Snabbfakta
- Enkelt hor (enfalt hor): Sex mellan en gift och en ogift
- Dubbelt hor (tvefalt hor): Sex mellan två gifta som ej var gifta med varandra
- Lag: 1734 års lag, Missgärningsbalken kap. 55–56
- Påföljder: Böter, spöstraff, fängelse, eller dödsstraff (vid dubbelt hor eller upprepning)
- Hustruns roll: Hon fick målsägarrätt – en del av böterna
Hor – äktenskapsbrott – var ett av de mest skärpta brotten i 1734 års lag. Strafftrappan var brutal: från höga böter via spöstraff och fängelse på vatten och bröd, ända till dödsstraff för dubbelt hor. För släktforskare som hittar dessa mål är de en värdefull källa till information om relationer, motiv och socialt sammanhang.
Enkelt hor och dubbelt hor – vad är skillnaden?
I 1734 års lag (och äldre svensk rätt) skilde man tydligt mellan två typer av äktenskapsbrott:
- Enkelt hor (även kallat enfalt hor) – en sexuell förbindelse mellan två personer av olika kön, där den ena var gift och den andra ogift
- Dubbelt hor (även kallat tvefalt hor) – en sexuell förbindelse mellan två personer som båda var gifta med varsin annan person
Den juridiska logiken var att dubbelt hor skadade två äktenskap samtidigt och var därför dubbelt så graverande. Påföljden var också drastiskt hårdare.
Vad sa 1734 års lag om enfalt hor?
Missgärningsbalken, kap. 55 – Enfalt hor (enkelt hor)
Vad sa 1734 års lag om tvefalt hor?
Missgärningsbalken, kap. 56 – Tvefalt hor (dubbelt hor)
Läsövning: Viste härad 1687
som hännes dotter Anna Larsdotter ogifft 16 åhr
gammal haar 1686 om sommaren låtit sigh lägra
af sin mathfader Erich Anderßon i Längiom gifft man
som med henne borttrÿmbde något före Mickelsmäße
förledit åhr, barnet haar hon födt den 18 Aprilis
sidstleden medan hon war flÿchtigh och barnet lef-
wer ännũ, hwarföre och såsom sÿnden är ũppenbahr
och bekiänd, tÿ belades hon med 40 Daler silfwermynt fräl-
se saak, moderen niũter måhlsägande rätten, Swen
Jonßon i Ulfstorp som är hännes stÿffader gick i
löffte för häradets och häradzhöfdingens deel.
Nu är Anna tillbaka, och hon döms att betala 40 daler silvermynt i böter eftersom hon bekänt synden och det dessutom var uppenbart att hon begått brottet (barnet finns och paret hade rymt). Att bara Anna döms beror på att Erich antingen redan fått sitt straff eller på att man ännu inte hade kunnat få honom till tinget. Kanske var han fortfarande bortrymd.
Hur böterna fördelades
Förr delades böter i tre lika stora delar:
- En tredjedel tillföll häradet (eller staden om det är där målet tas upp)
- Målsägaren – den som går till tinget och anklagar – fick en tredjedel
- Den sista tredjedelen gick till kungen, men om person som skulle böta bodde på en frälsemans mark skulle den tredjedelen i stället tillfalla frälsemannen
I det här fallet var det häradet, modern (hon var målsägare eftersom hon fört fram saken till tinget) och frälsemannen som fick böterna. Att det var den sistnämnde som fick en tredjedel av böterna – och inte kungen – vet vi eftersom det står ”frälsesak” efter böterna.
De böter som var häradets tredjedel delades sedan upp i tre delar. En tredjedel gick till häradshövdingen, en till nämndemännen att dela på, och en tillföll häradet. Annas styvfar gick i löfte för att hennes böter till häradet och till häradshövdingen skulle betalas. Troligen hade nämndemännens del betalats direkt vid tinget och därför behövde ingen gå i löfte för dem.
När det gällde moderns bötesdel gjorde man säkert upp om den i familjen. Kanske efterskänkte modern böterna. Ingen gick heller i löfte för frälsemannens böter – det kan bero på att de betalades direkt då domen föll, eller så fick Anna eller någon annan familjemedlem göra dagsverken på frälsemannens gård för att betala av skulden.
Varför fick hustrun målsägarrätten?
§ 6 i kapitel 55 är intressant – hustrun till den otrogne fick en del av böterna. Det här reflekterade två saker:
- Skada genom äktenskapsbrott: Lagen erkände att otrohet skadade hustrun – inte bara emotionellt utan ekonomiskt (förlust av barn att försörja, risk för sjukdom, etc.)
- Incitament att anmäla: Genom att ge hustrun målsägarrätten gav lagen henne ett ekonomiskt motiv att gå till tinget med ärendet
Om hustrun valde att förlåta sin man och inte skilja sig, gick målsägarandelen istället till länsmannen som hade rätt att kära på ”konungens vägnar”.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan hor och lönskaläger?
Lönskaläger var sex mellan två ogifta. Hor var sex där minst en av parterna var gift. Hor straffades mycket hårdare – böter och spöstraff vid enkelt hor, och dödsstraff vid dubbelt hor enligt 1734 års lag.
Avrättades verkligen folk för dubbelt hor?
I teorin ja – lagen sa att båda skulle ”mista livet”. I praktiken var det dock relativt ovanligt under 1700-talet eftersom hovrätten skulle pröva alla dödsdomar och ofta mildrade dem. Den sista kända avrättningen för hor i Sverige skedde i mitten av 1700-talet. Senare på 1700-talet förändras synen och straffet blev oftast spö eller livstids tukthus.
Varför är böterna för enkelt hor så höga – 80 daler för den gifte?
Det berodde på att den gifte ansågs ha brutit ett heligt löfte (äktenskapseden) och samtidigt skadat sin makas och familjens heder. Bötesbeloppet var avsiktligt så högt att det skulle göra hor till ett kännbart brott även för välbärgade personer. För en bonde motsvarade 80 daler ungefär ett halvt års arbete.
Vad är ris- och spöstraff?
Spöstraff innebar att den dömde blev slagen med långa smala spön. Det utdömdes bara till män. Risstraff var slag med en bunt smala kvistar (ett ”ris”) och utdömdes bara till kvinnor. Antalet ”par” (par spö, par ris) avsåg slagen – varje ”par” var två slag.
Vad är en fästekvinna?
En fästekvinna var en kvinna som var fäst – det vill säga formellt förlovad. Förlovning hade en mycket starkare ställning förr än idag – den jämställdes nästan med äktenskap. Att begå hor med en fästekvinna räknades som ett extra allvarligt brott eftersom det skadade hennes blivande äktenskap.
Hur visste man säkert att det var hor och inte bara rykte?
Beviskraven varierade. Erkännande från någon av parterna räckte långt. Barnet var det starkaste beviset – om en kvinna fick ett barn medan hon var ogift men hennes man var gift, talade situationen för sig själv. Vittnesmål från grannar eller tjänstefolk kunde också användas.
Källor och vidare läsning
- Arkiv Digital – Viste häradsrätt AIa:10
- 1734 års lag, Missgärningsbalken kap. 55–56 – Wikisource
- Inger, Göran. Svensk rättshistoria. Liber.
- Lennartsson, Malin. I säng och säte: Relationer mellan kvinnor och män i 1600-talets Småland.
- Andersson, Gudrun. Tingets kvinnor och män: Genus som norm och strategi under 1600- och 1700-tal.
