Prinsessan Margaretha – barn, familj och de omdiskuterade ryktena

Har prinsessan Margaretha ett hemligt barn som hovet döljer? Prinsessan Margaretha av Sverige – även kallad prinsessan Margareta i äldre stavning – var kungens äldsta syster och kungens syster margareta i hela sitt liv. Frågan om hennes påstådda hemliga barn har fått nytt liv sedan Suzanne Färm-Hagström (även skrivet Suzanne Färm Hagström) 2021 gick ut på Facebook och i tidningen Hänt Extra med sin berättelse. Hovet dementerar. Inga bevis har lagts fram. Historien är källkritiskt svag på flera punkter. Ändå fortsätter den att spridas. Den här artikeln granskar berättelsen mot dokumenterade fakta om prinsessan Margaretha Sverige – hennes liv, hennes barn och hennes ättlingar – och sätter den i kontext med andra kungliga fall där DNA-tekniken har fastställt släktskap.

Prinsessan Margaretha – dokumenterade fakta om kungens äldsta syster

Prinsessan Margaretha Désirée Victoria, ofta omtalad som prinsessa margareta eller margareta prinsessa i äldre pressklipp, föddes den 31 oktober 1934 på Haga slott. Hon var förstfödda barnet till arvprinsen Gustaf Adolf hertig av Västerbotten och prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha. Hade svensk successionsordning tillåtit kvinnlig tronföljd på den tiden skulle Margaretha ha blivit tronarvinge. Så gick det för hennes danska namne och kusin drottning Margrethe II som föddes två veckor senare, 16 april 1940.

Hennes yngre systrar Birgitta (1937), Désirée (1938) och Christina (1943) föddes med några års mellanrum. Den yngste brodern och nuvarande kungen Carl Gustaf föddes 30 april 1946. Tillsammans blev de fem barnen kända som Hagasessorna (systrarna) och sonen som ”svensklinsen” i tabloidpressen.

Uppväxten på Haga och Kungliga slottet

Efter faderns död bodde Margaretha kvar med sin mor och sina yngre syskon på Haga slott. År 1950 flyttade familjen till prinsessan Sibyllas våning på Kungliga slottet i Stockholm. Margaretha utbildade sig i klädsömnad på Märthaskolan och praktiserade som arbetsterapeut på Karolinska sjukhuset. Hon är ledamot av Kungliga Serafimerorden.

Romansen med Robin Douglas-Home

På 1950-talet mötte Margaretha den skotske adelsmannen och jazzpianisten Robin Douglas-Home (1932–1968), brorson till senare Storbritanniens premiärminister Alec Douglas-Home. Romansen skildrades intensivt i både svensk och brittisk press. Varken Gustaf VI Adolf eller prinsessan Sibylla ville tillåta äktenskapet. Robin Douglas-Home tillhörde inte en kunglig ätt och betraktades som olämplig som make till en svensk prinsessa. Förhållandet tog småningom slut. Robin Douglas-Home tog sitt liv 1968, ett år efter en kortlivad affär med prinsessan Margaret av Storbritannien.

Giftermålet 1964 och livet i England

Den 30 juni 1964 gifte sig Margaretha med engelsmannen John Ambler (1924–2008) i Gärdslösa kyrka på Öland. John Ambler var affärsman och senare åkeriägare. Genom giftermålet med en icke-kunglig avstod Margaretha från sin ställning som kunglig prinsessa men fick hederstiteln ”Prinsessan Margaretha, fru Ambler”.

Prinsessan Margaretha barn – tre barn med John Ambler

Prinsessan Margaretha barn utgör en engelsk gren av släkten Bernadotte. Paret Ambler bodde först i London och sedan på herrgården Chippinghurst Manor i Oxfordshire, där de sedermera fick tre barn – ibland också omtalade som prinsessan Margaret barn i felstavad form:

De tre Ambler-barnen kallas ibland Margareta Ambler-linjen i släktforskarsammanhang. Alla tre växte upp i England utan kunglig titel och lever alla i dag privatliv i Storbritannien.

Prinsessan Margaretha syskon och Hagasessorna

Prinsessan Margaretha syskon utgjorde tillsammans med henne den grupp som blev känd som Hagasessorna. De fyra systrarna Margaretha (f. 1934), Birgitta (f. 1937), Désirée (f. 1938) och Christina (f. 1943) samt lillebrodern och nuvarande kungen Carl XVI Gustaf (f. 1946) föddes alla under 1930- och 1940-talen. När Margaretha växte upp visste hon inte att hon skulle bli storasyster till fyra syskon – hon var född som förstfödda till arvprinsen Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla och räknades under de första åren som sannolikt tronarvinges syster.

