När två människor brutalt mördades mitt i centrala Linköping hösten 2004 skakades hela landet. Trots att polisen snabbt säkrade DNA-spår från gärningsmannen skulle det ta hela sexton år innan han till slut kunde gripas – tack vare en helt ny metod med DNA-släktforskning. Linköpingsmorden har sedan dess blivit ett av Sveriges mest uppmärksammade kriminalfall, inte bara på grund av den tragiska händelsen, utan också för att det satte ett nytt kapitel i svensk rättshistoria.
En morgon som förändrade allt
Det var en helt vanlig tisdag i oktober när en åttaårig pojke, Mohamad Ammouri, var på väg till skolan i Linköping. Plötsligt blev han attackerad av en främmande man med kniv. En förbipasserande kvinna, Anna-Lena Svensson, bevittnade överfallet och försökte ingripa. Gärningsmannen högg även henne. Hon hann dock ge ett viktigt vittnesmål innan hon avled – att det var en ung man som utfört dådet. Morden skedde mitt bland bostadshusen, och Linköping förvandlades snabbt till en stad i skräck.
Stora resurser lades på fallet
Polisen satsade enorma resurser på att lösa morden. Flera tusen personer förhördes, över 5 000 topsades, och tipsen strömmade in. Trots att man hittade både mordvapnet och gärningsmannens mössa – som innehöll hans DNA – ledde det ingenstans. Det blev tydligt att gärningsmannen inte fanns i något DNA-register. Det kändes som att han gått upp i rök.
Att just detta fall engagerade så starkt berodde mycket på offren. Ett barn och en oskyldig kvinna på väg till jobbet – det var svårt att förstå. Och när inga svar kom, växte frustrationen både bland poliser och allmänhet.
Släktforskning förändrade allt
Många år gick utan genombrott. Men i bakgrunden pågick ändå något banbrytande. Tekniken med DNA-släktforskning – som redan hade använts i USA för att hitta seriemördaren ”Golden State Killer” – började diskuteras även i Sverige. Släktforskaren Peter Sjölund kontaktade polisen i Linköping och erbjöd sin hjälp. I början fanns hinder, till exempel att DNA-proverna från brottsplatsen var svaga. Men efter noggrant arbete lyckades man till slut skapa en fullständig DNA-profil.
Med den nya profilen laddades data upp till en amerikansk släktforskningsdatabas. Och plötsligt fanns träffar – hundratals personer visade sig vara släkt med gärningsmannen. Nu började ett enormt pussel att läggas.
Ett släktnät byggs upp
Peter Sjölund och kriminalinspektör Anders Bergmark började bygga släktträd utifrån matchningarna. Målet var att gå bakåt i tiden till gemensamma anor och sedan spåra deras ättlingar framåt. Det visade sig att nästan alla träffar hade sina rötter i Östergötland – ett viktigt spår.
Eftersom inte alla hade lagt in färdiga släktträd fick polisen göra mycket av jobbet själva. Genom att gräva i folkbokföringen och andra register kunde man till slut kartlägga omkring 700 personer – allt för att ringa in en möjlig gärningsman.
En ny DNA-träff ger genombrottet
När en privatperson med släkt i Östergötland lät testa sitt DNA dök en ännu starkare matchning upp. Den personen visade sig dela 6,25 % av sitt DNA med gärningsmannen – ett typiskt kusinbarn-samband. Det gjorde det möjligt att snabbt snäva in sökandet ytterligare.
Bara ett tiotal män återstod som potentiella gärningsmän, alla födda mellan 1975 och 1985. Det var nu ett finlir av släktforskning som återstod – att hitta den exakta personen bland dessa kandidater.
Gärningsmannen var en av två bröder
Efter vidare kartläggning stod det klart att två bröder stack ut. Båda hade anor som passade in perfekt i släktträdet. Polisen kallade in dem till förhör, och topsade båda. Efter bara tre timmar kom svaret från Nationellt forensiskt centrum – DNA:t från brottsplatsen matchade exakt med den ene brodern, Daniel Nyqvist.
Han greps den 9 juni 2020, och erkände samma dag båda morden. Det var ett stillsamt gripande, utan dramatik. Men för många innebar det en känslomässig urladdning – särskilt för familjerna till offren, som i sexton år hade levt i ovisshet.
Så gick det till vid rättegången
Rättegången hölls senare samma år. Nyqvist erkände morden och dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han led av en allvarlig psykisk störning, och hade länge haft tvångstankar som till slut drev honom till handling. Rätten konstaterade att morden var helt oprovocerade.
Familjen till den mördade pojken fick 350 000 kronor i skadestånd. Nyqvist dömdes även att betala över 1,4 miljoner till staten. Han valde att inte överklaga domen.
Tekniken bakom lösningen av linköpingsmorden
Det mest revolutionerande med fallet var hur det löstes. Aldrig tidigare hade svensk polis använt DNA-släktforskning för att få fast en mördare. Metoden är inte en bevismetod i sig, men den ledde till rätt person – och kunde bekräftas med traditionellt DNA-test.
Så här såg arbetsgången ut:
- DNA från brottsplatsen analyserades av Rättsmedicinalverket.
- Profilen laddades upp till FamilyTreeDNA i USA.
- Träffar på släktingar analyserades av släktforskare.
- Släktträd byggdes för att identifiera en liten grupp möjliga gärningsmän.
- DNA från dessa personer testades, och en fullträff kunde konstateras.
Tekniken väckte samtidigt debatt om integritet och etik. Ska verkligen privatpersoners DNA användas av polisen? I Sverige är svaret ett tydligt ja – men endast under vissa förutsättningar.
Linköpingsmorden förändrade svensk rättshistoria
Sedan lösningen på fallet har det förts diskussioner i riksdagen om att tillåta DNA-släktforskning vid fler typer av grova brott. Från 1 juli 2025 kan polisen enligt lag använda metoden vid utredningar av mord, grov våldtäkt och våldtäkt mot barn.
Metoden är kraftfull – men också känslig. Det krävs alltid en noggrann juridisk avvägning. Men utan den hade fallet Linköpingsmorden sannolikt fortfarande varit olöst. Och nu, efter sexton år av frågor, har staden Linköping fått svar på det som plågat invånarna allra mest – gåtan om linköpingsmorden.