Föreställ dig att du lever på 1800-talet i en liten by i Lappland och att du är nästan en halvmeter längre än de flesta runt dig. Det var verkligheten för Christina Catharina Larsdotter, mer känd som Stor Stina. Hon föddes i Brännäs 1819 och växte till en längd som skulle göra henne världsberömd. Redan i tonåren var hon närmare två meter lång och fortsatte att växa tills hon blev hela 2,18 meter. Hennes ovanliga kroppslängd väckte både fascination och spekulation, och snart var hennes namn känt långt utanför hembygden.
Uppväxten i Brännäs
Stor Stina växte upp i en tid och miljö där livet var hårt och självförsörjning var nödvändig. Familjen bestod av samer och nybyggare som levde på renskötsel och jordbruk. Vintern 1837 var särskilt bister, och föräldrarna kämpade med skulder. När möjligheten kom att resa till Stockholm och visa upp sig mot betalning såg Stina en chans att hjälpa familjen ekonomiskt.
Resan från Brännäs till huvudstaden var inget snabbt äventyr. Utan järnväg tog det månader att färdas med skidor och hästskjuts. Längs vägen väckte hon uppmärksamhet överallt. En tysk resenär som mötte henne i Härnösand beskrev henne som den längsta kvinna han någonsin sett.
Stor Stina möter kungen
När Stor Stina anlände till Stockholm i mars 1837 hyrde hon in sig på ett värdshus i Gamla stan. Där började hon hålla visningar två gånger om dagen för nyfikna besökare. Ryktet om hennes längd spred sig snabbt, och redan i april samma år bjöds hon in till Kungliga slottet för att träffa Karl XIV Johan och hans familj.
I tidningarna skrevs det flitigt om den långa lappflickan. Vissa spekulerade till och med i om hon verkligen var kvinna, något som läkarna vid Karolinska institutet kunde avfärda efter en noggrann undersökning. I deras protokoll noterades detaljer om hennes kropp och att hon hade en rak hållning, bruna ögon och mörk hy.
Stor Stinas längd och fascinationen kring den
För att förstå varför Stor Stina väckte så stort intresse måste vi sätta oss in i 1800-talets syn på det ovanliga. På den tiden var det vanligt att människor med ovanliga fysiska attribut visades upp på marknader, teatrar och andra evenemang. Hennes extraordinära längd gjorde henne unik – både i Sverige och internationellt.
Hon var omkring två meter redan som 18-åring och slutade inte växa förrän hon nådde 2,18 meter. Det var här nyfikenheten kring Stor Stinas längd blev som störst. I jämförelse med dåtidens genomsnittslängd, särskilt bland samer, var hon extremt lång, och hennes kroppsstorlek fascinerade både vetenskapsmän och allmänhet.
Turnéer i Europa
Efter succén i Stockholm började Stor Stina resa runt, inte bara i Sverige utan också i Danmark, Tyskland, Frankrike och England. Hon marknadsfördes som ”The Lapland Giantess – tallest woman in the world” och lockade stora publikmassor. Hon deltog till och med i världsutställningen i London 1851.
Det som skiljde henne från många andra som visades upp vid den tiden var att hon ofta skötte sina egna affärer och hade kontroll över sin inkomst. Hon var läs- och skrivkunnig, något som gav henne en större självständighet än många kvinnor på 1800-talet.
Rykten, sägner och myter
Med berömmelse kommer rykten. Om Stor Stina sades det att hennes mor hade blivit skrämd av sin egen skugga under graviditeten och att detta var orsaken till hennes ovanliga längd. Andra påstod att hon växt upp bland pygméer, vilket givetvis inte stämde. I hembygden gick det historier om hennes styrka – att hon kunde lyfta män och ”bolla med karlarna i luften”.
Det talades också om att hon under sina resor längtade hem och ibland drack för mycket, medan andra beskrev henne som en disciplinerad och framgångsrik affärskvinna. Sanningen ligger troligen någonstans däremellan.
Livet efter resorna
Efter många år på resande fot återvände Stor Stina till Brännäs. Hon hade då tjänat tillräckligt för att lösa familjens skulder och köpa ett eget hemman. Att en kvinna på den tiden blev jordägare var ovanligt och fick uppmärksamhet i tidningarna.
Här är några saker som gjorde hennes liv extra anmärkningsvärt:
- Hon reste genom stora delar av Europa under 1800-talet
- Hon mötte både kungligheter och vetenskapsmän
- Hon var en av få kvinnor som på egen hand kunde försörja sig genom sin unika fysik
- Hon blev en lokal och nationell symbol för styrka och självständighet
Tragiskt slut
År 1854 drabbades Stor Stina av kallbrand efter att ha förfrusit sig i ett snöoväder. Hon avled endast 35 år gammal. Efter hennes död grävdes kroppen upp, och skelettet hamnade hos Karolinska institutet, där det visades upp som ett medicinskt kuriosum. Först många år senare återfördes hennes kvarlevor till Malå.
I Brännäs står idag ett minnesmärke över henne, och hennes liv fortsätter att inspirera böcker, teater och konst. Hon har bland annat porträtterats i romaner, serier och scenföreställningar som hyllar hennes unika livsresa.
Stor Stina i kultur och historia
Stor Stinas berättelse lever kvar, inte bara i hembygden utan i hela Sverige. Hennes liv speglar både fascinationen för det ovanliga och de utmaningar en person kan möta när man sticker ut från mängden. Hon var mer än bara sin kroppslängd – hon var en driftig kvinna som vågade resa långt bort från sitt hem för att skapa sig en egen väg i livet.
Det är just den kombinationen av mod, styrka och historia som gör att vi än idag minns och pratar om Stor Stina och fascineras av berättelserna om hennes ovanliga längd.