Kungens oäkta barn – kungliga bastarder i svensk historia

Kungliga oäkta barn har funnits i Norden sedan tidig medeltid. Under 1500- och 1600-talen erkändes de öppet, fick adelsnamn, blev fältmarskalkar, greve och riksråd. Under 1800-talet flyttades de bakom kulisserna med anonyma underhållsbrev och diskreta uppfostringsfamiljer. I dag drar DNA-tekniken fram gamla släkthemligheter i ljuset. Den här artikeln följer de kungliga frillobarnen genom fem sekel – med särskild vikt vid vad släktforskare kan belägga och vad som bara är rykten.

Vasakungarnas naturliga barn – Gyllenhielm-ätten

Gustav Vasa själv har inga bekräftade utomäktenskapliga barn i de genealogiska källorna. Enligt Wikipedias artikel Gustav Vasas ättlingar är inga sådana kända. Det ryktades under 1800-talet om enstaka fall men inget har kunnat beläggas i primärkällor. Bilden av Gustav Vasa som en snar frillomans är i sig ett senare tillägg till hans profil.

Hans söner var en helt annan sak. Både Erik XIV, Johan III och den yngre brodern hertig Karl (senare Karl IX) hade utomäktenskapliga barn. Många av dessa fick namnet Gyllenhielm när de adlades. Det är sonerna, inte Gustav Vasa, som ligger bakom Gyllenhielm-ättens uppkomst.

Erik XIV:s fröknar

Erik XIV hade flera naturliga döttrar. Med hovdamen Agda Persdotter fick han Virginia och Konstantia. Med Karin Jakobsdotter fick han ett barn som dog i tidig ålder. Han hade också dottern Lukretia vars mor är okänd. Vid samtidshovet omtalades dem som ”fröknarna”. Efter Sturemorden vid Svartsjö 1567 vände sig grevinnan Märta Sture till Karin Månsdotter och just fröknarna för att försöka få sin man Svante Sture fri. Det säger något om deras ställning vid hovet.

Sigrid Eriksdotter Vasa föddes innan Erik XIV och Karin Månsdotter gifte sig. När föräldrarna vigdes 1568 blev hon legitim och behandlades från början som kunglig.

Johan III:s frillobarn

Under sin tid som hertig av Finland och innan äktenskapet med Katarina Jagellonica fick Johan III fyra naturliga barn med finskan Karin Hansdotter. Barnen adlades och gavs 1577 namnet Gyllenhielm. Lucretia Johansdotter Gyllenhielm (1561–1585) var faderns favorit och skulle giftas med den unge adelsmannen Karl Gustafsson Stenbock. Hon dog dock ogift vid 24 års ålder. Kungen tog det så hårt att han lät undersöka om häxeri hade varit inblandat i dödsfallet.

Karl Karlsson Gyllenhielm – Vasaättens gudfader

Den mest kända Gyllenhielmen föddes den 4 mars 1574 i Nyköping. Hans mor var kammarpigan Karin Nilsdotter, dotter till kyrkoherden Nicolaus Andreæ i Östra Husby. Fadern var den då 24-årige hertig Karl, Gustav Vasas yngste son. Ingen hemlighet gjordes av faderskapet. Hertigen tog väl hand om sin förstfödde. Pojken uppfostrades på Julita kungsgård där fadern lät inrätta en särskild skola för honom och ett tiotal adliga djäknar. Skolan var i drift ända till 1987.

Karl X Gustav och barnen på Öland

Innan Karl X Gustav blev kung tillbringade han långa perioder på Öland. Han jagade, festade, fick barn. En av dessa var greve Gustav Carlsson vars mor var dotter till en rådman i Stockholm. Han hade en officiell karriär som militär och diplomat i fransk tjänst. Minst fyra av Karl X Gustavs naturliga barn räknas som erkända. Alla fick efternamnet Karlsson.

I den öländska bygden finns än i dag släkter med namnet Karlsson som via muntlig tradition uppges vara ättlingar. Kritisk källhantering är dock nödvändig här: Karlsson är ett av Sveriges vanligaste efternamn. Ett Karlsson-namn i sig är inget släktskapsbevis.

