Snabbfakta om Gästrikland
- Region: Norrland (sydligast, vid Bottenhavet, gränsar Uppland och Dalarna)
- Svenskt sedan: Forntid (kärnsvenskt landskap, del av Tiundaland)
- Landsarkiv: Riksarkivet i Härnösand
- Arkivprefix: SE/HLA
- Tingslagsindelning: Före 1693 varje socken eget tingslag; därefter sammanslagningar
- Äldsta lag: Hälsingelagen och Magnus Erikssons landslag
- Hovrätt: Svea hovrätt (Stockholm)
- Viktigaste tingsorter: Gävle, Ovansjö, Ockelbo, Hedesunda, Valbo
Letar du efter förfäder i Gästrikland? Den här guiden ger dig en överblick av hur rättskipningen var organiserad i landskapet, vilka arkiv som bevarar domböckerna, hur den dramatiska häxprocessen i Gävle 1675 förlöpte och konkreta resurser för forskning. Gästrikland är Sveriges minsta norrländska landskap räknat efter geografisk yta — en bro mellan Svealand och Norrland längs Dalälvens utlopp. Trots sin litenhet är landskapet rikt på rättshistoria: Gävle var en av Sveriges första städer (stadsprivilegier 1446), Falu koppargruvas verksamhet påverkade hela regionen, och fyra socknar — Valbo, Hille, Hamrånge och Ockelbo — drabbades särskilt hårt av Det stora oväsendet 1675.
Historisk bakgrund och rättskipning i Gästrikland
Gästrikland är Sveriges sydligaste norrländska landskap. Geografiskt sträcker det sig längs Bottenhavet från Älvkarleby i söder till Hamrångeforsen i norr, och från Dalälven i söder till norra Gästrikland med Ödmården (Sveriges sydligaste rena norrländska skogsmark) som karaktärsmärke. Det största vattendraget är Dalälven, som rinner ut i Bottenhavet vid Skutskär. Den största sjön är Storsjön. Landskapet är till största delen ett slättland som buktas av mindre höjdsträckningar, med betydande uppodlad mark i söder och öster, medan väster och norr domineras av skog.
Gästrikland har en lång svensk historia. Landskapet ingick tidigt i Tiundaland — ett av de tre folkland som tillsammans bildade Uppland — och fortsatte att höra till Upplands lagsaga från dess bildande i slutet av 1200-talet. Detta är centralt: trots att Gästrikland geografiskt räknas till Norrland, var dess rättstradition under medeltiden upplandsk. Under medeltiden tillämpades Hälsingelagen och Upplandslagen parallellt — Hälsingelagens jurisdiktion sträckte sig över hela norra kustlandet inklusive Gästrikland. Från cirka 1350 gällde Magnus Erikssons landslag.
Gästrikland fick en egen lagsaga under en kort period: Gästrike läns lagsaga existerade endast 1718–1719. Från 1720 till 1849 ingick Gästrikland i Västernorrlands lagsaga, som avskaffades när lagmansrätten formellt upphörde. En viktig administrativ förändring skedde 1762, när Gävleborgs län bildades genom delning av Västernorrlands län. Gästrikland och Hälsingland bildade tillsammans det nya länet, med Gävle som residensstad. För släktforskare betyder detta att administrativt material före 1762 finns under Västernorrlands län, därefter under Gävleborgs län.
Gästrikland har också ett rikt järnbruksarv. Sandviken, Ovansjö, Hofors och Storvik utvecklades till industriorter under 1800-talet, men järnbruken har medeltida rötter — många av dem fick sina privilegier under stormaktstiden. Falu koppargruva i grannlandskapet Dalarna påverkade också Gästrikland: bergsmännens transporter, virkesleveranser och kommersiella förbindelser dokumenteras i tingslagsmaterialet. Gävle var en av Sveriges första städer med stadsprivilegier från 1446 och utvecklades till norrländsk handelsmetropol. För 1800-talets forskning finns rik dokumentation om Sandvikens AB (grundat 1862) och de många bruksdokumenten.
