Blodskam

Termen blodskam möter släktforskaren ibland i domböcker och bouppteckningar från 1600- och 1700-talen, ofta i sammanhang som chockerar nutida läsare. Ordet betecknar det vi idag kallar incest, det vill säga otukt mellan personer som står i förbjudna släktskaps- eller svågerskapsled. För den tidigmoderna svenska rättsordningen rörde det sig om ett av de allvarligaste brotten överhuvudtaget, jämförbart med mord och trolldom.

Att förstå begreppet blodskam ger släktforskaren nyckeln till en rad domboksnotiser som annars kan verka obegripliga, särskilt när det gäller giftermålshinder, äktenskapsdispenser och de dramatiska brottmål som hovrätterna behandlade. Termen knyter också an till det vidare begreppet svågerskap, eftersom äktenskap skapade släktskapsband som juridiskt likställdes med blodsband.

Vad termen betyder

Blodskam är det äldre svenska ordet för incest. Begreppet omfattade dock betydligt mer än bara sexuella relationer mellan nära blodsförvanter. Det handlade om otukt eller äktenskap mellan personer som enligt kyrkans och statens lagar stod i förbjudna släktskapsled, antingen genom blodsband eller genom svågerskap.

Själva ordet är sammansatt av blod (släktskap genom blodet) och skam (skändlighet, vanära). I äldre källor möter man också uttryck som kättjeri i förbjudna led, skyldskap och frändsemje. Brottet kunde alltså begås både inom direkt nedstigande led (förälder och barn), i sidoled (syskon, kusiner) och genom svågerskap, det vill säga relationer som uppstått genom giftermål.

Historisk kontext

De svenska reglerna om blodskam har djupa rötter i kanonisk rätt och i Mose lag, särskilt Tredje Moseboken kapitel 18. Under medeltiden räknade den katolska kyrkan med stränga äktenskapshinder som kunde sträcka sig så långt som till sjunde led. Reformationen förenklade reglerna, men Sverige behöll en sträng syn på saken långt in på 1700-talet.

I 1571 års kyrkoordning och i Karl IX:s lagförslag fanns redan tydliga bestämmelser om blodskam. Brottet hörde till de så kallade uppenbara synderna, och prästerna var skyldiga att rapportera misstankar till världslig domstol. Kyrkan och staten samarbetade nära i dessa mål, där tinget dömde i den världsliga delen medan domkapitlet hanterade kyrkotukten.

Under 1600-talet skärptes synen på brottet ytterligare. De stora häxprocesserna 1668-1676, särskilt de som utspelade sig i Mora, Älvdalen och kuststäderna i Norrland, innehöll ofta anklagelser med inslag av blodskam, där de anklagade påstods ha deltagit i orgier på Blåkulla tillsammans med släktingar. Detta visar hur djupt rotad föreställningen var att blodskam hörde samman med det yttersta moraliska förfallet.

I 1734 års lag

Med 1734 års lag kodifierades brottet i Missgärningsbalken kapitel 59. Lagen graderade straffet noggrant efter hur nära släktskapet var:

• Direkt uppstigande eller nedstigande led (far och dotter, mor och son, farfar och sondotter): dödsstraff genom halshuggning, ofta följt av bål. Båda parter dömdes om de var samtyckande vuxna.
• Syskon (bror och syster, även halvsyskon): dödsstraff.
• Svågerskap i rätt nedstigande led (en man och hans avlidna hustrus dotter, eller en kvinna och hennes avlidna mans son): dödsstraff.
• Svågerskap i sidoled (en man och hans avlidna hustrus syster, alltså svägerskan): vanligen dödsstraff, men ofta mildrat av hovrätten.
• Kusiner och sysslingar: spöstraff (för man) eller risstraff (för kvinna), uppenbar kyrkoplikt samt böter eller fängelse. Antalet par spö låg ofta mellan 20 och 40, motsvarande en mycket sträng kroppslig bestraffning.

Svågerskap räknades alltså som blodskam. När en man gifte sig med en kvinna blev han juridiskt sett bror till hennes syskon, och hennes föräldrar blev hans föräldrar i lagens mening. Detta är viktigt att förstå för släktforskaren, eftersom det förklarar varför änklingar och änkor ofta behövde söka kungligt tillstånd för att gifta om sig med en avliden makes syskon.

Många dödsdomar mildrades dock av hovrätten vid den obligatoriska leuteringen (överprövningen). Benådning var vanlig, särskilt när det gällde svågerskapsmål och mer avlägsna släktled. Straffet kunde då omvandlas till spöstraff, uppenbar kyrkoplikt och fängelse på Marstrand eller Karlsten. Kungen själv hade rätt att benåda och utnyttjade denna rätt allt oftare under 1700-talets senare hälft.