Prinsessan Margaretha barnbarn – Amblerdynastin

Barnbarnen till prinsessan Margaretha utgör i dag den engelska Ambler-grenen av släkten Bernadotte. Genom dottern Sibylla Louise (gift Rausing) och sönerna Charles och James Ambler har prinsessan Margaretha fått flera barnbarn – de flesta bor i England och lever helt utanför det svenska hovet. Charles Ambler har två barn, James Ambler har två barn. Barnbarnen är inte kungliga och har inga svenska hovtitlar men de tillhör Bernadotteättlingarnas släkttavla via prinsessan Margarethas linje.

År 1994 gick John Amblers åkeriföretag i konkurs och paret tvingades flytta från Chippinghurst Manor. De separerade senare men skildes aldrig officiellt. John Ambler avled 2008. Prinsessan Margaretha lever än i dag tillbakadraget i en by i Oxfordshire, 92 år gammal. Hennes offentliga uppdrag har främst rört Svenska kyrkan i London där hon under många år invigde den årliga julbasaren.

Suzanne Färm-Hagströms berättelse

Historien om det påstådda hemliga barnet fick offentlig spridning hösten 2021 när Suzanne Färm-Hagström, då 68 år, gick ut på Facebook. En kommentar under en bild av Gustaf VI Adolf blev startskottet. Enligt reportaget i Hänt i Veckan nr 40, 2021, skrev hon: ”Han var min gammelmorfar.” På uppföljande frågor från andra användare utvecklade hon berättelsen. Tidningen citerade henne därefter:

”Min mor är Margaretha Ambler Bernadotte, som bor i England. Hon födde mig när hon var blott 17 år. Min far kapten Folke Trevian Hagström arbetade som militär sekreterare hos Gustav VI Adolf. Det blev kärlek på slottet. Margaretha tvingades lämna bort mig när jag var 2.”

Enligt berättelsen ska Suzanne ha fötts på ett militärsjukhus på Skeppsholmen i Stockholm 1953. Hon uppges ha haft en god uppväxt hos den familj som tog hand om henne. Hennes juridiska far ska ha dött 48 år gammal. Suzanne har enligt egna uppgifter aldrig träffat prinsessan Margaretha personligen men uppger att kontakt har förmedlats via Marianne Bernadotte, änka efter prins Sigvard. Marianne Bernadotte har inte offentligt bekräftat något sådant utbyte.

Prinsessan Margaretha oäkta barn – vad är dokumenterat?

Skillnaden mellan dokumenterade fakta och obekräftade påståenden är central i källkritiskt arbete. I detta fall är läget följande:

Källkritiska problem i berättelsen

Vid en närmare granskning finns flera punkter i Suzanne Färm-Hagströms berättelse som väcker frågor.

Åldern stämmer inte

Suzanne uppger att Margaretha var 17 år när hon födde. Suzanne själv är född 1953. Margaretha fyllde 17 år den 31 oktober 1951. För att en 17-årig Margaretha ska ha fött ett barn skulle nedkomsten ha skett senast den 30 oktober 1952 – ett fullt år före Suzannes uppgivna födelseår. Även med generös tolkning av åldersuppgiften stämmer det inte tidsmässigt. Vid Suzannes födelse 1953 var Margaretha mellan 18 och 19 år.

Felaktig släktskapsterminologi

Hon skriver att Gustaf VI Adolf var hennes ”gammelmorfar”. Om berättelsen stämde vore han hennes morfar. En gammelmorfar är morfars far. Motsvarande i Bernadotte-släkten är Gustaf V. Denna felaktighet i grundläggande släktskapsterminologi är ovanlig för någon som säger sig ha vuxit upp med vetskap om sitt kungliga ursprung.

Ingen dokumentation om påstådd biologisk far

Kapten Folke Trevian Hagström som militär sekreterare åt Gustaf VI Adolf finns inte i tillgängliga biografiska databaser eller offentliga register vi kunnat söka i. Det utesluter inte att personen existerat – många militära befattningshavare har hamnat i historisk skugga – men det gör påståendet omöjligt att verifiera. Kungliga adjutanter och hovmarskalkar är däremot förhållandevis välkatalogiserade under 1950-talet.

Enbart egna hågkomster

Suzanne har enligt Hänt inte lagt fram några dokumenterade bevis. Hon hänvisar till egna minnen, ett fotografi på sin påstådda far i uniform och till upplevda utseendemässiga likheter med Margaretha. Detta är källkritiskt sett den svagaste sortens underlag. Egna minnen från tvåårsåldern eller yngre är inte pålitliga.

Tredjehandskontakten är inte bekräftad

Marianne Bernadotte, änka efter prins Sigvard, är i berättelsen den påstådda länken mellan Suzanne och prinsessan Margaretha. Något offentligt uttalande från Marianne Bernadotte som bekräftar en sådan kontakt har inte kunnat hittas.