Komplett tingslags- och stadslista för Gästrikland
Gästrikland har en komplex tingslagshistoria. Före 1671 fanns inga egentliga häradsrätter — efter 1671 inrättades dessa men strukturen ändrades flera gånger. Arkivmaterial förvaras hos Riksarkivet i Härnösand med prefixet SE/HLA. Verifiera alltid med Riksarkivets NAD.
| Tingslag / domstol | Arkivnummer (NAD) | Period / område |
|---|---|---|
| Gästriklands domsagas häradsrätts arkiv | SE/HLA/1040018 | 1671–1920. Hela Gästrikland i en domsaga, med växlande tingslagsindelning. |
| Gästriklands östra domsaga | Sök i NAD (SE/HLA) | 1921–1971. Östra Gästrikland inkl. Gävle-trakten. Övergick till Gävle tingsrätt 1971. |
| Gästriklands västra domsaga | Sök i NAD (SE/HLA) | 1921–1971. Västra Gästrikland inkl. Sandviken-trakten. Övergick till Sandvikens tingsrätt 1971. |
| Ovansjö och Torsåkers tingslag | Sök i NAD | 1693–1725. Ovansjö och Torsåker (Gästrikland) socknar. |
| Ockelbo och Hamrånge tingslag | Sök i NAD | 1693–1880. Ockelbo och Hamrånge socknar. |
| Ockelbo tingslag | Sök i NAD | Eget tingslag. Häxprocess 1675 (69 anklagade, 14 avrättade). |
| Hedesunda, Österfärnebo och Årsunda tingslag | Sök i NAD | 1693–1725. Tre socknar tillsammans. |
| Hedesunda och Österfärnebo tingslag | Sök i NAD | 1725–1880. Två socknar efter omorganisationen. |
| Ovansjö, Torsåker och Årsunda tingslag (med Järbo) | Sök i NAD | 1725–1880. Tre/fyra socknar inkl. Järbo. |
| Hille och Valbo tingslag | Sök i NAD | 1693–1880. Bildades 1693. Uppgick 1880 i Gästriklands östra tingslag. |
| Gästriklands östra tingslag | Sök i NAD | Från 1880. Bildades vid omorganisationen. |
| Gävle rådhusrätt och magistrat | Sök i NAD (SE/HLA) | 1446–1971. Gävles stadsdomstol. En av Sveriges äldsta stadsförvaltningar. |
| Gävle tingsrätt | Sök i NAD | Från 1971. Övertog Gävle rådhusrätt och Gästriklands östra domsaga. 2004 utökat med Sandvikens domsaga. |
| Sandvikens tingsrätt | Sök i NAD | 1971–2004. Övertog Gästriklands västra domsaga. |
| Länsstyrelsen i Gävleborgs län | Sök i NAD (SE/HLA) | Från 1762. Administrativa mål och landshövdingens material. |
Viktiga rättsfall och historiska händelser från Gästrikland
Gästrikland har en dramatisk rättshistoria med Det stora oväsendets fjärde största häxprocess (Gävle 1675) och den dramatiska kampen för Katarina Bures frikännande. Här är de viktigaste dokumenterade händelserna.
Gävle får stadsprivilegier
År 1446 fick Gävle stadsprivilegier — en av Sveriges äldsta stadsbildningar och Norrlands första riktiga stad. Stadens läge vid Gavleåns mynning gav den naturligt fördelaktiga handelsförbindelser med både Bottenhavets kustsamhällen i norr och Stockholm i söder. Under stormaktstiden blev Gävle den norrländska huvudstaden, och staden fick egen rådhusrätt och magistrat som existerade fram till 1971 — exakt 525 år som självständig stadsdomstol. Gävles centrala position förstärktes genom Falu koppargruvas verksamhet: koppar fraktades från Falun via Gävle till Europas marknader. För släktforskning är detta avgörande: Gävle har Sveriges mest fullständiga 1500- och 1600-talsmaterial bland alla norrländska städer.
