Tidelag h\u00f6r till de mest skambelagda och allvarliga brotten i den \u00e4ldre svenska r\u00e4ttshistorien. Termen betecknar sexuellt umg\u00e4nge mellan m\u00e4nniska och djur, och m\u00e5len behandlades med st\u00f6rsta allvar av tingsr\u00e4tterna under 1600- och 1700-talen. F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren kan ett tidelagsm\u00e5l i domboken vara en chockerande uppt\u00e4ckt, men det ger ocks\u00e5 en unik inblick i tidens r\u00e4ttsv\u00e4sende, moraluppfattning och sociala f\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n
Tidelagsm\u00e5len \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis s\u00e4llsynta i domb\u00f6ckerna, men n\u00e4r de f\u00f6rekommer \u00e4r protokollen ofta p\u00e5fallande utf\u00f6rliga. R\u00e4tten gick mycket noggrant tillv\u00e4ga f\u00f6r att fastst\u00e4lla skuld, eftersom straffet i regel innebar d\u00f6den f\u00f6r b\u00e5de den anklagade och djuret. Det inneb\u00e4r att den sl\u00e4ktforskare som p\u00e5tr\u00e4ffar ett s\u00e5dant m\u00e5l f\u00e5r tillg\u00e5ng till ett rikt och detaljerat k\u00e4llmaterial.<\/p>\n
Tidelag \u00e4r den \u00e4ldre svenska juridiska termen f\u00f6r sexuellt umg\u00e4nge mellan en m\u00e4nniska och ett djur. Ordet bygger p\u00e5 de fornsvenska orden f\u00f6r ”djur” och ”l\u00e4ger” (samlag), och termen anv\u00e4ndes konsekvent i lagtexter, domb\u00f6cker och teologisk litteratur fr\u00e5n medeltiden \u00e4nda in p\u00e5 1800-talet. I modernt spr\u00e5kbruk talar man om tidelag som ett historiskt begrepp, medan brottet i nutida r\u00e4tt g\u00e5r under andra ben\u00e4mningar.<\/p>\n
I den \u00e4ldre r\u00e4ttstraditionen r\u00e4knades tidelag till de s\u00e5 kallade sodomitiska synderna<\/strong>, en kategori som \u00e4ven omfattade homosexuella handlingar. Brottet betraktades inte enbart som en \u00f6vertr\u00e4delse av m\u00e4nniskans lag utan framf\u00f6r allt som en synd mot Gud, vilket f\u00f6rklarar straffens h\u00e5rdhet.<\/p>\n Synen p\u00e5 tidelag som ett av de allra gr\u00f6vsta brotten har djupa r\u00f6tter i den mosaiska lagen, som de svenska lagstiftarna under reformationstiden och stormaktstiden anv\u00e4nde som direkt f\u00f6rlaga. I Tredje Mosebok stadgas d\u00f6dsstraff f\u00f6r b\u00e5de m\u00e4nniska och djur, och denna princip \u00f6verf\u00f6rdes n\u00e4stan ordagrant till svensk r\u00e4tt.<\/p>\n Under 1600-talet, d\u00e5 den lutherska ortodoxin n\u00e5dde sin h\u00f6jdpunkt, intensifierades f\u00f6rf\u00f6ljelsen av sedlighetsbrott i allm\u00e4nhet och tidelag i synnerhet. Sverige utm\u00e4rker sig faktiskt internationellt genom ett ovanligt stort antal dokumenterade tidelagsm\u00e5l under perioden 1630-1780, n\u00e5got som har f\u00f6rbryllat r\u00e4ttshistoriker. En vanlig f\u00f6rklaring \u00e4r att de svenska domstolarna var ovanligt nitiska i att utreda anklagelser, kombinerat med ett agrart samh\u00e4lle d\u00e4r m\u00e4nniskor och djur levde i n\u00e4ra kontakt.