Gustav II Adolf, Margareta Slots och Vasaborg-ätten

Under kriget mot Ryssland fick Gustav II Adolf en son med den nederländska officersfrun Margareta Slots, som fick namnet Gustav Gustavsson (senare greve av Vasaborg). Släkten Vasaborg introducerades sedermera på Riddarhuset och räknas därmed som den ena av de två officiella oäkta Vasagrenarna, tillsammans med Gyllenhielm.

Affären orsakade stor uppståndelse. Överhovpredikanten Johannes Rudbeckius reste hela vägen till fronten i Pskov för att hålla en skarp predikan mitt under gudstjänsten. Han skällde ut kungen för ”olovlig älskog”. Gustav II Adolf tog inte kritiken med jämnmod. Rudbeckius blev senare biskop i Västerås men aldrig ärkebiskop.

Fredrik I och det dubbla livet på Riddarholmen

Fredrik I av Hessen förde ett dubbelliv som var öppet i samtiden. Hans hustru Ulrika Eleonora höll andakt i Kungshuset på Riddarholmen. Kungen smög över till älskarinnan Hedvig Taube i ett hus intill. Med Hedvig Taube fick han fyra barn.

Barnen fick släktnamnet von Hessenstein och erkändes öppet. Ulrika Eleonora fick själv inga barn med Fredrik. Dubbelheten var laglig i den mening att bigami inte förelåg, men den bröt fullständigt mot samtidens strikta lutherska moral. Fredrik I visade att det som förr hade sett ut som ett medeltida beteende gick att fortsätta med långt in på 1700-talet, så länge kungen var mäktig nog.

Rykten kring 1700-talskungarna

Adolf Fredriks eventuella utomäktenskapliga barn diskuteras än i dag. Två fall återkommer. Det första gäller en påstådd son med skådespelerskan mademoiselle Dulondel. Källmaterial saknas. Det andra fallet är mer omtalat.

Lolotte Forssberg – dotter till kungen?

År 1766 föddes en flicka på Sätra söder om Stockholm. Hon fick namnet Fredrika Charlotta Forsberg, kallad Lolotte. I kyrkoboken står stadstjänstemannen Erik Forsberg som far. Moderns namn är inte utsatt. Flickan uppfostrades vid hovet av drottning Lovisa Ulrika och prinsessan Sofia Albertina.

På Riksarkivet finns ett skrin med två anonyma brev från tiden som hävdar att Lolotte var utomäktenskapligt barn till Adolf Fredrik och hovfröken Ulla von Liewen. Prinsessan Sofia Albertina var övertygad om att Lolotte var hennes halvsyster. Hon gjorde vad hon kunde för att få henne officiellt erkänd. Något offentligt erkännande blev det aldrig. Lolotte gifte sig 1799 med förste stallmästaren greve Gustav Harald Stenbock och slutade sin karriär som överhovmästarinna.

Carl Löwenhielm – son till Karl XIII

Carl Löwenhielm (1772–1861) räknas som Karl XIII:s son med hovdamen Augusta von Fersen. Han föddes långt innan Karl blev kung, i en tid då prinsen fortfarande var hertig. Löwenhielm gjorde en betydande karriär. Han blev general och en av 1800-talets mer framstående diplomater. Släkten Löwenhielm hade lyfts till adelsstånd redan tidigare men fick genom Carls börd en särskild ställning vid hovet.

Karl XV oäkta barn – ”Frökalle” och Hanna Styrell

Karl XV oäkta barn är ett av de mest välkända fallen i svensk kunghistoria. Karl XV är en av Sveriges mest romantiserade kungar. I folkmun kallades han ”Frökalle” på grund av sina många kvinnliga bekantskaper i både Sverige och Norge. Han var gift med Lovisa av Nederländerna och de fick flera barn tillsammans, bland dem sedermera drottning Louise av Danmark.

Vid sidan av äktenskapet hade han en dokumenterad förbindelse med skådespelerskan Johanna Matilda Styrell, kallad Hanna Stjernblad. Hon var dotter till en bagarmästare i Klara församling i Stockholm och gjorde sitt scenframträdande 1859 vid invigningen av Odéonteatern. Sommaren 1860 blev hon värdinna på det kungliga sommarnöjet Bellevue vid Edsviken. Året därpå fick hon Väntorp vid Brunnsviken. Karl XV skänkte henne egendomen formellt 1866.

