Skarpr\u00e4ttaren tillh\u00f6rde de mest fruktade och samtidigt mest f\u00f6raktade yrkesut\u00f6varna i det tidigmoderna svenska samh\u00e4llet. Han var den man som rent praktiskt utf\u00f6rde de d\u00f6dsstraff och kroppsstraff som domstolarna utd\u00f6mde, och hans namn dyker regelbundet upp i domb\u00f6ckerna n\u00e4r allvarliga brott behandlades. F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren kan en koppling till en skarpr\u00e4ttare ge ov\u00e4ntade sp\u00e5r genom kyrkb\u00f6cker, mantalsl\u00e4ngder och r\u00e4ttsprotokoll, eftersom yrket b\u00e5de var \u00e4rftligt i vissa sl\u00e4kter och samtidigt n\u00e5got man f\u00f6rs\u00f6kte komma bort fr\u00e5n.<\/p>\n
Att f\u00f6rst\u00e5 skarpr\u00e4ttarens roll inneb\u00e4r ocks\u00e5 att f\u00f6rst\u00e5 hur tidigmodern r\u00e4ttsskipning fungerade i praktiken. Domstolens dom var ett papper, men det var skarpr\u00e4ttaren som omsatte ord till handling p\u00e5 avr\u00e4ttningsplatsen eller vid k\u00e5ken d\u00e4r sp\u00f6straff verkst\u00e4lldes.<\/p>\n
Skarpr\u00e4ttare \u00e4r en annan ben\u00e4mning p\u00e5 b\u00f6del<\/strong>, det vill s\u00e4ga en person som var anst\u00e4lld f\u00f6r att utf\u00f6ra d\u00f6dsstraff och kroppsstraff. Ordet kommer av att han ”r\u00e4ttade skarpt”, allts\u00e5 verkst\u00e4llde de str\u00e4ngaste straffen. Ett \u00e4ldre namn p\u00e5 samma yrke var m\u00e4sterman<\/strong>, en term som f\u00f6rekommer flitigt i 1600-talets domboksmaterial och som ofta anv\u00e4nds parallellt med skarpr\u00e4ttare \u00e4ven in p\u00e5 1700-talet.<\/p>\n Skarpr\u00e4ttaren ska inte f\u00f6rv\u00e4xlas med rackaren<\/em>, \u00e4ven om de b\u00e5da r\u00e4knades till de o\u00e4rliga yrkena. Rackaren sk\u00f6tte djurkadaver, latringropar och andra orena sysslor, medan skarpr\u00e4ttaren hade det specifika uppdraget att utf\u00f6ra kroppsstraff. I praktiken kunde dock samma person ha b\u00e5da uppgifterna, s\u00e4rskilt i mindre st\u00e4der d\u00e4r det inte fanns underlag f\u00f6r tv\u00e5 separata tj\u00e4nster.<\/p>\n Skarpr\u00e4ttaryrket har medeltida r\u00f6tter men institutionaliserades p\u00e5 allvar under 1500- och 1600-talen, d\u00e5 kronans makt \u00f6ver r\u00e4ttsskipningen st\u00e4rktes. St\u00f6rre st\u00e4der som Stockholm, G\u00f6teborg, Kalmar och Malm\u00f6 hade egna skarpr\u00e4ttare, medan landsbygden ofta fick l\u00e5na in en b\u00f6del fr\u00e5n n\u00e4rmaste stad n\u00e4r en avr\u00e4ttning skulle ske. Kostnaden f\u00f6r transport och uppeh\u00e4lle bokf\u00f6rdes d\u00e5 av h\u00e4radet, vilket g\u00f6r att man ibland kan hitta noteringar om skarpr\u00e4ttarens resor i r\u00e4kenskapsmaterial.<\/p>\n Yrket bar p\u00e5 ett tungt socialt stigma. Att vara skarpr\u00e4ttare innebar att man r\u00e4knades som o\u00e4rlig<\/em> i juridisk mening, vilket fick mycket konkreta f\u00f6ljder. Skarpr\u00e4ttaren och hans familj fick ofta inte sitta var som helst i kyrkan, inte umg\u00e5s fritt med hederligt folk och inte heller ut\u00f6va andra hantverk. Hans barn kunde f\u00e5 sv\u00e5rt att gifta sig utanf\u00f6r den lilla krets av b\u00f6dels- och rackarsl\u00e4kter som fanns runt om i landet, vilket skapade tydliga sl\u00e4ktn\u00e4tverk som sl\u00e4ktforskare ibland kan f\u00f6lja \u00f6ver generationer.