadgan och kravet på laga försvar. Påföljden var sällan fängelsestraff i modern mening utan snarare tvångsarbete eller tvångsrekrytering till krigsmakten.
Vad var skillnaden mellan en lösdrivare och en tiggare?
En tiggare kunde i vissa fall ha tiggarbrev eller socknens godkännande, särskilt om personen var gammal eller sjuk och inte kunde arbeta. En lösdrivare var däremot per definition arbetsför men saknade laga försvar. Gränsen var dock flytande, och samma person kunde i protokollen kallas både tiggare och lösdrivare.
Hur länge kunde en lösdrivare hållas i tvångsarbete?
Tiden varierade kraftigt. För kvinnor på spinnhuset kunde det handla om allt från sex månader till flera år, och i grova fall livstid. Män som dömdes till krigstjänst tjänstgjorde tills de blev avskedade som odugliga, vilket i praktiken ofta blev livstid. Under 1900-talet kortades tiderna betydligt och tvångsarbetet skedde på särskilda statliga anstalter.
Kan jag hitta mina anor i tukthusens arkiv online?
Vissa fångrullor från tukthus och spinnhus är digitaliserade och tillgängliga via Riksarkivets digitala forskarsal samt hos ArkivDigital och SVAR. För komplett genomsökning krävs dock ofta besök på Stockholms stadsarkiv eller relevant landsarkiv där originalvolymerna förvaras.
Drabbade lösdriverilagstiftningen båda könen lika?
Nej, påföljderna skilde sig markant mellan könen. Män hamnade oftare i krigstjänst eller på galär under 1600-talet, medan kvinnor framför allt sändes till spinnhus för tvångsarbete. Kvinnliga lösdrivare misstänktes också oftare för sexuella förseelser, vilket kunde leda till hårdare bedömning. Detta gör att man bör söka i olika arkiv beroende på om man letar efter en manlig eller kvinnlig förfader.