Domboksforskning – startsidan

Svenska domböcker & släktforskning
En väg in i historien

Släkt

Carl Larsson släktträd – konstnären, familjen och ättlingarna

Publicerat Uppdaterat Lästid 15 minSkribent
Senast uppdaterad:

Snabbfakta om Carl Larsson och släkten

  • Namn: Carl Olof Larsson
  • Levde: 28 maj 1853 – 22 januari 1919 (65 år)
  • Föddes: Prästgatan i Gamla stan, Stockholm
  • Dog: Sundborn i Dalarna, av leukemi och hjärtproblem
  • Föräldrar: Olof Larsson (1824–1910) och Johanna Ståhlberg (1822–1902)
  • Första förhållandet: Wilhelmina Holmgren (död 1877) – två barn som båda dog späda
  • Hustru: Karin Bergöö (1859–1928), gifta 1883 i Frankrike
  • Antal barn med Karin: 8 barn, varav 6 nådde vuxen ålder
  • Barnen: Suzanne, Ulf, Pontus, Lisbeth, Brita, Mats (dog späd), Kersti, Esbjörn
  • Ättlingar idag: Cirka 200 medlemmar i släktföreningen Bergöö
  • Hem: Lilla Hyttnäs i Sundborn, i dag Carl Larsson-gården (museum)

Carl Larsson är en av Sveriges mest folkkära konstnärer. Hans akvareller från gården i Sundborn har format bilden av det svenska hemmet i över hundra år. Men vem var mannen bakom akvarellerna och hur såg Carl Larsson släktträd ut i verkligheten? Här är hela historien – från den svåra barndomen i Gamla stan, via kärleken till Karin Bergöö och de åtta barnen, fram till de över 200 Carl Larsson ättlingar som fortfarande i dag samlas varje sommar i Sundborn. En berättelse om sorg, kärlek, konst och en släkt som växt fram ur ett av Sveriges mest inflytelserika konstnärsäktenskap.

Innehållsförteckning

Vem var Carl Larsson?

Konstnären Carl Olof Larsson föddes den 28 maj 1853 på Prästgatan i Gamla stan i Stockholm. Han växte upp under mycket knappa förhållanden och ändå kom han att bli en av de mest inflytelserika svenska konstnärerna genom tiderna. Genom sina akvareller från hemmet Lilla Hyttnäs i Sundborn skapade Carl Larsson bilden av det ljusa, personliga och glada svenska hemmet – en bild som fortfarande präglar hur vi tänker på svensk inredning och familjeliv.

Den 22 januari 1919 dog han i Sundborn, 65 år gammal, efter en tids sjukdom med leukemi och hjärtproblem – hustrun Karin överlevde honom med nio år. Sammantaget efterlämnade paret ett konstnärskap, ett hem och en släkt som fortfarande i dag hålls samman genom Bergöö släktförening med sina drygt 200 medlemmar.

Konstnärens egen självbiografi. Vid livets slut skrev Carl Larsson boken Jag där han öppet berättade om sin uppväxt i fattigdom, sitt djupa hat mot fadern och sin kamp med melankoli och depression. Boken var kontroversiell i sin öppenhjärtighet och skapade förvåning bland samtida läsare som mest kände Carl Larsson som familjeidyllens skildrare. Verket ger den viktigaste primärkällan till kunskapen om konstnärens tidiga år och hans komplicerade förhållande till sin egen släkt.

Carl Larssons barndom och den svåra fadersrelationen

Barndomen var präglad av fattigdom och en frånvarande, missbrukande far. Carl Larsson föddes i Gamla stan i Stockholm som son till Olof Larsson (1824–1910) och Johanna Ståhlberg (1822–1902). Enligt Carls egen berättelse hade fadern aldrig velat att sonen skulle födas – det var Carls mormor som tvingade fadern att gifta sig med Johanna sedan hennes graviditet blivit ett faktum. Redan där lades grunden till den bittra relationen mellan far och son.