Häradsrätter inrättas i Gästrikland
År 1671 inrättades häradsrätter i Gästrikland — sent jämfört med övriga svenska landskap. Före 1671 hanterades rättskipningen genom lagmansting under Upplands lagsaga. Vid inrättandet blev hela Gästrikland en domsaga: Gästriklands domsaga (SE/HLA/1040018). Tingslagsstrukturen var dock mycket finmaskig: varje socken utgjorde till 1693 ett eget tingslag. Detta är ovanligt och innebär att äldsta härjedalska protokoll söks per socken, inte i större geografiska enheter. Gästriklands domsaga lydde under Svea hovrätt fram till 1921, då den delades i östra och västra domsagor. För släktforskare betyder detta att 1671–1693 är ett särskilt komplicerat skede med mycket finmaskig administrativ struktur.
Trolldomskommissionen kommer till Gävle
I februari 1675 anlände Trolldomskommissionen till Gävle för att hantera traktens trolldomsmål. Detta blev början på Det stora oväsendets fjärde största häxprocess — efter Torsåker, Härnösand-Säbrå och Mora. Sammanlagt avkunnades 21 dödsdomar och 19 personer avrättades i Gävle under 1675. Den 3 mars dömdes fem av de första sex anklagade till döden och två till mildare straff. Anklagade vid första häxprocessen: Brita Lorents Guldsmeds, Brita Canons, Lisbeth Erik Pederssons (Gubb-Lisbeth), Kierstin Håkan Vacktkneckts (78 år, från Gävle slott), Anna Snifs och Anna Måns Ivarssons. Tjugo barn — med borgmästarens son Håkan Falck (13) i spetsen — anklagade prästhustrun Katarina Bure för häxeri. Vittnen uppgav att Gävles kyrkoherde Petrus Fontelius slutat läsa häxbönen redan 1673 och inte börjat igen förrän kommissionen kom.
Fem avrättade i Gävle – Katarina Bures dödsdom
Den 6 mars 1675 avrättades fem kvinnor i Gävle: Brita Lorents Guldsmeds (anklagad av 19 barn), Brita Canons (Hans Johanssons), Anna Israelsdotter Snifs (avgav frivillig bekännelse — slapp brännas, fick begravas på kyrkogården), Lisbeth Erik Pederssons (”Gubb-Lisbeth”, ryktad för trolldom sedan 1673) och Kierstin Håkan Vacktkneckts svärmor (78 år, anklagad av sin dotterdotter). Den 3 mars 1675 hade familjen Fontelius — kyrkoherden Petrus Fontelius, hans hustru Katarina Bure och deras barn — flytt till Uppsala för att undkomma anklagelserna. Den 9 mars dömdes Katarina Bure till döden i sin frånvaro i Gävle. Kommissionen motiverade domen med att hon ”genom sin flykt ansågs ha bekänt brottet”. Hon benådades dock att halshuggas utan att brännas, och att begravas på kyrkogården ”av hänsyn till hennes familj, eftersom hon var en förnäm mans hustru”.
Häxprocesser sprids till Gästriklands socknar
Häxhysterin spred sig till hela Gästrikland under 1675. Ockelbo häxprocess blev landskapets näst största — 69 personer ställdes inför rätta, 35 dömdes till döden (de som erkänt skulle slippa brännas, få nattvarden och begravas på kyrkogården), 23 fick ris/gatlopp/kyrkoplikt, och 11 friades eller ställdes under ”Guds dom”. Generalguvernör Sparre upphävde 21 dödsdomar mot oberäknade, vilket innebar att endast 14 av 69 avrättades. I Hamrånge avrättades 18 personer — landskapets enskilt största socken-process. I Hille avrättades 5 och i Valbo 4 personer. Catharina Nilsdotter Grijs dömdes 20 april 1675 till döden för äktenskapsbrott och trolldom — hon var mor till den berömde ”Gävlepojken” Johan Johansson Grijs som efter moderns avrättning flyttade till Stockholm och utlöste häxprocessen i Katarina församling. Johan Johansson Grijs avrättades 20 december 1676 för menedan.