Med Hanna Styrell fick Karl XV dottern Ellen Maria, född 1865. Hon uppfostrades under diskretion tillsammans med sin syster Theresia och fick livet ut underhåll från en anonym källa. Ellen Maria gifte sig senare med John Hammar, en släkt med rötter i Dalsland. Hanna Styrell själv gifte sig 1876 med officeren Adolf Tersmeden som senare blev friherre. Paret slog sig ner på Ramnäs bruk i Västmanland.

Oscar I, Oscar II och de dolda barnen

Oscar I:s långa förhållande med skådespelerskan Emilie Högqvist (1812–1846) är väldokumenterat. De fick två söner: Hjalmar (1839–1874) och Max Högquist (1840–1872). Båda bar moderns efternamn med olika stavning. Emilie Högqvist var en av tidens mest firade skådespelerskor. Efter hennes död i lungsot ordnades barnens uppfostran privat av kungahuset.

Sonen Oscar II har flera fall knutna till sig men få bekräftade i primärkällor. Genom ”listig bokföring och diskreta utbetalningar”, som en biograf har kallat det, lyckades han hålla det mesta ur offentligheten. Släktforskare har sammanställt en lång lista över hävdade fall från framförallt Norge under hans tid som kung av den svensk-norska unionen. Ingen har kunnat verifieras med säkerhet.

Kända kungliga oäkta barn – översikt

Bernadottetiden och det moderna Sverige

Med Bernadottedynastin blev det offentliga tystare men ryktena fortsatte. Karl XV var den siste kungen som öppet hade en dokumenterad älskarinna med känt barn. Från Oscar II och framåt blev det mesta dolt.

Gustaf V – rykten utan bekräftelse

Gustaf V har starka rykten kring sig, delvis kopplade till Haijby-affären, men inga utomäktenskapliga barn efter honom finns dokumenterade i officiella arkiv eller i Ted Rosvalls standardverk Bernadotteättlingar (senast utgivet 2021 med 567 personer). Vi har granskat frågan mer utförligt i en separat artikel som fördjupar Haijby-affärens turer.

Fallet Carl-Erik Olivebring

Carl-Erik Olivebring föddes 1919 och sägs ha varit son till Gustaf VI Adolf, då kronprins. Han växte upp i en fosterfamilj och levde ett liv utanför rampljuset. Han uppges senare i livet ha haft kontakt med kungliga personer. Inget DNA-test har offentliggjorts. Kungahuset har aldrig kommenterat påståendet. Släktforskare menar att det troligen rör sig om en förväxling eller om utseendemässig likhet utan biologisk grund.

Delphine av Belgien – DNA-teknikens seger

Det mest uppmärksammade moderna fallet i Europa är prinsessan Delphine av Belgien. Hon föddes 1968 som Delphine Boël, dotter till baronessan Sybille de Selys Longchamps. Hennes juridiska far var industrimannen Jacques Boël. Ryktena om att hon i själva verket var barn till kung Albert II hade cirkulerat i årtionden.

År 2013, samma år som Albert abdikerade och därmed förlorade sin kungliga immunitet, väckte Delphine talan. Kungen förnekade i sju år att han var far. Han vägrade lämna DNA-prov och överklagade domstolsbeslut som krävde att han skulle göra det. I maj 2019 dömde appellationsdomstolen i Bryssel honom att betala 5 000 euro per dag i vite tills han lämnade prov. Han gav till slut med sig.

Den 27 januari 2020 kom DNA-resultatet. Albert var Delphines biologiska far. Han utfärdade ett kort uttalande där han bekräftade det vetenskapliga resultatet och tillade att han ville avsluta ”denna smärtsamma procedur i god samvete”. I oktober samma år gav appellationsdomstolen henne och hennes två barn officiella prinstitlar. Delphine bär i dag titeln prinsessa av Sachsen-Coburg. Hennes barn heter prinsessan Joséphine och prins Oscar. Familjen är inte i tronföljden.

