N\u00e4mndemannen var en av tidigmoderna Sveriges viktigaste lokala r\u00e4ttsfigurer. Tillsammans med elva andra b\u00f6nder fr\u00e5n h\u00e4radet bildade han den s\u00e5 kallade h\u00e4radsn\u00e4mnden, som vid sidan av h\u00e4radsh\u00f6vdingen avgjorde m\u00e5len vid h\u00e4radsr\u00e4tten. Den som forskar i 1600- och 1700-talets domb\u00f6cker st\u00f6ter st\u00e4ndigt p\u00e5 dessa m\u00e4n, vars namn ofta inleder tingsprotokollen och vars omd\u00f6me avgjorde livs\u00f6den i bygden.<\/p>\n
F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren \u00e4r n\u00e4mndem\u00e4nnen guld v\u00e4rda. De tillh\u00f6rde bygdens etablerade bondeskikt, satt ofta i decennier och l\u00e4mnade d\u00e4rf\u00f6r t\u00e4ta sp\u00e5r i arkiven. Att hitta en anfader som n\u00e4mndeman betyder att man hittat en man med status, jord och f\u00f6rtroende i sitt h\u00e4rad.<\/p>\n
En n\u00e4mndeman var en av de tolv lokalt f\u00f6rankrade m\u00e4n som tillsammans med h\u00e4radsh\u00f6vdingen utgjorde h\u00e4radsr\u00e4tten p\u00e5 den svenska landsbygden. Eftersom de var just tolv till antalet kallades de ocks\u00e5 ofta tolvm\u00e4n<\/strong>, och sj\u00e4lva n\u00e4mnden ben\u00e4mndes ”tolvmannan\u00e4mnden” eller helt enkelt ”n\u00e4mnden”. B\u00e5da termerna f\u00f6rekommer parallellt i domb\u00f6ckerna och betyder samma sak.<\/p>\n N\u00e4mndemannen var inte en yrkesdomare utan en lekman. Han valdes ur h\u00e4radets egen bondebefolkning och f\u00f6rv\u00e4ntades representera lokalsamh\u00e4llets k\u00e4nnedom om m\u00e4nniskor, marker och sedv\u00e4njor. H\u00e4radsh\u00f6vdingen ledde f\u00f6rhandlingarna och stod f\u00f6r den juridiska sakkunskapen, medan n\u00e4mnden bidrog med lokalkunskap och bondf\u00f6rnuft. Tillsammans utgjorde de r\u00e4tten.<\/p>\n Institutionen med tolv edsvurna m\u00e4n har r\u00f6tter l\u00e5ngt tillbaka i medeltiden och finns dokumenterad redan i landskapslagarna fr\u00e5n 1200- och 1300-talen. Tolvtalet hade b\u00e5de praktisk och symbolisk betydelse, med klangbotten i kristen tradition. N\u00e4r Magnus Erikssons landslag p\u00e5 1300-talet enhetliggjorde r\u00e4ttskipningen bef\u00e4stes n\u00e4mnden som central del av h\u00e4radsr\u00e4tten, en ordning som sedan bestod i sina huvuddrag \u00e4nda in p\u00e5 1900-talet.<\/p>\n Under 1600-talet, n\u00e4r den svenska statsmakten byggde ut sin f\u00f6rvaltning, fick n\u00e4mndem\u00e4nnen en alltmer formaliserad roll. De skulle vara n\u00e4rvarande vid varje ting, avl\u00e4gga ed och delta i alla avg\u00f6randen. Samtidigt blev h\u00e4radsh\u00f6vdingens roll mer professionell, ofta en lagfaren \u00e4mbetsman utsedd av Kungl. Maj:t, medan n\u00e4mndem\u00e4nnen f\u00f6rblev bygdens egna m\u00e4n.<\/p>\n N\u00e4mndemannauppdraget var i praktiken en livstidssyssla. Det var vanligt att en man valdes i medel\u00e5ldern och sedan satt p\u00e5 posten s\u00e5 l\u00e4nge h\u00e4lsan till\u00e4t. Domb\u00f6ckerna visar att samma namn kan \u00e5terkomma i tingsnotiserna i tjugo, trettio eller fyrtio \u00e5r. N\u00e4r en n\u00e4mndeman dog eller blev f\u00f6r gammal valdes en eftertr\u00e4dare av h\u00e4radsborna, ofta efter samr\u00e5d med h\u00e4radsh\u00f6vdingen.