Haspeln h\u00f6r till de st\u00f6rre och mer p\u00e5kostade redskapen i den svenska allmogens textilarbete. D\u00e4r den mindre h\u00e4rveln stod p\u00e5 bordet eller h\u00f6lls i handen, reste sig haspeln frist\u00e5ende p\u00e5 golvet och kunde hantera betydligt st\u00f6rre m\u00e4ngder garn i ett enda arbetspass. F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren som st\u00f6ter p\u00e5 ordet i en bouppteckning fr\u00e5n 1600- eller 1700-talet \u00e4r haspeln en tydlig mark\u00f6r f\u00f6r ett hush\u00e5ll med omfattande textilproduktion, ofta knutet till lin eller ylle av betydande v\u00e4rde.<\/p>\n
F\u00f6rem\u00e5let f\u00f6rekommer i bouppteckningar fr\u00e5n hela landet, men s\u00e4rskilt frekvent i de norrl\u00e4ndska linbygderna. N\u00e4r en haspel listas tillsammans med spinnrockar, v\u00e4vstolar och h\u00e4rvlar tecknar inventariet bilden av ett textilt arbetsrum d\u00e4r flera generationer kvinnor och barn deltog i produktionen. Att f\u00f6rst\u00e5 haspelns funktion och v\u00e4rde ger d\u00e4rf\u00f6r en konkret nyckel till hush\u00e5llets ekonomi och arbetsf\u00f6rdelning.<\/p>\n
Haspeln fyllde samma grundl\u00e4ggande funktion som h\u00e4rveln, n\u00e4mligen att vinda upp spunnet garn fr\u00e5n spolen eller spinnrocken i fasta omkretsm\u00e5tt. Skillnaden l\u00e5g i skalan. Medan h\u00e4rveln r\u00e4ckte f\u00f6r daglig hantering av mindre m\u00e4ngder garn, kom haspeln till anv\u00e4ndning vid storskaliga sk\u00f6rdar av lin och ull, d\u00e5 hela vinterns sp\u00e5nad skulle m\u00e4tas, h\u00e4rvlas och f\u00f6rberedas inf\u00f6r v\u00e4vning eller f\u00f6rs\u00e4ljning.<\/p>\n
Arbetsg\u00e5ngen var systematisk. Spinnerskan eller en hj\u00e4lpreda satte spolarna p\u00e5 en separat st\u00e4llning, ofta kallad rullst\u00e4ll eller spolst\u00e4ll, och drog tr\u00e5den \u00f6ver till haspeln. Genom att veva haspeln r\u00e4knades antalet varv, och varje fullt varv motsvarade en best\u00e4md l\u00e4ngd, vanligen kallad tr\u00e5d<\/em>, pasma<\/em> eller h\u00e4rva<\/em> beroende p\u00e5 landskap. N\u00e4r ett best\u00e4mt antal tr\u00e5dar hade vunnits, kn\u00f6ts garnet av och utgjorde d\u00e5 en standardiserad enhet som kunde s\u00e4ljas, bytas eller bokf\u00f6ras.<\/p>\n Vissa modeller hade en mer avancerad flerlagers konstruktion med tv\u00e5 eller flera vindningsniv\u00e5er ovanp\u00e5 varandra. S\u00e5dana haspelmodeller till\u00e4t att flera h\u00e4rvor vanns samtidigt, vilket sparade tid n\u00e4r hela hush\u00e5llets vintersp\u00e5nad skulle bearbetas under v\u00e5ren. Arbetet vid haspeln kr\u00e4vde inte stor kroppslig styrka och kunde d\u00e4rf\u00f6r sk\u00f6tas av barn under uppsyn av en \u00e4ldre kvinna i hush\u00e5llet, vilket gjorde redskapet till en viktig plats f\u00f6r inl\u00e4rning av textilhantverkets grunder.