Myndighetsåldern för kvinnor har varierat genom historien och har påverkats av samhällsutvecklingen, kulturella och religiösa normer samt lagar och förordningar. I denna artikel kommer vi att titta närmare på hur myndighetsåldern för kvinnor har utvecklats i Sverige genom tiderna.
Under medeltiden ansågs kvinnor vara omyndiga och i stort sett utan rättigheter. Gifta kvinnor ansågs vara under makens vårdnad och ogifta kvinnor var under förmyndare. Det var vanligt att kvinnor gifte sig vid mycket unga åldrar och det fanns ingen fastställd myndighetsålder.
Under 1600-talet infördes vissa begränsade rättigheter för kvinnor. 1734 infördes en lag som gav ogifta kvinnor myndighet vid 25 års ålder, medan ogifta män fick myndighet vid 21 års ålder. Gifta kvinnor var dock fortfarande under makens vårdnad och hade ingen myndighet.
Under 1800-talet ökade kvinnors rättigheter och myndighetsåldern sänktes till 21 år för ogifta kvinnor år 1858. Gifta kvinnor var dock fortfarande under makens vårdnad och hade ingen myndighet. Det dröjde ända till 1920-talet innan kvinnor fick samma rättigheter som män att rösta och ställa upp i politiska val.
I modern tid har myndighetsåldern för kvinnor i Sverige sänkts ytterligare till 18 år, vilket gäller både för män och kvinnor. Dessutom har kvinnor fått större jämställdhet i arbetslivet och samhället i stort.
Att förstå hur myndighetsåldern har utvecklats genom historien är viktigt för att förstå kvinnors ställning i samhället och deras rättigheter. Även om kvinnors rättigheter har ökat och myndighetsåldern har sänkts, finns det fortfarande kvar utmaningar när det gäller jämställdhet och rättigheter för kvinnor. Fortfarande är det viktigt att fortsätta arbeta för ökad jämställdhet och rättigheter för kvinnor i Sverige och i resten av världen.
Myndighetsålder för kvinnor genom tiderna
1600-talet Ogift kvinna var omyndig. Fadern eller giftomannen var förmyndare för henne. Gift kvinna var omyndig. Maken var hennes förmyndare. Änka var myndig men blev omyndig om hon gifte om sig.
1700-talet Kungen kunde besluta att en ogift kvinna kunde bli myndig om hon hade en samvetslös eller försumlig förmyndare. Dock var dispenserna ytterst få.
1800-talet De kungliga dispenserna blev vanligare.
1858 kunglig förordning Ogift kvinna kunde anmäla till domstolen att hon ville bli myndig. Gifte hon sig blev hon dock omyndig igen.
1863 förordning Ogift kvinna blev myndig vid 25 års ålder. Men hon hade rätt att anmäla till domstol att hon ville ha förmyndare. Myndigheten var begränsad när hon t.ex. ville gifta sig måste hon ha giftomannens samtycke.
1872 Ofrälse kvinna behövde ej längre giftomannens samtycke.
1874 Gift kvinna får rätt att bestämma över egen inkomst.
1882 Frälse kvinna behövde ej längre giftomannens samtycke.
1884 Ogift kvinna blev myndig vid 21 år. Möjligheten att avsäga sig myndigheten fanns fortfarande.
1921 Kvinnan blir myndig vid 21 års ålder oavsett om hon är ogift eller gift.
1/7-1969 Kvinnan blir myndig vid 20 års ålder.
1/7-1974 Kvinnan blir myndig vid 18 års ålder.