Katarina Bure frikänns – vändpunkt för Det stora oväsendet
Katarina Bure tillhörde den berömda Bureätten, dotter till Roland Olai Bure. Hennes make Petrus Fontelius hade vägrat läsa häxbönen, ansett häxeri vara fantasier och rekommenderat föräldrar att slå sina barn med ris om de talade om Blåkulla. Efter flykten till Uppsala 3 mars 1675 fick Fontelius rekommendationsbrev till kungen. Domkapitlet under professor Martin Brunnerus stödde familjen. Bures fall fråntogs Gävles kommission och överlämnades till kommisorialrätten i Stockholm. Hon satt fängslad på Örebro slott i deras ”Trollkonekammare” under väntan. I augusti 1676 — i samband med upplösningen av häxprocessen i Katarina i Stockholm — frikändes Katarina Bure formellt tillsammans med övriga som då fortfarande satt fängslade för trolldom. Familjen återvände till Gävle. Hennes höga samhällsklass och makens ihärdiga kamp blev en katalysator för att häxprocesserna över huvud taget började ifrågasättas av myndigheterna 1675–76. Bure-fallet är en vändpunkt i svensk rättshistoria.
Gästriklandsmål och språkkällan i domböckerna
Gästrikland har en distinkt dialekt som ligger mellan upplandska och hälsingska — gästrikemål. I 1600- och 1700-talets domböcker möter du standardsvenska med inslag av lokala uttryck. Personnamn följer svensk patronymikon-tradition med starka uppländska drag i Gävle (eftersom staden hade omfattande Stockholm- och Uppsala-kontakter). I inlandet — särskilt Ockelbo, Ovansjö och Torsåker — möter du mer typiskt norrländska namn.
Termer du kan stöta på
| Term | Betydelse |
|---|---|
| Tingslag | Norrländsk term för geografisk indelning för rättskipning. Före 1693 var varje socken eget tingslag i Gästrikland. |
| Tiundaland | Forntida folkland som omfattade Uppland och delar av Gästrikland. Gästrikland ingick tidigt i Tiundaland. |
| Bergsman | Bonde och hyttägare som drev järnbruk i Bergslagsdelen av Gästrikland (Ovansjö, Torsåker, Hofors-trakten). |
| Häxbön | Bön som infördes 1670 och som skulle läsas i alla kyrkor mot trolldom. Gävles kyrkoherde Petrus Fontelius slutade läsa den 1673. |
| Visgosse | Pojke som under häxprocesserna pekade ut häxor. Johan Johansson Grijs (”Gävlepojken”) var en av de mest beryktade. |
| Trollkonekammare | Fängelsekammare för anklagade trollkvinnor. Katarina Bure satt fängslad i Örebro slotts ”Trollkonekammare” 1675–1676. |
| Blåkulla | Det mytiska berg dit häxorna påstods åka med Djävulen. Centralt begrepp i Det stora oväsendet 1668–1676. |
| Kommisorialrätt | Specialdomstol som handlade trolldomsmål i Stockholm 1676. Tog över Katarina Bures fall från Gävle. |
| Ödmården | Skogsområde i norra Gästrikland mot Hälsingland. Sveriges sydligaste rena norrländska skogsmark. |
| Bureätten | Berömd norrländsk släkt från Bure i Skellefteå-trakten. Katarina Bure tillhörde denna ätt som dotter till Roland Olai Bure. |
Personnamn följer standardsvensk patronymikon-tradition. Förnamnen är konventionella: Erik, Per, Lars, Anders, Olof, Hans, Johan, Petrus, Carl, Roland. Karaktäristiska gästrikländska personbeteckningar är yrkesepiteten i Gävle: ”Brita Lorents Guldsmeds” (Britta gift med guldsmed Lorents), ”Kierstin Håkan Vacktkneckts” (Kerstin gift med vaktknekten Håkan), ”Anna Måns Ivarssons” (Anna gift med Måns Ivarsson). I lantsocknarna förekommer gårdsnamn som identifikatorer. Ortnamn slutar ofta på -sjö, -berg, -bo, -unda (Hedesunda, Österfärnebo, Årsunda) och -gå (Hamrånge, Hille). Många gästrikländska ortnamn slutar på -änge eller -myra, vilket speglar landskapets våtmarksrika natur.
