Domboksforskning – startsidan

Svenska domböcker & släktforskning
En väg in i historien

Lagstiftning & rättshistoria

Hur dömdes tjuvskytte och olaga jakt förr?

Publicerat Lästid 5 minSkribent

Snabbfakta om tjuvskytte och olaga jakt

  • Östgötalagen: den som tog rådjur utan lov bötade 3 mark, eftersom djuren räknades som kungens
  • Jaktstadgan 1647: bönder fick inte jaga högvilt på egen mark, utom i Norrland och vid kusten
  • Jaktstadgan 1664: förbudet utvidgades till att gälla även fågeljakt
  • 1789: Gustav III gav bönderna rätt att jaga allt vilt på egen skattemark
  • 1808: jakträtten knöts till ägandet av marken
  • 1938: en ny jaktlag och jaktstadga ersatte 1912 års jaktlag

Tjuvskytte dömdes förr med böter som varierade kraftigt med tid och vilt. Under medeltiden räckte det med några mark i böter för den som fällde ett rådjur utan lov. Under 1600-talet blev jakten på högvilt i stället ett privilegium för kronan och adeln och bönder som sköt älg eller hjort på egen mark kunde dras inför häradsrätten. Först 1789 fick allmogen tillbaka rätten att jaga på sin egen mark.

Innehållsförteckning

För släktforskaren är jaktmålen en bra källa till hur människor levde. Ett mål om olaga jakt namnger ofta bonden, grannar som vittnade och kronans tjänstemän och det berättar var i skogen händelsen ägde rum.

Vem fick jaga i Sverige förr?

I landskapslagarna var jakten främst en fråga om vem som ägde marken och vilket vilt det gällde. Östgötalagens byggningabalk räknade rådjuret som kungens djur och den som tog det utan lov fick böta 3 mark. Samma lag krävde samtidigt att varje bonde höll ett vargnät, vid vite av 3 öre. Rovdjur skulle bekämpas, medan högvilt tillhörde kungen.

Under stormaktstiden skärptes reglerna. Jaktstadgan 1647 förbjöd bönder att jaga högvilt som älg, hjort och rådjur på egen mark, med undantag för Norrland och kustbygderna. Jaktstadgan 1664 gick ännu längre och omfattade även fågeljakt. Jakten blev därmed en rättighet för kronan och adeln och bönderna fick nöja sig med att hålla efter rovdjuren.

Hur ändrades jakträtten från 1600-talet till 1800-talet?

Jakträtten växlade flera gånger innan den fick sin moderna form. Bönderna återfick rätten steg för steg och varje förändring syns i domböckerna genom att målen om olaga jakt ändrar karaktär.

År Förändring i jakträtten
1647 Jaktstadgan förbjuder bönder att jaga högvilt på egen mark
1664 Förbudet omfattar även fågeljakt
1702 Bönder får skjuta rovdjur
1789 Bönder får jaga allt vilt på egen skattemark
1808 Jakträtten knyts till ägandet av marken
1864 Fallgropar och självskjutande älgfällor förbjuds

Ändringen 1789 kom samma år som Gustav III:s förenings- och säkerhetsakt, som stärkte böndernas ställning mot adeln. Efter 1789 handlar målen om olaga jakt allt oftare om jakt på någon annans mark i stället för jakt på fel sorts vilt.

Varför var tjuvskytte så vanligt?

Bönderna accepterade aldrig att jakten togs ifrån dem. Forskning som bygger på domböcker från bland annat Västergötland, Uppland, Småland, Värmland och Öland visar att tjuvskytte var en form av vardagligt motstånd under 1600- och 1700-talen. Viltet åt av grödorna och för många hushåll var en fälld älg ett välkommet tillskott av kött inför vintern.

Gammal dombok uppslagen bredvid ett flintlås
Mål om olaga jakt finns i häradsrätternas domböcker, ofta bland kronans mål.

Allmogen såg också jakten som en gammal rätt. När kronan och adeln tog över jakten upplevdes det som att något togs ifrån bygden och grannar var ofta ovilliga att vittna mot den som hade skjutit.

Söktips

Leta i domböckernas register efter ord som jakt, skytte, älg, hjort, villebråd och snaror. Jaktmål hamnar ofta bland kronans mål, där länsman eller kronobetjäningen står som åklagare. Saköreslängden visar dessutom vilka böter som faktiskt betalades.

Hur dömdes olaga jakt i 1734 års lag?

1734 års lag reglerade inte själva jakträtten, som i stället styrdes av särskilda jaktstadgor. Lagen tog däremot upp brott som hade med jakt att göra. Den som stal fåglar eller djur ur någon annans jaktredskap dömdes enligt missgärningsbalken till tvåböte, alltså dubbla böter.

Missgärningsbalken krävde också att den som satte ut fällor skulle kungöra var de stod, så att ingen människa skadades. Den som av misstag dödade en människa med ett skott mot ett djur fick böta 20 daler. Bestämmelserna visar att lagstiftaren var mer bekymrad över skador på människor och egendom än över själva jakten.

Hur ser ett mål om tjuvskytte ut i domboken?

Ett mål om olaga jakt börjar oftast med att länsman eller en jägare i kronans tjänst anmäler bonden för att ha skjutit eller snarat vilt. Därefter förhörs den anklagade och vittnen kallas, ofta grannar som sett eller hört skottet. Bevisningen är sällan stark och många mål slutar med att den anklagade frias eller att målet skjuts upp till nästa ting.

Den som döms får böter och om han inte kan betala kan straffet förvandlas till kroppsstraff eller arbete. Både bötesbeloppet och påföljden är värda att notera, eftersom de säger något om familjens ekonomi. Gamla belopp i daler kan räknas om med sajtens myntomräknare.

Vanliga frågor om tjuvskytte och jakt förr

Vad är tjuvskytte?

Tjuvskytte är jakt utan rätt att jaga, antingen på någon annans mark eller på vilt som jägaren inte hade rätt att fälla. Ordet används i domböckerna om både skott, snaror och fällor.

Vem ägde jakträtten före 1789?

Före 1789 var jakten på högvilt i stora delar av landet förbehållen kronan och adeln. Bönder fick jaga rovdjur och ibland småvilt, men inte älg, hjort eller rådjur på egen mark.

Vad var jaktstadgan 1647?

Jaktstadgan 1647 var en kunglig förordning som förbjöd bönder att jaga högvilt på egen mark. Undantag gällde för Norrland och kustbygderna, där jakten var en viktigare del av försörjningen.

Var hittar jag mål om olaga jakt?

Mål om olaga jakt finns i häradsrätternas domböcker. Börja med registret för den härad där gården låg och sök sedan efter mål där länsman står som åklagare.

Fick bönder skjuta varg och björn?

Ja, rovdjur som varg och björn skulle bekämpas och bönderna var skyldiga att delta i skallgång. Från 1702 fick bönder uttryckligen skjuta rovdjur.

Om författaren

Marcus Eriksson är utgivare av Domboksforskning.se sedan 2024. Med ett genealogiskt intresse som spänner över tjugo år har han arbetat med svenska arkivkällor från 1600-talet och framåt — domböcker, bouppteckningar, kyrkoböcker och mantalslängder. På sajten skriver han om dombokens språk och struktur, häradsrätternas organisation och praktiska forskartips för släktforskare som vill lära sig läsa originaldokument.

Kommentarer

Skriv en kommentar