Olof Larsson söp, slösade pengar på lyxkläder och övergav till slut familjen helt. När Johanna inte längre kunde betala hyran blev hon vräkt tillsammans med lille Carl. Fadern hade då tagit anställning som eldare på ett fartyg längs Norrlandskusten och försvann ur deras liv. Familjen tvingades under en period bo i ett fuktigt krypin där is bildades på väggarna om vintern.

Carl har själv beskrivit fadern som kall, hjärtlös och oförmögen att visa kärlek. I sin självbiografi Jag återger han hur fadern en gång ska ha sagt: ”Jag förbannar den dag då du föddes.” Sådana ord bär man med sig hela livet – och Carl gjorde det. Genom sitt eget familjeliv i Sundborn skapade han medvetet en motpol till den svåra uppväxten.

Carl Larssons släktträd i tre generationer

Här är Carl Larsson släktträd sammanfattat i tabellform. Släkten omfattar tre generationer bakåt från Carl själv – från farfarsfäderna i Sörmland till Carls egna åtta barn med Karin Bergöö.

Generation Person Levde Roll
Farfars far Olof (farfarsfar) 1700-talet Kyrkvärd i Hammarby socken utanför Eskilstuna
Farfars mor Kersti Eriksdotter 1700-talet Fick gården Lilla Lövhulta i morgongåva
Morfar Johan Niklas Ståhlberg 1700–1800-tal Målare och vaktmästare vid Kungliga slottet
Far Olof Larsson 1824–1910 Eldare, alkoholist, frånvarande far
Mor Johanna Ståhlberg 1822–1902 Tvätterska, ensamstående mor
Han själv Carl Larsson 1853–1919 Konstnär, akvarellist
Svärfar Adolf Bergöö 1828–1890 Köpman i Hallsberg, gav Lilla Hyttnäs i gåva
Hustru Karin Bergöö 1859–1928 Textilkonstnär, formgivare

Släktens rötter i Sörmland

Även om Carl Larsson helst ville glömma sin far fanns det en betydande släkthistoria också på fädernesidan. Farfarsfar Olof var kyrkvärd i Hammarby socken utanför Eskilstuna och gifte sig med Kersti Eriksdotter. De fick gården Lilla Lövhulta i morgongåva – ett tecken på att släkten hade viss ställning i det lokala bondesamhället. Gården hade funnits i släkten sedan 1600-talet. Carl själv ville förtränga detta arv men släktdrag av envishet och strävsamhet levde ändå kvar i honom, även om han aldrig ville kännas vid det.

Mammans släkt gav trygghet

Där fädernesläkten förblev ett sårigt minne kom moderns släkt att ge Carl den trygghet han behövde. Morfadern Johan Niklas Ståhlberg arbetade som målare och vaktmästare inom Husgerådskammaren vid Kungliga slottet i Stockholm. Han hade ansvar för möbler och textilier och målade om gamla möbler inför stora kungliga tillställningar. När han blev svårt sjuk och förlorade användningen i sin högra hand fick han pension. Detta räddade hans hustru – Carls mormor – från att hamna i fattigdom.

Mormodern blev en särskilt viktig person för Carl. Hennes berättelser om släkten och gamla tider inspirerade honom djupt. Hon hade själv rötter i hantverkarfamiljer från Örebro, Karlshamn och Kristianstad. Hon fyllde Carls barndom med sagor och släktberättelser som eggade hans fantasi. Genom henne kom han först i kontakt med historiernas värld – en värld han senare själv skulle bidra till genom sina målningar.

Från fattigpojke till Konstakademien

I ett Stockholm där fattiga barn sällan fick en chans att lyckas var det en tillfällighet som förändrade Carl Larssons liv. En lärare på folkskolan såg hans särskilda begåvning för teckning och tipsade om att han borde söka till Konstakademiens förberedande skola. Carl kom in som tretton år gammal 1866 – och med det förändrades allt.

Som tonåring arbetade Carl som retuschör hos en fotograf, vilket gav honom både teknisk erfarenhet och inblick i hur bilder påverkar betraktaren – från 1872 arbetade han också som illustratör i skämttidningen Kasper och han byggde snabbt ett namn i huvudstadens konstnärskretsar. Tecknandet blev hans räddning – ett sätt att uttrycka sig, bearbeta livet och ta kontroll över en tillvaro som ofta känts otrygg.

