Hedern var väldigt viktig förr.
De flesta ville inte umgås eller
göra affärer med en personen vars heder var tvivelaktig.
En person med tvivelaktig heder kunde bli utfryst och få svårt
att byta till sig de saker som behövdes för att överleva.
Den som sa något nedsättande
om någon annan
kränkte den personens ära.
Då gick oftast den
som blivit kränkt till tinget för att få upprättelse.
Om ärekränkningen gick att bevisa utdömdes böter
och den som kränkts fick hedern tillbaka.
|
Enligt
1734-års lag (som började gälla 1/9-1736) gällde detta: |
|
§ 1 Angiver man någon inför
rätten eller inför konungens
befallningshavare för en sak som går åt
liv (= som gäller livet) eller äran men
man inte klarar att binda honom till
brottet och man angivit honom av falskt
och argt (=ont) uppsåt ska man få det
straff som den angivne skulle fått om
han gjort brottet. |
1734-års lag står att den som kallar
någon annan för
något okvädningsord som är ärekränkning, men tar tillbaka
det genast eller inför domaren, får böta 6 mark.
För andra ohöviska eller föraktliga ord böter man 1 daler (=4
mark).
Sker det där många människor är samlade betalar
man tveböte (=dubbla böter).
|
