Skilsmässa
(historia – förr)
Från början av 1600-talet till 1995.
Beskrivning av när och hur lagen ändrades.
När kunde man få skilsmässa? Hur ändrades lagen?
1600-talet Skilsmässa var tillåten om en av partnerna 1. begått äktenskapsbrott eller 2. rymt sin väg. Men skilsmässorna var ytterst få eftersom de tilläts först efter att förlikningsförsök, varningar och bestraffningar misslyckats. Äktenskapsskillnadsmålen dömdes av kyrkans domstolar (domkapitlen).
1660-talet Nu gick det att få kunglig dispens för skilsmässa om den ena partnern försökt mörda eller hade grovt misshandlat den andra partnern. Kungen gav vid dessa tillfällen domkapitlet rätten att avgöra äktenskapsskillnadsmålet efter sitt samvete. Fram till 1690-talet var dispenserna få.
1700-talet Under detta århundradet började kunglig dispens ges för flera orsaker.
1734-års lag började gälla 1/9-1736 Äktenskapsskillnadsmålen skulle nu dömas av de världsliga domstolarna men domkapitlen skulle utfärda skiljebreven.
1810-års kungliga förordning Domstolarna kunde nu även döma till äktenskapsskillnad om en av makarna blev dömd till landsförvisning, livstidsstraff, mord försök på sin make eller om någon av makarna varit galen i över tre år och ingen förhoppning om bättring fanns.
Kunglig dispens kunde ges för fler orsaker t.ex. dödsdom, fästningsstraff på bestämda år, dom om äreförlust, grovt eller verkligt vanfrejdande brott, slöseri, dryckenskap, våldsamt sinnelag samt när stridigheterna mellan makar övergick till avsky och hat. Dock skulle partnerna ha varnats innan och varit dömda att leva åtskilda ett tag innan skilsmässa övervägdes.
1860 förordning De som önskade skilsmässa skulle först varnas av kyrkoherden i församlingen och om det inte hjälpte skulle de varnas av kyrkorådet. Om dessa varningar inte hjälpte skulle rätten döma paret att bo isär ett år och eventuellt utdöma förbud mot att träffa den andre partnern under det året. Först efter dessa prövningar tilläts skilsmässa.
1915-års äktenskaps lagstiftning De som ville skiljas skulle först träffa en medlare. Efter medlingen kunde domstolen döma till ett års hemskillnad.
Utöver tidigare skilsmässoorsaker kunde man nu även möjligt att få skilsmässa om man levat åtskilda i tre år eller redan efter två år om den ena maken givit sig av. Snabbskilsmässa kunde utdömas t.ex. om en av makarna begått hor, medvetet smittat sin partner med venerisk sjukdom, försökt döda eller grovt misshandlat partnern, blivit dömd till minst tre års straffarbete, var missbrukare av rusningsmedel eller varit sinnessjuk i över tre år och ingen förhoppning om bättring fanns.
1968 började gälla 1/7-1969 Snabbskilsmässa vid horsbrott fick man inte längre utan att domstolen först skulle pröva vad som var bäst för barnen.
Det blev lättare att skiljas då det inte längre behövdes ett intyg om djup och varaktig söndring mellan makarna.
1973 började gälla 1/1-1974 Medlingen blev frivillig. Nu infördes 6-månaders betänketid om det fanns barn som var under 16 år i äktenskapet eller om endast en av makarna ville skiljas.
Källor:
Göran Inger ”Svensk rättshistoria” Mycket bra bok om äldre lagar. Den kan jag verkligen rekommendera för alla som forskar i domböcker.
Gerhard Hafström ”Den svenska familjerättens historia” Den här boken är också bra, tyvärr kan man inte få tag i den i bokhandlarna längre. Den kan möjligen finnas på bibliotek eller i antikvariat.