Efter sju års studier på Konstakademien reste Carl 1877 till Paris. Där mötte han sin första stora kärlek Wilhelmina Holmgren. Paret fick två barn men båda dog i späd ålder och Wilhelmina själv gick tragiskt bort i barnsäng 1877. Förkrossad återvände Carl till Sverige och det skulle dröja innan glädjen kom tillbaka.

Mötet med Karin Bergöö i Grez-sur-Loing

År 1882 träffade Carl Larsson konstnären Karin Bergöö i konstnärskolonin Grez-sur-Loing i norra Frankrike. Karin var köpmansdotter från Hallsberg i Närke – dotter till Adolf Bergöö (1828–1890) som drev handel på orten. Karin hade själv studerat konst i Stockholm och Paris. Hon hade stark integritet, ett skarpt öga för färg och form och en egen konstnärlig vision.

Paret blev snabbt tillsammans och gifte sig 1883. Samma år fick Carl sitt konstnärliga genombrott på Parissalongen. Ett år senare, 1884, föddes deras första barn Suzanne i Grez-sur-Loing. Karin skulle bli den samarbetspartner Carl behövde – hon formgav textilier, möbler och kläder som syns i hans målningar. Även den berömda ”Karin-förklät” som bärs i flera av bilderna var hennes egen konstnärliga skapelse.

Karin som konstnär bakom Carl. Karin Bergöö-Larsson är en av det svenska konsthantverkets pionjärer. Även om hon lade ned sin egen målarkarriär för att stötta Carl blev hon under tiden i Sundborn Skandinaviens ledande formgivare av textilier och heminredning. Hennes textilkompositioner är i dag utställda på museer världen över och räknas som förlöpare till modern skandinavisk design. Vid den stora Carl Larsson-utställningen på Victoria & Albert Museum i London 1997 fick Karin Larsson sitt internationella genombrott – nästan sjuttio år efter sin egen död.

De åtta barnen – Carl Larsson släktträd i barngenerationen

Carl och Karin Larsson fick åtta barn under åren 1884–1900. Sex av barnen nådde vuxen ålder. Här är alla åtta i födelseordning:

Nr Barn Född Levde Yrke/vuxenliv
1 Suzanne Grez-sur-Loing 1884–1958 Målare, målarlärarinna
2 Ulf Göteborg 1887–1905 Dog 18 år av blindtarmsinflammation
3 Pontus Paris 1888–1984 Konstnär, uppnådde 96 år
4 Lisbeth Söder, Stockholm 1891–1979 Sjukgymnast, gift Brunkman
5 Brita Marstrand 1893–1982 Gift Friederich, bosatt Tyskland
6 Mats Stockholm 1894–1895 Dog 2 månader gammal
7 Kersti Stockholm 1896–1975 Trädgårdsmästare, gift Frieberg
8 Esbjörn Stockholm 1900–1937 Agronom, gård utanför Strängnäs

Inget av barnen föddes egentligen i Sundborn trots att bilden av släkten så starkt är förknippad med den dalasocknen – familjen flyttade ofta under de första åren mellan Frankrike, Sverige och Tyskland. Först 1901 bosatte sig hela familjen permanent i Sundborn.

Suzanne – den äldsta dottern

Suzanne Larsson (1884–1958) föddes i konstnärskolonin Grez-sur-Loing i Frankrike. Hon blev själv målare och lärare i teckning. Suzanne är den som oftast avbildas i Carls tidiga akvareller från familjens hem – hennes ansikte har blivit ikoniskt för svensk sekelskiftesidyll. Hon förblev ogift.

Ulf – den tidigt bortgångne sonen

Ulf Larsson (1887–1905) föddes i Göteborg och avmålades ofta av fadern som barn. Han dog 18 år gammal av blindtarmsinflammation – en tragedi som slog familjen hårt. Ulfs död blev för Carl en av de djupaste sorgerna i livet.

