Du kanske har stött på ordet profoss i ett gammalt protokoll, kyrkbok eller släktberättelse och undrat vad det egentligen betyder. Det låter kanske som en akademisk titel, men i själva verket var profossen en person som både skrämde och höll ordning – en slags militärpolis och bödel i ett. Det är en titel som bär på en ganska rå men fascinerande historia, både inom det militära och i det civila livet i Sverige förr i tiden.
Vad gjorde en profoss egentligen?
Profossens roll var både tydlig och kontroversiell. Det var nämligen denne som hade ansvar för att upprätthålla ordning och utdöma bestraffningar. I armén var profossen den lägst rankade underofficeren med ett eget boställe. Hans uppgift var att övervaka fångar och genomföra olika typer av kroppsstraff – inklusive spöstraff och i vissa fall avrättningar. Det gör att titeln ibland blev synonym med bödel eller skarprättare, även om de egentligen inte alltid var exakt samma sak.
Profossen var alltså inte bara militär utan kunde även verka civilt, särskilt i mindre samhällen eller vid bruk, där han hade till uppgift att fungera som polis. Straffen han delade ut kunde vara offentliga och brutala, något som både skapade rädsla och väckte starka känslor i befolkningen. Ibland kallades han till och med för flagellator eller horepiskare – benämningar som visar hur bunden han var till kroppslig bestraffning.
Profossens låga status trots sitt maktutövande
Trots att profossen hade en viktig roll och makt över andras liv och straff, så hade han en låg social status. Att utdela kroppsliga bestraffningar och till och med verkställa avrättningar gjorde honom både fruktad och föraktad. Det var inte ett jobb som gjorde dig populär bland grannar och bekanta.
Det här blir extra tydligt om du föreställer dig ett mindre järnbruk på 1700-talet med kanske ett tjugotal invånare. Tänk dig då att du själv hade rollen som profoss – den som skulle piska, binda eller rentav avrätta någon du kanske satt och åt middag med dagen innan. Inte särskilt enkelt att kombinera med socialt umgänge.
Även om profossen inte alltid var bödel, så fanns förväxlingen där, och eftersom folk inte gärna skilde på rollerna, smittade ryktet av sig. Därför blev profossrollen en slags social stämpel som kunde påverka både dig själv och din familj negativt.
Profoss i bruken
I brukssamhällen som Österbybruk i Uppland kunde en profoss vara en nödvändig funktion. Även om det låter överdrivet att behöva en bödel i ett så litet samhälle, så var det faktiskt så att även dessa miljöer behövde ordning. Det kunde uppstå konflikter mellan smeder, arbetare eller mellan arbetsgivare och anställda. Då var det profossen som kallades in.
Bruken kunde visserligen vara små, men vissa växte till hundratals invånare, vilket gjorde behovet av någon form av ordningsmakt helt nödvändigt. Tvister och brott behandlades ofta på så kallade hammarting – en typ av lokal domstol som hölls en gång per år. När någon dömdes till straff, var det profossen som fick genomföra dem.
Det fanns alltså konkreta uppgifter för en profoss även i mindre samhällen. Och även om det kanske kändes obehagligt att utdela straff till någon man var bekant med, så var det en del av vardagen i ett samhälle där lagen stod över den personliga relationen.
Vad var skillnaden mellan en profoss och en järnskrivare?
Det är lätt att blanda ihop de olika roller som fanns i brukssamhällena. En järnskrivare till exempel hade en helt annan roll än profossen – och en betydligt högre status. Där profossen höll ordning och utdelade straff, satt järnskrivaren vid skrivbordet och skötte bokföringen.
Järnskrivaren ansvarade för att hålla koll på mängden järn som bearbetades och transporterades genom bruket, men också på löner, skulder och andra ekonomiska detaljer. Det var alltså en administrativ och ofta högt respekterad position.
Samtidigt som profossen representerade tvång och straff, stod järnskrivaren för kontroll och ordning – fast på papper. De två hade alltså mycket olika roller, även om båda bidrog till att brukssamhället fungerade.
Brott och bestraffningar som profossen ansvarade för
Straffen som en profoss delade ut kunde variera beroende på vad tingen hade beslutat. Det handlade ofta om spöstraff, fängelse eller annan kroppslig bestraffning, särskilt om brottet ansågs hota arbetsmoralen eller allmän ordning. Typiska brott kunde vara:
- Stöld eller fusk i arbetet
- Fylla och bråk
- Horaliv eller ”osedligt leverne”
- Trolldom (tidigare under 1600-talet)
- Misshandel eller hot
Dessa straff utfördes offentligt och var ofta en form av skrämselpropaganda för att avskräcka andra från att begå samma fel. Det gjorde att profossens roll blev ännu mer laddad och ibland rent av hatad.
Generalprofoss – En profoss med makt
I vissa fall kunde en profoss avancera till att bli generalprofoss. Det var en titel som innebar ansvar för en hel fältarmé och placerade honom i en mycket mer strategisk och militär roll. En generalprofoss hade alltså inte längre bara ansvar för att utdela straff, utan också för att samordna militärpolisens arbete inom större enheter.
Det här var dock långt ifrån det vanliga. De flesta profosser höll sig på den lägsta nivån i hierarkin, där de tvingades bära sitt impopulära uppdrag med ganska lite respekt tillbaka.
Varför är profoss ett så okänt men spännande yrke?
Kanske för att det är ett yrke som inte längre finns, åtminstone inte under samma namn eller med samma uppdrag. Men det speglar en tid då statens makt och närvaro såg helt annorlunda ut. En tid då den som utdelade straff gjorde det med spö, snarare än med papper och penna.
Och det är också därför det är så spännande att stöta på en profoss i gamla dokument – för det öppnar dörren till en värld där rättvisa såg annorlunda ut, och där själva titeln profoss bar både skräck och respekt. Det är en påminnelse om hur mycket samhället har förändrats – och hur långt vi kommit från den tid då profossen var en central del av vardagen. Det är nästan svårt att förstå att en hel liten by kunde präglas av rollen som profoss. Men så var det, och därför är det värt att minnas historien bakom ordet profoss.