Hur termen förekommer i domböckerna

I bondesamhället var blodskam ett ovanligt brott, men det förekommer regelbundet i domböckerna, ofta i häradsrätternas protokoll och därefter i hovrätternas brottmålsserier. Typiska formuleringar man möter är:

• ”warder beslagen med blodskam” (avslöjas med blodskam)
• ”hafwer sig förbrutit emot Guds och Sweriges lag i förbudne leder”
• ”köttslig beblandelse i andra led” (sexuellt umgänge mellan kusiner)
• ”otukt med sin sahl. hustrus syster” (med avliden hustrus syster)
• ”incestus” i de latiniserade rubrikerna från 1700-talet

Protokollen följer ofta ett bestämt mönster. Först redogör domstolen för anklagelsen, ofta efter angivelse från prästen eller en granne. Därefter förhörs parterna var för sig, vittnen kallas, och man försöker fastställa graden av släktskap, eftersom denna avgör straffet. Domboken innehåller då ofta detaljerade släktutredningar som är guld värda för forskaren. Slutligen avkunnas dom, som vid allvarligare fall hänskjuts till hovrätten för leutering.

Om kvinnan blev gravid ökade chansen att brottet kom till rättens kännedom dramatiskt. Många mål inleddes just genom att en ogift kvinna födde barn och vid förhöret uppgav en släkting som fader. Dessa mål kallades ofta i rubrikerna för lägersmål i förbudne leder.

Forskartips för släktforskare

Kunskap om blodskam och svågerskapsregler kan hjälpa dig att lösa flera vanliga problem i släktforskningen:

• Sök efter kungliga dispenser. Om dina anor gifte sig trots nära släktskap eller svågerskap krävdes kungligt tillstånd. Dessa dispenser finns i Justitierevisionens och senare Justitiedepartementets arkiv i Riksarkivet. De är en utmärkt källa eftersom de redovisar släktskapet i detalj, ofta flera generationer tillbaka.
• Granska andra äktenskap noga. När en änkling gifte om sig kunde han inte ta en syster eller annan nära släkting till den avlidna hustrun utan dispens. Hittar du ett sådant giftermål, leta efter dispensen, den ger ofta hela släkten på ett papper.
• Använd hovrättens brottmålsregister. Göta hovrätts och Svea hovrätts arkiv innehåller utförliga akter över blodskamsmål, ofta med släktutredningar, prästbevis och förhörsprotokoll. Sök i registren under blodskam, incestus eller lägersmål.
• Kontrollera tinglysningar och bouppteckningar. En person som dömts för blodskam förlorade ofta sin rätt att vittna, ärva eller inneha förtroendeuppdrag. Försvinner en person plötsligt ur bouppteckningar eller från nämndemannalistan kan det vara en ledtråd.
• Läs sockenstämmoprotokollen. Innan ett mål gick till tinget hanterades misstankar ofta av kyrkoherden och sockenstämman. Här finns värdefull information som inte alltid återges i domboken.

Var beredd på att dessa mål kan beröra känsligt. Många släktforskare har upptäckt blodskamsfall bland sina anor och blivit tagna på sängen. Försök förstå dem i sin tid, då fattigdom, trångboddhet och bristande alternativ ofta låg bakom det som lagen så strängt fördömde.

Vanliga frågor

Var blodskam vanligt i det gamla bondesamhället?

Nej, brottet var ovanligt sett till hela befolkningen, men det förekom regelbundet i domböckerna. I trångbodda stugor med utvidgade hushåll uppstod ibland situationer som ledde till åtal. Säsongsmässigt ökade fallen efter perioder med långa vintrar och nödår, då hela storfamiljer levde tätt inpå varandra.

Vad menas med att svågerskap räknades som blodskam?

Genom giftermålet uppstod ett juridiskt släktskap som likställdes med blodsband. En man som gifte sig med en kvinna blev bror till hennes syskon i lagens mening, och föräldrarna blev hans föräldrar. Att ha sexuellt umgänge med en avliden hustrus syster räknades därför som blodskam, även om något blodsband inte fanns. Detta gällde särskilt sträng inom protestantisk rätt och förklarar varför så många dispenser söktes.

Verkställdes dödsstraffet ofta för blodskam?

Avrättningar förekom, särskilt under 1600-talet, men under 1700-talet blev det allt vanligare att hovrätten eller kungen mildrade domen. Vid svågerskapsmål och avlägsnare blodsband omvandlades dödsstraffet ofta till spöstraff, uppenbar kyrkoplikt och fängelse. För syskon och föräldrar med barn behölls dock dödsstraffet längre.

Hur hittar jag blodskamsmål i arkiven?

Börja i häradsrättens domböcker för rätt socken och period. Använd renoverade domböcker som finns digitaliserade hos Riksarkivet. Sök sedan i hovrättens register över brottmål, eftersom alla allvarliga blodskamsmål skickades dit för leutering. Justitierevisionens utslagshandlingar är också värdefulla för 1700-talsmål.

Vad var skillnaden mellan blodskam och vanligt lägersmål?

Ett vanligt lägersmål var sexuellt umgänge mellan ogifta personer utanför förbjudna led, vilket gav böter och kyrkoplikt. Blodskam däremot innebar att parterna stod i förbjudet släktskaps- eller svågerskapsled, vilket gjorde brottet livshotande allvarligt. Skillnaden i straff var enorm, från några daler silvermynt i böter till halshuggning.