Tidslinje för rättskipningen i Gästrikland
- Forntid: Gästrikland ingår i Tiundaland
- ~1320: Hälsingelagen tillämpas i Gästrikland som del av norra kustlandet
- ~1300-tal: Magnus Erikssons landslag införs. Upplandslagen tillämpas parallellt
- Slutet av 1200-tal: Gästrikland del av Upplands lagsaga
- 1446: Gävle får stadsprivilegier – en av Sveriges första städer
- 1611: Norrlands lagsaga bildas (Hälsingland m.fl. överförs)
- 1614: Svea hovrätt inrättas – andra instans för Gästrikland
- 1634: Axel Oxenstiernas länsreform – Västernorrlands län etableras
- 1647: Härnösands stift bildas. Gästrikland övergår från Uppsala stift
- 1670: Häxbönen införs i alla svenska kyrkor
- 1671: Häradsrätter inrättas i Gästrikland. Gästriklands domsaga bildas (SE/HLA/1040018)
- 1673: Kyrkoherde Petrus Fontelius i Gävle slutar läsa häxbönen
- 1675-02: Trolldomskommissionen kommer till Gävle
- 1675-03-03: Familjen Fontelius flyr till Uppsala. Fem kvinnor dömas till döden i Gävle
- 1675-03-06: Fem kvinnor avrättas i Gävle: Brita Guldsmeds, Brita Canons, Anna Snifs, Gubb-Lisbeth, Kierstins svärmor
- 1675-03-09: Katarina Bure dödsdöms in absentia i Gävle
- 1675-04-20: Catharina Nilsdotter Grijs avrättas för äktenskapsbrott och trolldom
- 1675: Häxprocesser i hela Gästrikland: Hamrånge (18 avrättade), Ockelbo (14 av 69), Hille (5), Valbo (4)
- 1675-05: Johan ”Gävlepojken” Johansson Grijs (12) kommer till Stockholm – utlöser häxprocessen i Katarina
- 1676-08: Katarina Bure frikänns i Stockholm – vändpunkt för Det stora oväsendet
- 1676-12-20: Johan ”Gävlepojken” Johansson Grijs avrättas för menedan
- 1693: Tingslagsindelningen omorganiseras – fyra större tingslag istället för socken-baserat
- 1718–1719: Gästrike läns lagsaga – egen lagsaga (kort period)
- 1720: Gästrikland övergår till Västernorrlands lagsaga
- 1725: Andra tingslagsomorganisationen
- 1734: 1734 års lag införs i Gästrikland
- 1762: Gävleborgs län bildas genom delning av Västernorrlands län. Gävle blir residensstad
- 1849: Lagmansrätt avskaffas. Västernorrlands lagsaga upphör
- 1862: Sandvikens AB grundas – Gästrikland blir industricentrum
- 1880: Hille och Valbo tingslag upphör – uppgår i Gästriklands östra tingslag
- 1921: Gästriklands domsaga delas i Gästriklands östra och västra domsagor
- 1971: Häradsrätter och rådhusrätter slås samman. Gävle och Sandvikens tingsrätter bildas
- 2004: Sandvikens domsaga uppgår i Gävle domsaga
- 2010: Landsarkivet i Härnösand uppgår i Riksarkivet
Var hittar du domböckerna?
Domböckerna från Gästrikland bevaras hos Riksarkivet i Härnösand med prefixet SE/HLA. Renoverade domböcker 1655–1810 finns även i Bergskollegium-arkivet (för Uppland och Gävleborg). Familysearch har omfattande digitaliserat material.
Riksarkivet och öppna källor
- Riksarkivets digitala forskarsal – kostnadsfri tillgång till Gästriklands tingslagsmaterial. Gästriklands domsagas häradsrätts arkiv = SE/HLA/1040018.
- Riksarkivet i Härnösand – officiell hemsida med information om norrländskt material.