Pontus – konstnärssonen

Pontus Larsson (1888–1984) föddes i Paris och blev själv konstnär som fadern – han levde till 96 år och kom att bli den siste överlevande av barnen. Pontus akvarell ”Skamvrån” från 1894, där han sitter i onåd, är en av de mest kända bilderna av honom.

Lisbeth – sjukgymnasten

Lisbeth Larsson (1891–1979) föddes på Glasbruksgatan på Söder i Stockholm. Hon utbildade sig till sjukgymnast och gymnastikdirektör vid Arvedsons Gymnastikinstitut. Under första världskriget bodde Lisbeth i Tyskland tillsammans med systern Brita. År 1919, bara några månader efter Carls död, gifte hon sig med bankmannen Gustaf Brunkman. Paret bodde i Berlin, Köpenhamn och till sist Djursholm. De fick tre döttrar: Kersti (1920), Karin (1923) och Birgit (1925).

Brita – den tyska Larsson-grenen

Brita Larsson (1893–1982) föddes i Marstrand och växte upp i Stockholm, Göteborg och Sundborn. Som 17-åring reste hon till Tyskland där hon på en dansafton träffade juristen Gustav Friederich. Paret gifte sig och Brita bosatte sig permanent i Tyskland. Genom Brita finns en tysk gren av Carl Larsson ättlingar.

Kersti – trädgårdsmästaren

Kersti Larsson (1896–1975) föddes i Stockholm men flyttade till Sundborn med familjen 1901. Hon hade som ung problem med lungorna och vistades långa perioder hos Anders Zorns familj i Mora för att få lugn och ro. Efter tillfrisknandet utbildade hon sig till trädgårdsmästare vid Rudolf Abelins nya trädgårdsskola på Adelsnäs 1917. Kersti gifte sig 1921 med löjtnanten Axel Frieberg och paret flyttade in på Spadarvet. De fick fem barn: Ulla-Brita (1922), Anders (1924), Marit (1925), Ulf (1932) och Karin (1939). Genom Kersti går en stor del av dagens Carl Larsson ättlingar.

Esbjörn – den yngste sonen

Esbjörn Larsson (1900–1937) föddes i Stockholm den 5 maj 1900 som familjens åttonde och sista barn. Redan året därpå flyttade familjen permanent till Sundborn där Esbjörn växte upp. Han hade en särskilt nära relation med modern Karin. Esbjörn utbildade sig till agronom vid Alnarp och köpte en gård utanför Strängnäs. Han dog tragiskt tidigt, 37 år gammal.

Carl Larsson ättlingar idag – Bergöö släktförening

Carl Larsson ättlingar utgör i dag en stor och sammansvetsad släkt. Enligt Bergöö släktförening finns det drygt 200 medlemmar och varje sommar samlas åtminstone hälften av dem i Sundborn för att äta kräftor och hålla årsmöte. Släktföreningen bildades ur ett beslut från Carls egna barn att avstå från sitt arv för att låta gården Lilla Hyttnäs bevaras intakt för framtida generationer. Ett osjälviskt beslut som möjliggjort att Carl Larsson-gården idag är ett av Sveriges mest besökta konstnärshem.

Karin Bergöös flicknamn Bergöö bärs i dag av flera Carl Larsson ättlingar. Bland de kända är Pontus Bergöö – barnbarnsbarn till Carl och Karin via yngsta dottern Kersti – och hans hustru Ami Bergöö som är ingift i släkten. Familjen har systematiskt arbetat för att bevara den kulturhistoriska arvsegendomen och samtidigt hålla släktbanden levande genom regelbundna möten.

Släktföreningens arbete med gården. Bergöö släktförening förvaltar tillsammans med stiftelsen Carl Larsson-gården arvet efter Carl och Karin. Föreningen bevakar att inredningen bevaras i det skick paret själva skapade den. Målningar, möbler och textilier hålls kvar på sin ursprungsplats så långt möjligt. Sundborngården är i dag en levande museum där tiotusentals besökare varje år får uppleva det ideala svenska hem som Carl och Karin ritade fram.