<\/p>\n De stora h\u00e4xprocesserna 1668-1676<\/strong>, det s\u00e5 kallade ”stora ov\u00e4sendet”, inneh\u00f6ll ibland tidelagskomponenter. I de bl\u00e5kullavittnesm\u00e5l som barn och kvinnor avgav f\u00f6rekom anklagelser om sexuellt umg\u00e4nge med dj\u00e4vulen i djurgestalt, vilket fl\u00e4tade samman trolldoms- och tidelagsbrott p\u00e5 ett komplicerat s\u00e4tt. Modern historieforskning, bland annat av Bengt Ankarloo och Jonas Liliequist, har visat att en betydande andel av de d\u00f6mda i denna period sannolikt var oskyldiga.<\/p>\n F\u00f6re 1734 \u00e5rs lag reglerades tidelag genom landskapslagarna, Magnus Erikssons landslag och senare genom Karl IX:s appendix fr\u00e5n 1608, d\u00e4r den mosaiska lagen uttryckligen \u00e5beropades. D\u00f6dsstraff var huvudregel.<\/p>\n I 1734 \u00e5rs lag<\/strong>, n\u00e4rmare best\u00e4mt i Missg\u00e4rningsbalken kapitel 10 \u00a7 1<\/strong>, stadgades att den som ”beblandar sig med f\u00e4 eller annat djur” skulle mista livet och br\u00e4nnas p\u00e5 b\u00e5l tillsammans med djuret. Straffet var allts\u00e5 inte enbart halshuggning, utan en kvalificerad d\u00f6dsstraffsform d\u00e4r kroppen efter avr\u00e4ttningen br\u00e4ndes. Djuret avlivades och br\u00e4ndes p\u00e5 samma b\u00e5l, f\u00f6r att utpl\u00e5na alla sp\u00e5r av den onaturliga handlingen.<\/p>\n I praktiken mildrades d\u00f6dsstraffet under 1700-talets senare h\u00e4lft alltmer. Hovr\u00e4tterna omvandlade ofta straffet till sp\u00f6straff, kyrkoplikt och f\u00e4ngelse, s\u00e4rskilt n\u00e4r bevisningen var svag. Gustav III avskaffade i praktiken d\u00f6dsstraffet f\u00f6r tidelag genom resolutioner under 1770-talet, men formellt kvarstod brottet i lagen \u00e4nda till 1864 \u00e5rs strafflag.<\/p>\n Tidelagsm\u00e5l inleds n\u00e4stan alltid med en angivelse, ofta fr\u00e5n en granne, husbonde eller medtj\u00e4nare som p\u00e5st\u00e5r sig ha bevittnat handlingen. Protokollen inneh\u00e5ller typiska formuleringar som:<\/p>\n Det som utm\u00e4rker tidelagsm\u00e5len \u00e4r den extrema detaljrikedomen. R\u00e4tten f\u00f6rh\u00f6rde vittnen om exakt tid, plats, kroppsst\u00e4llning och om n\u00e5gon utl\u00f6sning skett, eftersom fullbordat brott kr\u00e4vdes f\u00f6r d\u00f6dsstraff. Den anklagade f\u00f6rh\u00f6rdes upprepade g\u00e5nger, ofta med flera dagars mellanrum, och konfronterades med vittnen. Pr\u00e4stens skrifterm\u00e5l och sj\u00e4lav\u00e5rd dokumenterades ocks\u00e5.<\/p>\n En typisk profil f\u00f6r den anklagade \u00e4r en ung ogift man<\/strong>, ofta dr\u00e4ng eller soldat, mellan 15 och 30 \u00e5r. Forskning av Jonas Liliequist visar att \u00f6ver 90 procent av de \u00e5talade var m\u00e4n i denna \u00e5lderskategori, oftast utan annan sexuell tillg\u00e5ng i ett samh\u00e4lle d\u00e4r gifterm\u00e5l kr\u00e4vde ekonomisk grund. Husbondens vittnesm\u00e5l var ofta avg\u00f6rande, och konflikter mellan dr\u00e4ng och husbonde, eller mellan grannar, kunde ligga bakom en anm\u00e4lan. En arg granne eller en bitter husbonde kunde i praktiken f\u00f6rg\u00f6ra en ung mans liv genom en anklagelse.<\/p>\n M\u00e5len avgjordes inte slutgiltigt vid h\u00e4radstinget. Eftersom det r\u00f6rde sig om livssak gick m\u00e5let vidare till hovr\u00e4tten<\/strong> f\u00f6r leuteration (fastst\u00e4llelse eller mildring av domen). Detta inneb\u00e4r att forskaren kan f\u00f6lja samma m\u00e5l i flera arkivserier, vilket ger rik dokumentation.