På 1960-talet betalade Sveriges allra rikaste över 80 procent av sin marginalinkomst i skatt. Det var ingen tillfällighet och ingen bugg i systemet. Det var en politisk linje som hade byggts sten för sten sedan progressivskatten infördes 1903, och den kulminerade under decenniet då folkhemmet växlade upp till välfärdsstat.
Innehållsförteckning
När författaren Bengt Ohlsson nyligen bläddrade i Dagens Nyheters arkiv från den tiden snubblade han över skattechocken som drabbade landets förmögnaste. Det fick mig att tänka på hur långt tillbaka den svenska skatteviljan faktiskt går, och hur den ser ut när man läser den i protokollen, inte i tidningarnas larmrubriker.
Så hög var skatten egentligen
Den högsta marginalskatten i Sverige under sent 60-tal låg runt 80 procent för förvärvsinkomst. Lägger man på den kommunala skatten, förmögenhetsskatten och de särskilda tilläggen som drabbade höginkomsttagare hamnade vissa i lägen där en extra intjänad krona i praktiken blev några ören.
Förmögenhetsskatten reglerades av lag (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Den togs ut utöver inkomstskatten och slog mot själva förmögenheten, inte mot avkastningen. För den som ärvt jordbruksfastigheter, aktier eller stadsfastigheter blev kombinationen brutal.
Det var det här upplägget som fick Astrid Lindgren att skriva sagan om Pomperipossa 1976. Men grunden lades alltså redan ett decennium tidigare.
Idén var äldre än man tror
Tanken att den som har mycket ska bidra mer är inte en 60-talsuppfinning. Carl Gustaf Hammarskjöld och andra debattörer skrev redan kring sekelskiftet 1900 om progressiv beskattning av inkomst och förmögenhet som ett sätt att jämna ut ekonomiska skillnader utan att rasera initiativkraften. Boken finns digitaliserad hos Projekt Runeberg och är värd en kväll i läsfåtöljen om man vill förstå varifrån argumenten kommer.
Det som hände 1903 var att Sverige införde en progressiv statlig inkomstskatt. Innan dess hade beskattningen i huvudsak varit proportionell, alla betalade samma andel. Tanken att kurvan skulle böja sig uppåt vid högre inkomster var radikal. Den argumenterades fram med moraliska, ekonomiska och samhällsfilosofiska skäl parallellt.
Sedan rullade det på. Två världskrig, en depression, en socialdemokratisk regeringsperiod som varade i decennier. Skatteskruven drogs åt steg för steg.
Det rikaste skiktet 1968
Här blir det konkret. Uppsala universitets forskningsprojekt Sveriges inkomstfördelning 1968–2016 har kartlagt hur inkomsterna fördelades år för år. Bilden från 1968 ser ut så här:
- Den rikaste procenten tog hem en relativt liten andel av de totala inkomsterna jämfört med idag
- Inkomstspridningen mätt med Gini-koefficient låg på historiskt låga nivåer
- Skatteprogressionen var brantare än i de flesta andra europeiska länder
- Förmögenhetsskatten plus arvsskatten gjorde att stora förmögenheter krympte över generationer
Det var med andra ord inte bara skattesatserna som var höga. Hela systemet var byggt för att pressa ihop avstånden, uppifrån.
Vad sa de berörda?
Det här är där arkivforskningen blir intressant. I tidningarna från 60-talet finns insändare från direktörer, godsägare och industrialister som beskrev situationen som omöjlig. Några flyttade utomlands. Ingmar Bergman skulle göra det senare, av just dessa skäl, men strömmen av skatteflyktingar började redan tidigare.
Samtidigt fanns en bred folklig acceptans. Sverige hade fullsysselsättning, reallönerna steg, och välfärdsbygget syntes konkret: nya skolor, sjukhus, bostadsområden. Den som klagade på sin marginalskatt fick sällan medhåll vid kaffebordet.
Det är lätt att missa idag, men 60-talets skattepolitik var inte impopulär. Den var folklig.