Kungahusets ståndpunkt

Enligt Hänt i Veckan har det svenska kungahuset dementerat Suzanne Färm-Hagströms uppgifter. Prinsessan Margaretha själv har inte lämnat något offentligt uttalande. Det är i linje med hennes livslånga policy att inte kommentera pressuppgifter. Kungahuset har inte gått med på ett DNA-test som skulle kunna klarlägga frågan.

Varför sådana här historier uppstår

Berättelser om hemliga kungabarn har lång tradition i alla europeiska monarkier. De flesta går tillbaka till nedan angivna faktorer:

• Kunskapsluckor i den egna släktforskningen som lämnar ”utrymme” för sensationella tolkningar
• Fysiska likheter med kungliga personer, ofta överdrivet uppfattade
• Familjenamn som liknar eller innehåller kungliga namn
• Vaga muntliga traditioner från äldre släktingar
• Fantomsmärtan av att inte veta sitt biologiska ursprung, särskilt vid adoption

Kungliga oäkta barn har existerat i Sverige. Karl Karlsson Gyllenhielm (son till hertig Karl, senare Karl IX), greve Gustav Gustavsson av Vasaborg (son till Gustav II Adolf) och Ellen Maria (dotter till Karl XV) är alla dokumenterade fall. Ingen svensk Bernadotte-kunglig efter Karl XV har dokumenterat erkänt utomäktenskapliga barn. Ryktesbilden är intensiv kring Gustaf V och Gustaf VI Adolf men ingen enskild påstådd ättling har kunnat verifieras vetenskapligt.

Historiska paralleller

Sedan tabloidpressen etablerades på 1800-talet har trådar med ”hemliga kungabarn” varit återkommande i alla europeiska hov. De flesta har visat sig grundlösa. Ett fåtal har senare bekräftats genom moderna metoder. Den avgörande skillnaden ligger i vilket underlag den påstådda ättlingen kan visa upp.

Bekräftade fall

Prinsessan Delphine av Belgien är det tydligaste moderna europeiska fallet. Hon inledde sin rättskamp 2013 med baronessan Sybille de Selys Longchamps som mor. Efter sju års juridisk process och tvingande DNA-test 2020 fastställdes att Albert II var hennes biologiska far. Domstolarna gav henne prinstitel. Hela processen var offentligt genomlyst med både medicinska bevis och dokumentation.

Obekräftade fall

Carl-Erik Olivebring (född 1919) uppges av vissa släktforskare ha varit son till Gustaf VI Adolf. Inget DNA-test har offentliggjorts. Kungahuset har aldrig kommenterat påståendet. Fallet Suzanne Färm-Hagström följer samma mönster: påstående utan bevis, dementi från hovet, sensationsjournalistik som ger berättelsen liv.

Hur kan man verifiera kungligt släktskap?

Den som misstänker att en hemlig kunglig anknytning finns i den egna släkten har flera steg att gå:

Erfarenheten från släktforskning visar att muntliga traditioner om kungliga anor sällan bekräftas. När de gör det handlar det oftast om verifierbara sidogrenar från medeltid till 1700-tal via de introducerade oäkta ätterna Gyllenhielm eller Vasaborg. Sådana ättlinjer räknas i tiotusental i dagens Sverige. Direkt släktskap till nu levande kungliga personer via ett obekräftat 1900-talsfall är av en helt annan svårighetsgrad.

Vad vet vi säkert – och vad vet vi inte?

Sammanfattat är läget följande. Prinsessan Margarethas offentliga liv 1934–2026 är väl dokumenterat i biografier, hovkalendrar, folkbokföring och pressarkiv. Hon har tre kända barn med John Ambler, alla födda efter giftermålet 1964. Något barn före giftermålet finns inte dokumenterat i offentligt tillgängliga källor. Suzanne Färm-Hagström är sannolikt en verklig person född 1953. Hennes påstådda kungliga ursprung saknar dokumentation och innehåller källkritiska svagheter.

Det som talar för berättelsen är i huvudsak Suzannes egen övertygelse, upplevda utseendemässiga likheter och en tredjehandskontakt som inte bekräftats. Det som talar emot är avsaknad av dokument, felaktig tidsangivelse (åldern 17), felaktig släktskapsterminologi (”gammelmorfar”) och att den påstådda biologiska fadern inte återfinns i tillgängliga arkiv.

Berättelsen kan inte definitivt avvisas utan DNA-test. Den kan heller inte betraktas som annat än ett obekräftat påstående. Där ligger den i dag.

Vanliga frågor

Om författaren

Marcus Eriksson

Marcus Eriksson är utgivare av Domboksforskning.se sedan 2024. Med ett genealogiskt intresse som spänner över tjugo år har han arbetat med svenska arkivkällor från 1600-talet och framåt — domböcker, bouppteckningar, kyrkoböcker och mantalslängder. På sajten skriver han om dombokens språk och struktur, häradsrätternas organisation och praktiska forskartips för släktforskare som vill lära sig läsa originaldokument.

Läs fler artiklar av Marcus Eriksson →