<\/p>\n Om du st\u00f6ter p\u00e5 ett tidelagsm\u00e5l i din sl\u00e4ktforsknings k\u00e4llor, eller misst\u00e4nker att en anfader varit inblandad, finns flera v\u00e4gar att utforska saken vidare:<\/p>\n Tidelagsm\u00e5l var relativt s\u00e4llsynta j\u00e4mf\u00f6rt med exempelvis l\u00f6nskal\u00e4ge eller st\u00f6ld, men Sverige hade \u00e4nd\u00e5 ett internationellt sett h\u00f6gt antal. Mellan 1635 och 1778 d\u00f6mdes uppskattningsvis 600-700 personer till d\u00f6den f\u00f6r tidelag, fr\u00e4mst unga m\u00e4n. Det inneb\u00e4r i genomsnitt n\u00e5gra fall per \u00e5r i hela riket.<\/p>\n Djuret betraktades som besmittat av den onaturliga handlingen och skulle utpl\u00e5nas b\u00e5de av religi\u00f6sa sk\u00e4l (Mosebokens p\u00e5bud) och praktiska. Man fruktade att djuret skulle p\u00e5minna m\u00e4nniskor om brottet om det fick leva vidare. Avlivning och br\u00e4nning skedde samtidigt med m\u00e4nniskans avr\u00e4ttning, ofta p\u00e5 samma b\u00e5l.<\/p>\n Ja, ofta. Galgbackar och avr\u00e4ttningsplatser \u00e4r ofta dokumenterade i lokalhistorisk litteratur och hembygdsforskning. M\u00e5nga h\u00e4rad hade fasta avr\u00e4ttningsplatser som anv\u00e4ndes i \u00e5rhundraden. Hembygdsf\u00f6reningar och l\u00e4nsmuseer har ofta kartlagt dessa.<\/p>\n Leuteration betyder att hovr\u00e4tten granskade h\u00e4radsr\u00e4ttens dom och antingen fastst\u00e4llde, mildrade eller sk\u00e4rpte den. I tidelagsm\u00e5l var leuteration obligatorisk eftersom det r\u00f6rde livssak. Under 1700-talets senare h\u00e4lft mildrade hovr\u00e4tterna allt oftare d\u00f6dsstraffet till sp\u00f6straff och f\u00e4ngelse, s\u00e4rskilt vid svag bevisning.<\/p>\n Formella resningar var s\u00e4llsynta f\u00f6re 1800-talet, men det finns fall d\u00e4r den anklagade frik\u00e4ndes av hovr\u00e4tten trots att h\u00e4radsr\u00e4tten d\u00f6mt till d\u00f6den. N\u00e4r bevisningen enbart bestod av ett vittnes utsago utan st\u00f6dbevisning kunde hovr\u00e4tten upph\u00e4va domen. Modern historieforskning har dessutom posthumt rentv\u00e5tt m\u00e5nga d\u00f6mda genom att visa hur os\u00e4ker bevisningen ofta var.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Sexuell handling mellan m\u00e4nniska och djur. Mycket grovt brott enligt 1734 \u00e5rs lag.<\/p>","protected":false},"template":"","df_lexikonkategori":[11],"class_list":["post-407","df_lexikonterm","type-df_lexikonterm","status-publish","hentry","df_lexikonkategori-brott"],"yoast_head":"\nHistorisk kontext<\/h2>\n
Juridisk grund och 1734 \u00e5rs lag<\/h2>\n
Hur termen f\u00f6rekommer i domb\u00f6ckerna<\/h2>\n
\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
Vanliga fr\u00e5gor<\/h2>\n
Hur vanliga var tidelagsm\u00e5l egentligen?<\/h3>\n
Varf\u00f6r avlivades djuret?<\/h3>\n
Kan jag hitta avr\u00e4ttningsplatsen d\u00e4r en anfader avr\u00e4ttats?<\/h3>\n
Vad inneb\u00e4r det att hovr\u00e4tten ”leuterade” domen?<\/h3>\n
Finns det fall d\u00e4r den d\u00f6mde senare friades?<\/h3>\n