Snabbfakta
- Uppbud: Tillkännagivande på tinget att en gård säljs
- Antal uppbud: Tre på varandra följande ting enligt landslagen
- Fastebrev: Det historiska motsvarigheten till dagens lagfart
- Bördsrätt: Släktingars förköpsrätt till gården
- Hittas i domboken: Under rubriken Lagbud eller Uppbud
För släktforskare som söker efter förfäders gårdar är uppbud och fastebrev guld värt. När en gård bytte ägare före 1875 hade det stadigt en spaltrad i domboken – med exakta namn, summor och släktskapsförhållanden. Här lär du dig läsa dessa noteringar och förstå reglerna bakom dem.
Innehållsförteckning
Vad är ett uppbud?
När en gård skulle säljas måste försäljningen tillkännagivas vid tinget. Detta kallades för uppbud. Enligt landslagen skulle gårdar som låg ute på landsbygden uppbjudas vid tre på varandra följande ting. I områden med färre än tre ting per år gällde andra bestämmelser.
Syftet med flera uppbud var att ge släkten en chans att utnyttja sin bördsrätt – det vill säga förköpsrätten till gården på grund av släktskap. Om ingen av säljarens släktingar begärt att få utnyttja sin bördsrätt kunde köparen begära att få fastebrev (= lagfart) på gården när ett år efter sista uppbudet passerat.
Alla uppbud och beviljade fastebrev skulle skrivas in under rubriken Lagbud eller Uppbud i domboken. Detta gör dem relativt enkla att hitta – om du söker efter en gårdsöverlåtelse börjar du oftast med att leta efter den här rubriken.
Vad är bördsrätt?
Bördsrätten var en gammal institution som skyddade släktens jordinnehav. Tanken var att gården skulle stanna inom släkten så långt det var möjligt. När en gård såldes hade vissa nära släktingar förtursrätt att köpa den till samma pris som den utomstående köparen erbjudit.
Bördsrätten hade en bestämd turordning:
- Bröder och systrar till säljaren
- Barn till säljarens syskon
- Andra närstående släktingar
Bördsrätten gällde särskilt så kallad börda (eller bördejord/arvjord) – jord som ärvts. För avlingsjord – jord som säljaren själv köpt – var bördsrätten svagare.
Läsövning: Viste härad 1671
4 1/2 marker skatteiordh i Gũnnarboo
soldha af sahlige Kiettell Pehrßon å
sijna och sijna sÿskons Vegnar, till
Ingri Biörnsdoter i Gũnnareboo
för 13 riksdaler ũpbiũdhes……………………………….1
Notera: Den siffran ”1” till höger anger att detta är första uppbudet. Vid nästa ting kommer det stå ”2” och vid det tredje ”3”. Efter det måste ett år gå innan köparen kunde få sitt fastebrev.
Vad är skattejord?
I exemplet ovan står det ”4½ marker skattejord”. Vad betyder det? Före 1900-talets mätreform delades all jord i Sverige in i fyra jordnaturer:
- Skattejord – ägdes fritt av bonden själv, som betalade skatt direkt till kronan
- Kronojord – ägdes av kronan; bonden var arrendator (kronobonde)
- Frälsejord – ägdes av adel; bonden var arrendator (frälsebonde)
- Kyrkojord – ägdes av kyrkan; bonden var arrendator (kyrkobonde)
”4½ marker” var ett gammalt mätsystem där jord värderades efter hur mycket den årligen producerade i form av avkastning, inte efter sin areal. En mark var en standardiserad bedömning av jord som kunde producera ett visst värde. Två mark var alltså ungefär hälften så produktiv som fyra mark – men de kunde ha helt olika fysiska storlek.
När försvann uppbudssystemet?
Det treuppbuds-systemet förenklades flera gånger under 1800-talet. Den moderna lagfartshandläggningen utan uppbud infördes med 1875 års jordabalk. Efter det blev gårdsförsäljningar enklare att registrera, och uppbuden försvann från domböckerna.
Bördsrätten behölls dock formellt långt längre. Den avskaffades helt först 1976 genom jordabalkens reform.
Vanliga frågor
Vad är ett fastebrev?
Ett fastebrev är ett historiskt dokument som motsvarar dagens lagfart. Det utfärdades av häradsrätten efter att tre uppbud passerat utan klander och ett år förflutit från det sista uppbudet. Fastebrevet bevisade att den nye ägaren hade laga rätt till gården.
Vad är skillnaden mellan börda och avling?
Börda är jord som ärvts från föräldrar eller släkt. Avling är jord som man själv förvärvat genom köp eller byte. Bördsrätten – släktingars förköpsrätt – gällde framförallt börda. För avlingsjord var släktingarnas anspråk svagare.
Hur lång tid tog det innan en gårdsförsäljning blev fullständig?
Minst tre ting plus ett år. Med två ting per år tog det alltså normalt cirka 1,5–2 år från första uppbudet till fastebrev. Det här var avsiktligt – tiden gav släkten chans att överväga sin bördsrätt och kunde också användas för att utreda tvister kring äganderätten.
Vad menar man med ”klander”?
Att klandra ett uppbud betyder att en släkting eller annan person gör anspråk på gården och ifrågasätter försäljningens giltighet. Vanligast var bördsklander – att en bror, syster eller barn till säljaren krävde sin förköpsrätt. Klander kunde också ske om någon hävdade att hen redan ägde en del av gården.
Hur stor var en ”mark jord”?
Mark var inte ett ytmått utan ett produktivitets- och skatteenhetsmått. En ”mark skattejord” var jord som skulle producera ett visst standardiserat värde per år. Den fysiska arealen kunde variera kraftigt mellan olika orter och beroende på jordens kvalitet. För moderna omräkningar är det därför svårt att säga exakt hur många hektar 1 mark motsvarade.
Var bördsrätten lika stark överallt i Sverige?
Nej. I Skåne, Halland och Blekinge gällde dansk lag fram till 1690-talet och där såg systemet annorlunda ut. Även i städerna fanns andra regler – stadsfastigheter behandlades inte på samma sätt som bondejord. Bördsrätten var starkast i de gamla svenska landskapen där landslagen tillämpats länge.
Källor och vidare läsning
- Arkiv Digital – Viste häradsrätt AIa:7
- Magnus Erikssons landslag (medeltida lagverk om bördsrätt)
- 1734 års lag, Jordabalken – Wikisource
- Inger, Göran. Svensk rättshistoria. Liber.
- Almquist, Jan Eric. Strödda bidrag till civilrättens historia.
Kommentarer