Andra europeiska fall

Spaniens tidigare kung Juan Carlos I har erkänt ett långvarigt förhållande med den dansk-tyska aristokraten Corinna zu Sayn-Wittgenstein-Sayn under åren 2004–2009. Frågan om eventuella barn har inte prövats offentligt. Anklagelser om finansiella oegentligheter och skattefusk ledde till att Juan Carlos 2020 gick i självvald exil i Förenade Arabemiraten. Han har därefter återvänt till Spanien för korta besök men inte återtagit någon officiell roll.

I Storbritannien har frågor om oäkta barn i det brittiska kungahuset varit återkommande men aldrig lett till formella erkännanden i modern tid. De Windsorska rikliga historiska frillobarnen från Karl II:s tid är en helt annan sak. Många av dagens brittiska adelssläkter härstammar därifrån. Hertigen av Grafton, hertigen av Richmond, hertigen av St Albans och hertigen av Buccleuch är alla ättlingar till Karl II:s älskarinnor.

Så släktforskar du på kungliga anor

Många svenskar har hört muntliga historier om ”kungligt blod” i släkten. För släktforskaren finns konkreta metoder att pröva sanningshalten:

Steg 1: Kartlägg den muntliga traditionen

• Skriv ner alla versioner, även motstridiga
• Notera vilken generation och vilken kung som utpekas
• Fråga efter fysiska föremål – brev, foton, ringar, medaljer
• Var källkritisk kring den familjens egen prestige

Steg 2: Arkivarbetet

• Börja med kyrkoböckerna för aktuell tidsperiod och plats
• Kontrollera notiser om ”fader okänd” i födelseboken
• Sök i bouppteckningar där oäkta barn ibland omnämns
• Undersök häradsrättens domböcker för sedlighetsmål (särskilt före 1864)
• Läs husförhörslängderna med noteringar om ”oä.” (oäkta)
• Kolla mantalslängderna för anonyma utbetalningar eller egendomsöverföringar

Steg 3: DNA-teknik

• Autosomalt test (MyHeritage, Family Tree DNA, Ancestry) – fungerar 5–6 generationer bakåt
• Y-DNA-test (endast män) – för spårning i faderslinjen längre tillbaka
• Jämförelse med kända Bernadotteättlingars offentliga profiler (bland andra Jan Bernadotte)
• Var uppmärksam på att Bernadotternas Y-DNA tillhör den mycket vanliga haplogruppen R1b-M269 – vilket i sig inte bevisar släktskap

Vad hände med de oäkta barnen?

Bilden av att oäkta barn alltid gömdes bort stämmer inte för de allra äldsta perioderna. Under Vasatiden och 1600-talet fick de tvärtom fint klingande namn, titlar och ämbeten. Karl Karlsson Gyllenhielm blev riksamiral. Gustav Gustavsson blev greve av Vasaborg. Von Hessensteinarna blev en accepterad grevlig ätt.

Men gränsen var absolut: tronen. Oäkta barn kunde aldrig ärva kronan hur mycket kungen än älskade dem. De kunde bli fältmarskalkar, riksråd, ambassadörer, hovmästarinnor. Kronan gick alltid till äkta arvingar. Detta gäller än i dag – prinsessan Delphine har prinstitel men står utanför den belgiska tronföljden.

Från 1700-talet och framåt förändras attityden. Adolf Fredrik och Karl XIII erkände inga barn officiellt. Karl XV höll Ellen Marias existens dold. Oscar I ordnade uppfostring men gjorde inga offentliga gester. Detta har med samtidens moral att göra, med luthersk pietism och borgerliga ideal. Erkännandet blev en skandal där det tidigare varit en självklarhet.

Vanliga frågor

Om författaren

Marcus Eriksson

Marcus Eriksson är utgivare av Domboksforskning.se sedan 2024. Med ett genealogiskt intresse som spänner över tjugo år har han arbetat med svenska arkivkällor från 1600-talet och framåt — domböcker, bouppteckningar, kyrkoböcker och mantalslängder. På sajten skriver han om dombokens språk och struktur, häradsrätternas organisation och praktiska forskartips för släktforskare som vill lära sig läsa originaldokument.

Läs fler artiklar av Marcus Eriksson →