<\/p>\n 1734 \u00e5rs lag, n\u00e4rmare best\u00e4mt R\u00e4tteg\u00e5ngsbalken kapitel 1<\/strong>, reglerade n\u00e4mndens sammans\u00e4ttning och uppgifter. D\u00e4r fastst\u00e4lldes att h\u00e4radsr\u00e4tten skulle best\u00e5 av h\u00e4radsh\u00f6vdingen och tolv edsvurna n\u00e4mndem\u00e4n, och att minst sju av dem m\u00e5ste vara n\u00e4rvarande f\u00f6r att r\u00e4tten skulle vara domf\u00f6r. Var n\u00e4mnden oenig med h\u00e4radsh\u00f6vdingen kunde n\u00e4mndens mening i vissa fall f\u00e4lla utslaget, vilket gav b\u00f6nderna ett reellt inflytande \u00f6ver r\u00e4ttskipningen.<\/p>\n Lagen kr\u00e4vde att en n\u00e4mndeman skulle vara en ”\u00e4rlig danneman”<\/em>, det vill s\u00e4ga en hederlig, v\u00e4lb\u00e4rgad och allm\u00e4nt respekterad man fr\u00e5n h\u00e4radet. I praktiken betydde detta att n\u00e4mndem\u00e4nnen rekryterades bland de st\u00f6rre b\u00f6nderna, ofta skatteb\u00f6nder med eget hemman. Torpare, dr\u00e4ngar och obesuttna kom s\u00e4llan ifr\u00e5ga. Mannen skulle vara ostraffad, ha gott rykte och inte st\u00e5 i beroendest\u00e4llning till n\u00e5gon part i de m\u00e5l som skulle d\u00f6mas.<\/p>\n Innan en ny n\u00e4mndeman fick ta plats avlade han n\u00e4mndemannaeden<\/strong>. Han svor vid Gud att d\u00f6ma r\u00e4ttvist efter Guds och Sveriges lag, utan h\u00e4nsyn till v\u00e4nskap, fiendskap, sl\u00e4ktskap, g\u00e5vor eller gunst. Eden var allvarlig och bindande, och att bryta den ans\u00e5gs vara mened, ett av tidens gr\u00f6vsta brott. Edsavl\u00e4ggelsen antecknades i domboken och \u00e4r en viktig mark\u00f6r f\u00f6r sl\u00e4ktforskaren som vill datera n\u00e4r en anfader tilltr\u00e4dde uppdraget.<\/p>\n Att vara n\u00e4mndeman var en hederssyssla snarare \u00e4n en inkomstk\u00e4lla. Den ekonomiska kompensationen var liten och bestod fr\u00e4mst av traktamente vid tinget<\/strong>, allts\u00e5 mat och eventuellt \u00f6l under tingsdagarna. I vissa h\u00e4rader fick n\u00e4mndem\u00e4nnen ocks\u00e5 en mindre summa i sportler eller del i tingsavgifterna, men beloppen var blygsamma i f\u00f6rh\u00e5llande till den tid uppdraget tog i anspr\u00e5k.<\/p>\n Statusen v\u00e4gde d\u00e4remot tungt. En n\u00e4mndeman tillh\u00f6rde bygdens informella elit. Han fick sitta vid samma bord som h\u00e4radsh\u00f6vdingen, hans namn nedtecknades i protokollen och han hade insyn i grannarnas mest privata angel\u00e4genheter, fr\u00e5n arvstvister och \u00e4ktenskapsbrott till mord och st\u00f6lder. M\u00e5nga n\u00e4mndem\u00e4n kombinerade uppdraget med andra f\u00f6rtroendeposter som kyrkv\u00e4rd, sexman eller riksdagsman i bondest\u00e5ndet.<\/p>\n Varje tingsprotokoll inleds normalt med en uppr\u00e4kning av de n\u00e4rvarande n\u00e4mndem\u00e4nnen. Formuleringen \u00e4r ofta standardiserad och kan lyda ungef\u00e4r: ”N\u00e4rvarande h\u00e4radsh\u00f6vdingen W\u00e4lborne Herr N.N. samt n\u00e4mnden: Anders Persson i Bygget, Erik Larsson i Hagen, Per J\u00f6nsson i Norrg\u00e5rden…”<\/em> och s\u00e5 vidare. Listan \u00e4r en guldgruva f\u00f6r sl\u00e4ktforskaren eftersom den knyter namngivna personer till specifika g\u00e5rdar och socknar vid en exakt tidpunkt.<\/p>\n N\u00e4r en ny n\u00e4mndeman tilltr\u00e4dde antecknades detta s\u00e4rskilt, ofta med formuleringen att han ”avlade sin n\u00e4mndemannaed”<\/em> eller ”insattes i n\u00e4mnden i den avlidne N.N:s st\u00e4lle”<\/em>. S\u00e5dana notiser ger en utm\u00e4rkt d\u00f6dsindikation f\u00f6r f\u00f6retr\u00e4daren, \u00e4ven n\u00e4r d\u00f6dboken \u00e4r f\u00f6rlorad eller ofullst\u00e4ndig.