<\/p>\n Haspeln tillverkades n\u00e4stan alltid i tr\u00e4, oftast av bj\u00f6rk, furu eller asp som var l\u00e4tt att svarva och bearbeta. Stommen bestod av en lodr\u00e4t stolpe med fot, ofta i form av en korsfot f\u00f6r stabilitet, och sj\u00e4lva vindningskorgen satt h\u00f6gst upp och kunde vridas kring en axel. Armarna var f\u00e4stade i en nav och h\u00f6lls samman med tv\u00e4rsl\u00e5ar eller pinnar som bildade den ring kring vilken garnet vindades.<\/p>\n Tillverkningen skedde oftast av byns snickare, en kringvandrande hantverkare eller av husbonden sj\u00e4lv under vinterm\u00e5naderna. P\u00e5 st\u00f6rre g\u00e5rdar f\u00f6rekom \u00e4ven mer p\u00e5kostade haspelmodeller med svarvade detaljer, j\u00e4rnbeslag kring axeln och ibland ett enkelt r\u00e4kneverk av tr\u00e4 eller m\u00e4ssing som klickade vid varje fullt varv. S\u00e5dana r\u00e4kneverk gjorde m\u00e4tningen av garnm\u00e4ngder betydligt mer exakt och underl\u00e4ttade b\u00e5de handel och bokf\u00f6ring av hush\u00e5llets textilproduktion.<\/p>\n Ordet haspel<\/strong> anv\u00e4ndes \u00f6ver st\u00f6rre delen av Sverige men kunde uttalas och stavas p\u00e5 olika s\u00e4tt. I delar av Norrland f\u00f6rekom former som haspil<\/em> eller h\u00e4spel<\/em>, och i Sk\u00e5ne kunde redskapet ibland kallas vinda<\/em> eller storvinda<\/em> n\u00e4r det skulle skiljas fr\u00e5n den mindre h\u00e4rveln. I Dalarna och H\u00e4lsingland var ben\u00e4mningen storhaspel<\/em> ibland i bruk f\u00f6r de frist\u00e5ende golvmodellerna, f\u00f6r att tydligt markera skillnaden mot bordsharaspelns mindre kusin.<\/p>\n De st\u00f6rsta och mest p\u00e5kostade haspelmodellerna \u00e5terfinns i H\u00e4lsingland och \u00c5ngermanland, d\u00e4r linproduktionen sedan medeltiden utgjort en b\u00e4rande n\u00e4ring. I dessa landskap utvecklades b\u00e5de haspel och tillh\u00f6rande m\u00e4tenheter till verkliga precisionsredskap, anpassade f\u00f6r en produktion som inte s\u00e4llan \u00f6versteg det egna hush\u00e5llets behov och gick vidare till marknad och k\u00f6pman.<\/p>\n I bouppteckningar fr\u00e5n 1700-talet v\u00e4rderades en haspel vanligen till mellan 16 och 32 \u00f6re silvermynt<\/strong>, vilket motsvarade ungef\u00e4r en till tv\u00e5 dagars arbete f\u00f6r en piga eller priset p\u00e5 ett par enklare skor. V\u00e4rdet l\u00e5g d\u00e4rmed m\u00e4rkbart \u00f6ver h\u00e4rvelns, som s\u00e4llan \u00f6versteg 8 \u00f6re, och speglade b\u00e5de den st\u00f6rre material\u00e5tg\u00e5ngen och redskapets centrala roll i textilproduktionen. P\u00e5 st\u00f6rre g\u00e5rdar listas inte s\u00e4llan b\u00e5de en mindre h\u00e4rvel f\u00f6r daglig hantering och en st\u00f6rre haspel f\u00f6r storskaliga sk\u00f6rdar, vilket understryker arbetsdelningens karakt\u00e4r.<\/p>\n Skrivarna i bouppteckningarna anv\u00e4nde formuleringar som ”en haspel af furu med jernbeslag”<\/em>, ”gammal haspel med fot”<\/em> eller ”haspel med r\u00e4kneverk”<\/em>. V\u00e4rderingen kunde sjunka till n\u00e5gra f\u00e5 \u00f6re n\u00e4r redskapet bed\u00f6mdes som ”gammal och br\u00e4cklig”<\/em>, medan en nytillverkad haspel med svarvade detaljer kunde n\u00e5 upp mot 1 daler silvermynt. Efter 1734 \u00e5rs lag, som reglerade arvskiften och kr\u00e4vde noggrann f\u00f6rteckning av all l\u00f6s egendom, blev s\u00e5dana detaljer betydligt mer systematiskt nedtecknade i protokollen.