- FamilySearch – Gävleborgs län – omfattande gratis material. Renoverade domböcker 1655–1810, Bergskollegium-arkiv för Uppland och Gävleborg, Häradsrätt-material för Ockelbo tingslag 1778–1860, småprotokoll 1739–1803.
- Arkiv Gävleborg – Fältskärsleden 10, 802 80 Gävle. Telefon: 026-10 88 70. Kommunalt, förenings- och företagsmaterial.
- Gästriklands Genealogiska Förening – info@ggfx.se, telefon 070-38 37 688. Lokal släktforskarförening.
- Trolldomsprocesser.se – välresearchad sajt med kronologi över Gästriklands häxprocesser 1675.
- Saköreslängderna – fungerar som personregister till domböckerna och finns oftast i slutet av varje ting.
Abonnemang och tryckta källor
- Arkiv Digital – nyfotograferade bilder med generellt bättre kvalitet än Riksarkivets. Gästriklands tingslag välkatalogiserade.
- Linderholm, Emanuel: De stora häxprocesserna i Sverige: bidrag till svensk kultur- och kyrkohistoria. Uppsala (1918). Standardverket för Gävles häxprocess – endast band 1 av planerade sex utgavs. Emanuel Linderholms samling vid UUB 84 fol.
- Åberg, Alf: Häxorna. De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668–1676. Göteborg (1989).
- Ankarloo, Bengt: Satans raseri: en sannfärdig berättelse om det stora häxoväsendet i Sverige och omgivande länder. Ordfront Förlag (2007).
- Önnerfors, Elsa Trolle: Domsagohistorik – Gävle tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996–2007).
- Lennersand, Marie: ”Androm till sky och skräck”, i Linda Oja (red.) Vägen till Blåkulla: nya perspektiv på de stora svenska häxprocesserna, Uppsala (1997).
Specialdomstolar och relaterade rättsforum
Förutom de allmänna häradsrätterna och rådhusrätterna fanns flera specialdomstolar som är värda att känna till:
- Svea hovrätt (Stockholm, från 1614) – andra instans för Gästrikland.
- Trolldomskommissionen 1675 – specialdomstol under Johan Axehjelm som hanterade häxprocessen i Gävle.
- Kommisorialrätten i Stockholm (1676) – tog över Katarina Bures fall från Gävle.
- Bergskollegium – för bergsmännens mål i Ovansjö, Torsåker, Hofors. Renoverade domböcker 1655–1810 finns.
- Gävle rådhusrätt och magistrat (1446–1971) – stadens lägsta domstol i 525 år.
- Uppsala stift (till 1647) – för kyrkliga mål, äktenskapsskillnader, sedlighetsmål.
- Härnösands stift (från 1647) – Gästriklands nya kyrkliga forum.
- Hälsinglands domsagors gemensamma serie – urtima ting och extra förrättningar 1686–1781, småprotokoll 1739–1803 (FamilySearch).
- Inskrivningsmyndigheten – för lagfarter, inteckningar, fastighetsregister från 1933 och framåt.
- Länsstyrelsen i Gävleborgs län (från 1762) – administrativa mål och landshövdingens material.
- Sandvikens AB:s företagsarkiv – stor industriarkivskälla från 1862 och framåt.
Praktiska forskartips för Gästrikland
- Skilj före och efter 1671 – före inrättandet av häradsrätter saknas formellt domboksmaterial. Sök i lagmansting under Upplands lagsaga.
- Tingslagsstrukturen ändrades 1693, 1725 och 1880 – välj rätt tingslag för rätt period.
- Före 1693 – varje socken eget tingslag. Sök per socken: Ovansjö, Torsåker, Ockelbo, Hamrånge, Hedesunda, Österfärnebo, Årsunda, Hille, Valbo, m.fl.
- Före 1762 – Gästrikland tillhörde Västernorrlands län. Administrativt material söks där.
- För Gävle-anor 1446–1971 – Gävle rådhusrätt och magistrat separat från landsbygdens tingslag. En av Sveriges äldsta stadsdomstolar.