<\/p>\n Ibland f\u00f6rekommer ocks\u00e5 notiser om att en n\u00e4mndeman ”beg\u00e4rt sitt avsked f\u00f6r \u00e5lder och skr\u00f6plighet”<\/em>, vilket ber\u00e4ttar n\u00e5got om personens h\u00e4lsa och ungef\u00e4rliga \u00e5lder. Andra g\u00e5nger framg\u00e5r att en n\u00e4mndeman j\u00e4vats i ett visst m\u00e5l, exempelvis p\u00e5 grund av sl\u00e4ktskap med en av parterna, vilket kan ge ledtr\u00e5dar om familjerelationer.<\/p>\n Ingen alls. Det \u00e4r tv\u00e5 ben\u00e4mningar p\u00e5 samma sak. ”Tolvman” syftar p\u00e5 att n\u00e4mnden bestod av tolv m\u00e4n, medan ”n\u00e4mndeman” betonar tillh\u00f6righeten till n\u00e4mnden. I \u00e4ldre domb\u00f6cker, s\u00e4rskilt fr\u00e5n 1600-talet, \u00e4r ”tolvman” den vanligare termen, medan ”n\u00e4mndeman” blev dominerande under 1700- och 1800-talen.<\/p>\n Nej, kraven var betydande. Mannen skulle vara en ”\u00e4rlig danneman”, allts\u00e5 hederlig, v\u00e4lb\u00e4rgad och respekterad. I praktiken kom n\u00e4mndem\u00e4nnen n\u00e4stan uteslutande fr\u00e5n skiktet av st\u00f6rre b\u00f6nder och skatteb\u00f6nder. Obesuttna, dr\u00e4ngar, torpare och m\u00e4nniskor med d\u00e5ligt rykte utesl\u00f6ts. Kvinnor var helt utest\u00e4ngda fr\u00e5n uppdraget fram till 1900-talet.<\/p>\n Den f\u00f6rsta kvinnliga n\u00e4mndemannen i Sverige valdes 1923, efter att kvinnors politiska r\u00e4ttigheter utvidgats genom r\u00f6str\u00e4ttsreformerna 1919 och 1921. Under hela den period som domboksforskningen normalt r\u00f6r sig i, allts\u00e5 1600- och 1700-talen, var n\u00e4mnden alltid uteslutande manlig.<\/p>\n Oftast p\u00e5 livstid eller \u00e5tminstone s\u00e5 l\u00e4nge h\u00e4lsan till\u00e4t. Det var fullt vanligt att samma man satt i n\u00e4mnden i tjugo eller trettio \u00e5r. N\u00e4r han blev f\u00f6r gammal eller sjuk beg\u00e4rde han avsked och en eftertr\u00e4dare valdes bland h\u00e4radets b\u00f6nder.<\/p>\n Endast symboliskt. Uppdraget var en hederssyssla och den ekonomiska ers\u00e4ttningen bestod fr\u00e4mst av traktamente vid tinget, det vill s\u00e4ga mat och eventuellt \u00f6l under tingsdagarna. Den verkliga bel\u00f6ningen l\u00e5g i den status och det inflytande som uppdraget gav i lokalsamh\u00e4llet.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En av tolv lokala m\u00e4n som tillsammans med h\u00e4radsh\u00f6vdingen d\u00f6mde i h\u00e4radsr\u00e4tten.<\/p>","protected":false},"template":"","df_lexikonkategori":[9],"class_list":["post-421","df_lexikonterm","type-df_lexikonterm","status-publish","hentry","df_lexikonkategori-personer"],"yoast_head":"\nHistorisk kontext<\/h2>\n
Juridisk grund och kraven p\u00e5 en n\u00e4mndeman<\/h2>\n
Ekonomisk kompensation och status<\/h2>\n
Hur termen f\u00f6rekommer i domb\u00f6ckerna<\/h2>\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
Vanliga fr\u00e5gor<\/h2>\n
Vad \u00e4r skillnaden mellan n\u00e4mndeman och tolvman?<\/h3>\n
Kunde vem som helst bli n\u00e4mndeman?<\/h3>\n
N\u00e4r fick kvinnor bli n\u00e4mndem\u00e4n?<\/h3>\n
Hur l\u00e4nge satt en n\u00e4mndeman p\u00e5 sin post?<\/h3>\n
Fick n\u00e4mndemannen betalt f\u00f6r sitt arbete?<\/h3>\n