<\/p>\n Eftersom anseendet var d\u00e5ligt och arbetet psykiskt p\u00e5frestande<\/strong>, var det sv\u00e5rt att rekrytera skarpr\u00e4ttare. Bytena var t\u00e4ta, och st\u00e4derna fick g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng annonsera efter nya. N\u00e4r ingen frivilligt anm\u00e4lde sig tog man till en s\u00e4rskild l\u00f6sning: man anst\u00e4llde d\u00f6mda f\u00e5ngar<\/strong>. En d\u00f6dsd\u00f6md person kunde f\u00e5 slippa sitt straff genom att ta tj\u00e4nst som skarpr\u00e4ttare, n\u00e5got som finns dokumenterat i flera kunglig majest\u00e4ts resolutioner under 1600- och 1700-talen. Detta gjorde att yrket ofta rekryterade ur de l\u00e4gsta samh\u00e4llsskikten och att skarpr\u00e4ttaren sj\u00e4lv kunde ha en kriminell bakgrund.<\/p>\n Vid de st\u00f6rre avr\u00e4ttningarna under 1600-talet, d\u00e5 flera d\u00f6mda kunde avr\u00e4ttas samtidigt eller d\u00e5 straffet innefattade komplicerade procedurer som r\u00e5dbr\u00e5kning, halshuggning och stegling efter varandra, kr\u00e4vdes flera skarpr\u00e4ttare<\/strong> samtidigt. D\u00e5 kallades b\u00f6dlar in fr\u00e5n grannst\u00e4der mot ers\u00e4ttning, och deras n\u00e4rvaro noteras ibland i stadens r\u00e4kenskaper.<\/p>\n I 1734 \u00e5rs lag<\/strong>, n\u00e4rmare best\u00e4mt i Missg\u00e4rningsbalken, regleras vilka brott som f\u00f6ranledde d\u00f6dsstraff eller kroppsstraff. Missg\u00e4rningsbalken inneh\u00e5ller paragrafer om mord, dr\u00e5p, mordbrand, tidelag, hor i vissa former, och grov st\u00f6ld vid \u00e5terfall. Straffbalken i samma lag beskriver hur straffen skulle verkst\u00e4llas. Skarpr\u00e4ttaren n\u00e4mns inte alltid vid namn i lagtexten, utan beskrivs som den som ”r\u00e4ttar” eller ”verkst\u00e4ller” straffet.<\/p>\n F\u00f6r sp\u00f6straff angav lagen exakt antal slag, exempelvis 40 par sp\u00f6 f\u00f6r vissa st\u00f6lder. Ett par sp\u00f6 motsvarade tv\u00e5 slag, s\u00e5 40 par betydde 80 slag, n\u00e5got som kr\u00e4vde stor teknisk skicklighet av skarpr\u00e4ttaren f\u00f6r att inte d\u00f6da den d\u00f6mde i f\u00f6rtid. F\u00f6r b\u00f6ter och l\u00f6sen kunde summorna variera kraftigt: en typisk b\u00f6teslott p\u00e5 40 daler silvermynt motsvarade ungef\u00e4r en pigas \u00e5rsl\u00f6n, medan skarpr\u00e4ttarens \u00e5rsl\u00f6n i en medelstor stad under tidigt 1700-tal kunde ligga runt 50 till 100 daler silvermynt plus fria husrum och accidenser per f\u00f6rr\u00e4ttning.<\/p>\n Den sista officiella avr\u00e4ttningen i Sverige \u00e4gde rum \u00e5r 1910<\/strong>, d\u00e5 Alfred Ander avr\u00e4ttades med giljotin i L\u00e5ngholmens f\u00e4ngelse i Stockholm. Med detta upph\u00f6rde skarpr\u00e4ttaryrket i praktiken, \u00e4ven om d\u00f6dsstraffet formellt avskaffades f\u00f6r fredstid f\u00f6rst 1921.<\/p>\n I domb\u00f6ckerna m\u00f6ter man skarpr\u00e4ttaren p\u00e5 flera s\u00e4tt. N\u00e4r en d\u00f6dsdom avkunnades skrev domstolen ofta att den d\u00f6mde skulle ”mista livet genom skarpr\u00e4ttarens hand” eller ”av m\u00e4stermannen halshuggas och i b\u00e5le br\u00e4nnas”. Formuleringar som ”r\u00e4ttas med sv\u00e4rd” eller ”stegel och hjul” pekar ocks\u00e5 mot skarpr\u00e4ttarens arbete.<\/p>\n Typiska formuleringar i protokollen inkluderar:<\/p>\n Skarpr\u00e4ttaren sj\u00e4lv f\u00f6rekommer ocks\u00e5 som part i domb\u00f6ckerna, b\u00e5de som m\u00e5ls\u00e4gande n\u00e4r n\u00e5gon f\u00f6rol\u00e4mpat honom eller hans familj, och som tilltalad. Eftersom han var o\u00e4rlig kunde han inte utan vidare vittna i r\u00e4tten, vilket ibland ledde till s\u00e4rskilda noteringar om hans status. I bouppteckningar efter skarpr\u00e4ttare hittar man ofta yrkesredskap upptagna: sv\u00e4rd, yxa, sp\u00f6 och rep, vilket \u00e4r ett s\u00e4kert s\u00e4tt att identifiera en skarpr\u00e4ttares d\u00f6dsbo.