Sundborn och Lilla Hyttnäs – hemmet som blev stilbildande

År 1888 fick Carl och Karin gården Lilla Hyttnäs i Sundborn utanför Falun i gåva av Karins pappa Adolf Bergöö. Först tillbringade de somrar och jular där. År 1901 flyttade hela familjen permanent till gården. Här kom de att skapa det som blivit inbegreppet för svenskt hem – ljust, personligt och färgstarkt. Karin ansvarade för inredning, textilier och möbler. Carl dokumenterade familjelivet i akvareller.

Genom böckerna Ett hem (1899), Larssons (1902), Åt solsidan, Andras barn, Spadarvet och De mina spreds bilderna av Sundborn över hela världen. Deras stil bröt radikalt med tidens tunga borgerliga möblemang med tofsar och mörka gardiner. I stället för det brukade Carl och Karin ljusa färger, öppna fönster och rustika möbler i rött och gult. Detta ideal blev en direkt förlöpare till den skandinaviska designtraditionen som fortsätter påverka svensk heminredning än i dag.

Carl Larsson konstnärskarriär och sena år

Bortom familjeidyllen fanns också en konstnär som kämpade med tunga inre demoner. Carl Larsson led av återkommande melankoli och depression genom hela vuxenlivet. Han fick offentlig kritik från August Strindberg och andra samtida. Störst blev slaget när hans monumentala verk Midvinterblot refuserades av Nationalmuseum 1915–1916. Det verket – en offerscen från förkristen tid – räknar Carl själv som sitt viktigaste. Refuseringen kom han aldrig helt över.

Först 1997, nästan 80 år efter Carl Larssons död, köptes Midvinterblot tillbaka till Nationalmuseum genom en insamlingsaktion. Verket hänger i dag på sin ursprungliga plats i trapphallen. Även den stora Victoria & Albert-utställningen 1997 återupprättade Carls och Karins internationella rykte. Familjen fick sitt slutliga erkännande som en av det tidiga 1900-talets viktigaste konstnärspar.

Vanliga frågor om Carl Larsson

Hur många barn hade Carl Larsson?

Med hustrun Karin Bergöö hade Carl Larsson åtta barn: Suzanne (1884), Ulf (1887), Pontus (1888), Lisbeth (1891), Brita (1893), Mats (1894), Kersti (1896) och Esbjörn (1900). Sex av barnen nådde vuxen ålder. Innan äktenskapet med Karin hade han också haft två barn med Wilhelmina Holmgren i Frankrike men båda dog i späd ålder. Sammanlagt fick Carl Larsson tio barn – två med Wilhelmina och åtta med Karin.

Vem var Karin Bergöö-Larsson?

Karin Bergöö-Larsson (1859–1928) var en svensk konstnär och formgivare från Hallsberg som blev Carl Larssons hustru och kreativa samarbetspartner. Efter äktenskapet 1883 lade hon ned sin egen målarkarriär men blev i stället en av Skandinaviens ledande textilkonstnärer och heminredare. Karins formgivning av hemmet Lilla Hyttnäs blev grund för det som i dag räknas som skandinavisk designtradition. Hon dog i Sundborn den 18 februari 1928, nio år efter Carl.

Var ligger Carl Larsson-gården?

Carl Larsson-gården ligger i Sundborn utanför Falun i Dalarna. Adressen är Carl Larssons väg 12 i Sundborn. Gården hette ursprungligen Lilla Hyttnäs och skänktes till Carl och Karin 1888 av Karins pappa Adolf Bergöö. I dag drivs gården som museum av Carl Larssons stiftelse tillsammans med Bergöö släktförening. Museet är öppet för besökare från maj till oktober och tar årligen emot tiotusentals gäster.

Hur många Carl Larsson ättlingar finns det?

Enligt Bergöö släktförening finns det i dag drygt 200 registrerade Carl Larsson ättlingar. Släktföreningen samlar ättlingar från alla sex av Carl och Karins barn som nådde vuxen ålder. Varje sommar samlas åtminstone hälften av dem i Sundborn för att äta kräftor och hålla årsmöte. Bland de kända ättlingarna finns Pontus Bergöö och Ami Bergöö som förvaltar en del av släktarvet.