Förmögenhetsskattens långa liv
Förmögenhetsskatten överlevde i Sverige ända till 2007, då Fredrik Reinfeldts regering avskaffade den. Men dess konstruktion från 1947 års lag styrde svensk kapitalbildning i sextio år. Lagtexten finns kvar att läsa hos Sveriges riksdag och det är instruktivt att se hur tekniskt den var skriven. Värderingsregler, avdragsmöjligheter, frigränser. Bakom paragraferna ligger en hel fördelningspolitisk filosofi.
För släktforskaren är det här relevant av en annan anledning. Den som söker efter förmögna förfäder i mantalslängder och taxeringskalendrar från 60-talet ser ofta att deras uppgivna förmögenhet sjönk dramatiskt mellan två taxeringar. Ofta var det inte konkurs eller olycka. Det var skatteplanering, gåvor till barn, eller helt enkelt att tillgångar omstrukturerades för att undvika beskattning.
Vad arkiven berättar idag
För den som vill förstå skatteutvecklingen från egen härkomst finns flera ingångar. Statistikmyndigheten SCB har publicerat data över inkomstfördelningen från 1991 och framåt. För tiden dessförinnan får man söka sig till universitetens forskningsprojekt och de äldre statistikserierna som finns sammanställda i Uppsala universitetsbiblioteks guide över svensk ekonomisk historia.
Vill man komma närmare människorna bakom siffrorna, där börjar det riktiga arbetet. Gamla tidningar på nätet är en bra ingång. Lokala blad rapporterade ofta detaljerat om taxeringsmål, konkurser och förmögenhetstvister. Bakom varje rad text finns en hel människa.
Det som återkommer
Det intressanta med Ohlssons fynd i arkivet är att taktiken, att beskatta de rikaste hårt, fungerade. Inte i meningen att alla älskade den. Men i meningen att den faktiskt jämnade ut samhället, finansierade välfärdsbygget och inte ledde till den ekonomiska kollaps som kritikerna förutspådde.
Sedan dess har pendeln svängt. Förmögenhetsskatten är borta, arvsskatten avskaffades 2004, marginalskatterna har sänkts. Inkomstspridningen har ökat sedan 80-talet och accelererat de senaste två decennierna.
Om historien lär ut något är det att skattepolitik inte är en naturlag. Den är ett politiskt val, och det valet har sett radikalt olika ut i Sverige under loppet av drygt hundra år. 60-talets skattechock var slutpunkten på en linje som hade dragits sedan 1903. Vad nästa kapitel kommer att heta är fortfarande öppet.
FAQ
Vilken var den högsta marginalskatten i Sverige under 60-talet?
Den statliga marginalskatten låg som högst kring 65–70 procent under sent 60-tal. Lägger man till kommunalskatt och vissa tillägg kunde den totala marginalbeskattningen för de allra högsta inkomsterna närma sig 80 procent. För kapitalinkomster och förmögenhet tillkom dessutom förmögenhetsskatten enligt 1947 års lag.
När infördes progressiv inkomstskatt i Sverige?
Den progressiva statliga inkomstskatten infördes 1903. Innan dess var beskattningen i huvudsak proportionell. Idén att skatteandelen skulle stiga med inkomsten hade debatterats sedan 1890-talet och vann gradvis acceptans.
När avskaffades förmögenhetsskatten?
Förmögenhetsskatten avskaffades 2007 av regeringen Reinfeldt. Den hade då funnits i sin moderna form sedan 1947, då lag (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt trädde i kraft.
Var hittar jag uppgifter om förfäders inkomst och förmögenhet?
Taxeringslängder och mantalslängder finns hos Riksarkivet och dess landsarkiv. För 1900-talet finns dessutom taxeringskalendrar som listar de högst beskattade i varje kommun. Lokala tidningar rapporterade ofta om taxeringen, vilket gör digitaliserade tidningssamlingar till en bra kompletterande källa.
Vad var Pomperipossa-effekten?
Begreppet kommer från Astrid Lindgrens debattartikel 1976 där hon beskrev hur hon som egenföretagare riskerade att betala mer än 100 procent av sin marginalinkomst i skatt på grund av kombinationen inkomstskatt och egenavgifter. Debatten brukar pekas ut som en bidragande orsak till att socialdemokraterna förlorade valet samma år.
Kommentarer