<\/p>\n Om du misst\u00e4nker att du har en skarpr\u00e4ttare bland dina anor, eller st\u00f6ter p\u00e5 termen i domboksmaterial, finns det flera praktiska s\u00e4tt att g\u00e5 vidare:<\/p>\n Skarpr\u00e4ttaren utf\u00f6rde d\u00f6dsstraff och kroppsstraff p\u00e5 m\u00e4nniskor enligt domstolens dom, medan rackaren sk\u00f6tte orena sysslor som att ta hand om djurkadaver, t\u00f6mma latringropar och avliva sj\u00e4lvd\u00f6da djur. B\u00e5da r\u00e4knades som o\u00e4rliga yrken, men skarpr\u00e4ttaren stod n\u00e5got h\u00f6gre i den interna hierarkin. I sm\u00e5 st\u00e4der kunde dock samma person ha b\u00e5da uppdragen.<\/p>\n M\u00e4sterman \u00e4r det \u00e4ldre svenska namnet p\u00e5 b\u00f6deln och var s\u00e4rskilt vanligt under 1500- och 1600-talen. Termen anspelar p\u00e5 att han var en ”m\u00e4stare” i sitt yrke, allts\u00e5 beh\u00e4rskade tekniken att avr\u00e4tta och bestraffa korrekt. B\u00e5da termerna anv\u00e4nds parallellt i domb\u00f6ckerna l\u00e5ngt in p\u00e5 1700-talet.<\/p>\n Ja. N\u00e4r st\u00e4derna inte kunde rekrytera skarpr\u00e4ttare p\u00e5 frivillig v\u00e4g, var det vanligt att man erbj\u00f6d d\u00f6dsd\u00f6mda f\u00e5ngar tj\u00e4nsten i utbyte mot att slippa avr\u00e4ttas. Detta kr\u00e4vde formellt en kunglig ben\u00e5dning, och flera s\u00e5dana resolutioner finns bevarade. Personen blev dock fortfarande o\u00e4rlig och bunden till yrket, ofta livet ut.<\/p>\n Den sista officiella avr\u00e4ttningen i Sverige \u00e4gde rum 1910, d\u00e5 Alfred Ander avr\u00e4ttades med giljotin p\u00e5 L\u00e5ngholmen i Stockholm. Han var d\u00f6md f\u00f6r r\u00e5nmord. D\u00e4refter har ingen avr\u00e4ttats i Sverige, och d\u00f6dsstraffet i fredstid avskaffades formellt 1921.<\/p>\n Stadsarkiv och landsarkiv har r\u00e4kenskaper, magistratsprotokoll och tj\u00e4nstg\u00f6ringsf\u00f6rteckningar d\u00e4r skarpr\u00e4ttare n\u00e4mns. Riksarkivet f\u00f6rvarar centrala ben\u00e5dningsakter och kungliga resolutioner. Domb\u00f6ckerna fr\u00e5n h\u00e4radsr\u00e4tter och r\u00e5dhusr\u00e4tter, idag tillg\u00e4ngliga digitalt via Riksarkivet och ArkivDigital, \u00e4r den rikaste k\u00e4llan till hur skarpr\u00e4ttaren faktiskt arbetade i praktiken.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Annan ben\u00e4mning p\u00e5 b\u00f6del. Anst\u00e4lld f\u00f6r att utf\u00f6ra d\u00f6dsstraff och kroppsstraff.<\/p>","protected":false},"template":"","df_lexikonkategori":[9],"class_list":["post-417","df_lexikonterm","type-df_lexikonterm","status-publish","hentry","df_lexikonkategori-personer"],"yoast_head":"\nHistorisk kontext<\/h2>\n
Juridisk grund<\/h2>\n
Hur termen f\u00f6rekommer i domb\u00f6ckerna<\/h2>\n
\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
Vanliga fr\u00e5gor<\/h2>\n
Vad \u00e4r skillnaden mellan skarpr\u00e4ttare och rackare?<\/h3>\n
Varf\u00f6r kallades skarpr\u00e4ttaren ibland m\u00e4sterman?<\/h3>\n
Kunde verkligen en d\u00f6dsd\u00f6md bli skarpr\u00e4ttare och slippa sitt eget straff?<\/h3>\n
N\u00e4r verkst\u00e4lldes den sista avr\u00e4ttningen i Sverige?<\/h3>\n
Var hittar jag arkivmaterial om skarpr\u00e4ttare?<\/h3>\n