Hur dog Carl Larsson?

Carl Larsson dog den 22 januari 1919 i Sundborn, 65 år gammal. Dödsorsaken var leukemi kombinerad med hjärtproblem som han lidit av under en tid. Han begravdes på Sundborns kyrkogård där hustrun Karin senare kom att vila vid hans sida. Deras gemensamma grav är en populär plats för konstnärens beundrare att besöka.

Vilka var Carl Larssons föräldrar?

Föräldrarna var Olof Larsson (1824–1910) och Johanna Ståhlberg (1822–1902). Fadern arbetade som eldare på fartyg och övergav familjen tidigt. Modern var tvätterska och höll ihop familjen ensam under mycket knappa förhållanden. Carl har själv beskrivit sin far som kall och hjärtlös i självbiografin Jag. Morfar Johan Niklas Ståhlberg arbetade som målare och vaktmästare vid Kungliga slottet i Stockholm.

Vilka är Carl Larssons mest kända verk?

Bland Carl Larssons mest kända verk finns akvarellerna från hemmet i Sundborn – utgivna i böckerna Ett hem (1899) och Larssons (1902). Andra kända verk är Skamvrån (1894) med sonen Pontus, Brita och jag (1895) och det monumentala Midvinterblot som färdigställdes 1915 men refuserades av Nationalmuseum. Trapphallens övriga målningar finns fortfarande att beskåda i Nationalmuseum i Stockholm.

Vad hände med Carl Larssons oäkta barn i Paris?

I Paris hade Carl Larsson en romans med Wilhelmina Holmgren. Paret fick två barn som båda dog i späd ålder. Wilhelmina själv gick tragiskt bort i barnsäng 1877. Detta förhållande var innan Carl träffade Karin Bergöö. Efter Wilhelminas död återvände Carl till Sverige förkrossad och det skulle dröja år innan han hittade glädjen igen genom mötet med Karin i Grez-sur-Loing 1882.

Vad var Grez-sur-Loing?

Grez-sur-Loing var en konstnärskoloni i norra Frankrike där ett stort antal skandinaviska konstnärer bodde och arbetade under 1880-talet. Här träffade Carl Larsson sin blivande hustru Karin Bergöö 1882. Kolonin hade en avgörande betydelse för både Carl och Karin – de vände sig här från den akademiska konsten till en ljusare, mer plein-air-inspirerad stil som Carl skulle utveckla i sin akvarelltradition. Bland andra svenska konstnärer i Grez fanns Bruno Liljefors, Karl Nordström och Nils Kreuger.

Hur såg Carl Larsson släktträd ut ursprungligen?

Carl Larsson släktträd har rötter i två helt olika sociala världar. Fädernesläkten kom från bondesamhället i Hammarby socken utanför Eskilstuna i Sörmland där farfarsfar Olof var kyrkvärd på gården Lilla Lövhulta. Mödernesläkten hade rötter i hantverkarkretsar från Örebro, Karlshamn och Kristianstad. Morfadern Johan Niklas Ståhlberg arbetade vid Kungliga slottet i Stockholm som målare. Genom giftermålet med Karin Bergöö 1883 kom också en välbärgad Hallsbergsköpmanssläkt in i Carls släktträd – Karins far Adolf Bergöö gav senare paret gården Lilla Hyttnäs i Sundborn som bröllopsgåva.

Källor och lästips

Om författaren

Marcus Eriksson är utgivare av Domboksforskning.se sedan 2024. Med ett genealogiskt intresse som spänner över tjugo år har han arbetat med svenska arkivkällor från 1600-talet och framåt — domböcker, bouppteckningar, kyrkoböcker och mantalslängder. På sajten skriver han om dombokens språk och struktur, häradsrätternas organisation och praktiska forskartips för släktforskare som vill lära sig läsa originaldokument.

Kommentarer

Skriv en kommentar