- För 1675 års häxprocesser – kontrollera om förfäder finns bland de anklagade. Linderholms samling vid UUB är central.
- Bergsmännens mål – sök i Bergskollegium-arkiv för Uppland och Gävleborg.
- För Sandvikens-anor från 1862 – Sandvikens AB:s företagsarkiv kompletterar tingslagsmaterialet.
- För Hamrånge-anor 1675 – 18 personer avrättades, vilket är stort i förhållande till sockenstorlek.
- För Ockelbo-anor 1675 – 69 anklagade men ”endast” 14 avrättade tack vare generalguvernör Sparre.
- Använd Maritas 9 tips för gammal handstil – gästrikländska handlingar följer standard nordsvensk skrifttradition.
- Konsultera vårt Dombokslexikon för okända juridiska termer och vårt Föremålslexikon för föremål i bouppteckningar.
Vanliga frågor
Vilket landsarkiv har Gästriklands domböcker?
Riksarkivet i Härnösand förvarar originalen från hela Gästrikland med prefixet SE/HLA. Gästriklands domsagas häradsrätts arkiv = SE/HLA/1040018 är centralarkivet för 1671–1920. Härnösand-arkivet täcker hela Norrland — Västernorrlands, Gävleborgs (där Gästrikland ligger), Jämtlands och Västerbottens län. Det inrättades som självständigt landsarkiv 1935 och blev avdelning inom Riksarkivet 2010. Lokala arkiv finns dessutom vid Arkiv Gävleborg på Fältskärsleden 10 i Gävle — främst kommunala och föreningsarkiv.
Hur långt tillbaka finns domböcker från Gästrikland?
Häradsrätter inrättades först 1671 i Gästrikland — sent jämfört med övriga svenska landskap. Före 1671 hanterades rättskipningen genom lagmansting under Upplands lagsaga. För medeltida material söker du i Upplands lagsaga och diplomsamlingar via Riksarkivet. Gävles rådhusrätt och magistrat går dock tillbaka till stadsprivilegiet 1446. Renoverade domböcker 1655–1810 finns i Bergskollegium-arkivet för Uppland och Gävleborg.
Hade Gästrikland en egen landskapslag?
Nej, Gästrikland hade ingen egen landskapslag. Landskapet ingick tidigt i Tiundaland och tillämpade Upplandslagen tillsammans med Hälsingelagen (som gällde för hela norra kustlandet). Från cirka 1350 gällde Magnus Erikssons landslag. Gästrikland ingick i Upplands lagsaga från slutet av 1200-talet. Under 1718–1719 hade landskapet en kort egen lagsaga — Gästrike läns lagsaga. Från 1720 till 1849 ingick Gästrikland i Västernorrlands lagsaga.
Varför inrättades häradsrätter så sent i Gästrikland?
Gästriklands tingsorganisation utvecklades sent på grund av landskapets ovanligt nära band till Upplands lagsaga. Före 1671 hanterades all rättskipning genom lagmansting på Uppsala-modell. När häradsrätter slutligen inrättades 1671 fick varje socken först ett eget tingslag — vilket är ovanligt små enheter — innan dessa slogs samman i större tingslag 1693 och 1725. Den senare strukturen liknar mer den vanliga svenska modellen. För släktforskare betyder detta att 1671–1693 är ett särskilt komplicerat administrativt skede.
Varför är Katarina Bure så viktig?
Katarina Bure (av Bureätten, dotter till Roland Olai Bure) var hustru till Gävles kyrkoherde Petrus Fontelius. Hon anklagades för häxeri av 20 barn under häxprocessen i Gävle 1675, dödsdömdes 9 mars 1675 i sin frånvaro efter att familjen flytt till Uppsala. Hon satt fängslad på Örebro slott men frikändes formellt i augusti 1676 — i samband med upplösningen av häxprocessen i Katarina i Stockholm. Hennes fall var den första gång under Det stora oväsendet som en person frikändes efter att ha dödsdömts. Eftersom hon kom från en samhällsklass med högre status än de övriga anklagade ställde sig många högre ämbetsmän på hennes sida, vilket gjorde att häxprocesserna över huvud taget började ifrågasättas av myndigheterna 1675–76. Petrus Fontelius hade vägrat läsa häxbönen från 1673 och ansett häxeri vara fantasier. Hans kamp för hustruns frikännande blev en katalysator för slutet på Det stora oväsendet.
Vilka socknar drabbades hårdast av 1675 års häxprocesser?
Gästrikland drabbades näst hårdast i Sverige efter Norrland: Gävle (21 dödsdömda, 19 avrättade), Hamrånge (18 avrättade), Ockelbo (69 anklagade, 14 avrättade), Hille (5 avrättade) och Valbo (4 avrättade). Sammanlagt avrättades cirka 60 personer i Gästrikland under 1675 — vilket är en stor andel räknat mot landskapets befolkning. Häxprocessen i Gävle var den fjärde största under Det stora oväsendet efter Torsåker, Härnösand-Säbrå och Mora. För släktforskare med anor från dessa socknar är det viktigt att veta att en stor del av befolkningens dokumentation kan vara ofullständig på grund av avrättningarna.
Vem var Gävlepojken?
Johan Johansson Grijs (”Gävlepojken”) var en 12-årig pojke från Gävle som var central i Det stora oväsendet. Hans mor Catharina Nilsdotter Grijs avrättades den 20 april 1675 för äktenskapsbrott och trolldom efter att Johan anklagat henne. I maj 1675 flyttade Johan till Stockholm för att bo hos släktingen hökare Lindh i Katarina församling. Där började han berätta om Blåkullafärder och utlöste häxprocessen i Katarina som ledde till åtta avrättningar. Den 23 oktober 1676 erkände Johan Grijs att han ljugit. Han dömdes till döden för menedan och avrättades den 20 december 1676. För släktforskning är detta ett anmärkningsvärt fall: en pojke som spred häxhysterin från Gästrikland till Stockholm via barnvittnesmål, och som själv slutligen avrättades för menedan.
Var ska jag börja om jag är nybörjare?
Börja med att fastställa din förfaders socken (av ca 10 socknar i Gästrikland: Ovansjö, Torsåker, Ockelbo, Hamrånge, Hedesunda, Österfärnebo, Årsunda, Hille, Valbo, Järbo + Gävle stadsförsamling). Kontrollera vilket tingslag socknen hörde till för rätt period — strukturen ändrades 1693, 1725 och 1880. För material från 1671 och framåt sök i Gästriklands domsagas häradsrätts arkiv (SE/HLA/1040018). För Gävle-anor sök i Gävle rådhusrätt separat. För 1675 års häxprocesser kontrollera Linderholms samling vid UUB. Vår guide till att hitta rätt dombok går igenom processen steg för steg.
Källor och vidare läsning
- Riksarkivets NAD (Nationella arkivdatabasen)
- Riksarkivet i Härnösand – officiell hemsida
- FamilySearch – Gävleborgs län
- Arkiv Gävleborg
- Trolldomsprocesser.se
- Arkiv Digital
- Linderholm, Emanuel. De stora häxprocesserna i Sverige: bidrag till svensk kultur- och kyrkohistoria. Uppsala (1918). Emanuel Linderholms samling: UUB 84 fol.
- Åberg, Alf. Häxorna. De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668–1676. Göteborg (1989).
- Ankarloo, Bengt. Satans raseri: en sannfärdig berättelse om det stora häxoväsendet i Sverige och omgivande länder. Ordfront Förlag (2007).
- Önnerfors, Elsa Trolle. Domsagohistorik – Gävle tingsrätt. Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996–2007.
- Lennersand, Marie. ”Androm till sky och skräck”. I Oja, Linda (red.) Vägen till Blåkulla: nya perspektiv på de stora svenska häxprocesserna. Uppsala (1997).
- Almquist, Jan Eric. Lagsagor och domsagor i Sverige. Stockholm (1954).
- Inger, Göran. Svensk rättshistoria. Liber.