<\/p>\n I domb\u00f6ckerna f\u00f6rekommer haspeln framf\u00f6r allt i tv\u00e5 sammanhang. Det f\u00f6rsta g\u00e4ller arvstvister d\u00e4r syskon gr\u00e4lade om vem som skulle \u00e4rva moderns textila redskap, eftersom dessa ofta gick i kvinnlig linje fr\u00e5n mor till dotter. Det andra g\u00e4ller st\u00f6ldm\u00e5l och bouppteckningar efter f\u00f6rsvunna personer, d\u00e4r haspeln som l\u00e4tt identifierbart f\u00f6rem\u00e5l ibland tj\u00e4nade som bevis. Genom att s\u00f6ka i h\u00e4radsr\u00e4ttens protokoll under rubrikerna arvskifte<\/em>, boskillnad<\/em> och tjuvnad<\/em> kan sl\u00e4ktforskaren ibland finna detaljerade beskrivningar av enskilda haspelmodeller.<\/p>\n Haspeln var inte enbart ett arbetsredskap utan ocks\u00e5 en social mark\u00f6r. Ett hush\u00e5ll som \u00e4gde b\u00e5de h\u00e4rvel och haspel signalerade att kvinnorna i g\u00e5rden producerade garn i s\u00e5dan m\u00e4ngd att specialiserade redskap var motiverade. I socknar med utvecklad linhandel, framf\u00f6r allt i H\u00e4lsingland, kunde garnet utg\u00f6ra en betydande del av g\u00e5rdens kontantint\u00e4kter, och haspeln var d\u00e5 direkt kopplad till hush\u00e5llets penningekonomi.<\/p>\n Arbetet vid haspeln skapade ocks\u00e5 ett rum f\u00f6r socialt umg\u00e4nge och kunskaps\u00f6verf\u00f6ring. I v\u00e4vstugan eller textilrummet samlades flera generationer kvinnor, och flickorna fick l\u00e4ra sig r\u00e4kning, m\u00e4tning och kvalitetsbed\u00f6mning av garn l\u00e5ngt innan de sj\u00e4lva kunde spinna. F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren \u00e4r detta v\u00e4rt att minnas: n\u00e4r en bouppteckning listar haspel och tillh\u00f6rande redskap ber\u00e4ttar den inte bara om f\u00f6rem\u00e5l utan om en hel arbetsgemenskap och kunskapstradition.<\/p>\n Haspelns nedg\u00e5ng h\u00e4ngde n\u00e4ra samman med industrialiseringen av den svenska textilindustrin under 1800-talets senare h\u00e4lft. N\u00e4r mekaniserade spinnerier och v\u00e4vverk tog \u00f6ver garnproduktionen f\u00f6rsvann incitamentet att h\u00e5lla stora hush\u00e5llsbaserade redskap. I de norrl\u00e4ndska linbygderna h\u00f6ll sig haspeln dock kvar l\u00e4ngre, ofta in p\u00e5 1900-talets f\u00f6rsta decennier, eftersom linberedningen l\u00e4nge f\u00f6rblev en hantverksbaserad n\u00e4ring.<\/p>\n Under hembygdsr\u00f6relsen och allmogeintresset i b\u00f6rjan av 1900-talet r\u00e4ddades m\u00e5nga haspelmodeller fr\u00e5n vedboden och hamnade p\u00e5 sockenmuseer och hembygdsg\u00e5rdar. Idag utg\u00f6r de viktiga k\u00e4llor f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elsen av det f\u00f6rindustriella textilarbetet och kan ofta studeras p\u00e5 plats i de landskap d\u00e4r sl\u00e4ktingar en g\u00e5ng anv\u00e4nde dem.<\/p>\n H\u00e4rveln \u00e4r ett mindre redskap som ofta h\u00f6lls i handen eller stod p\u00e5 bordet och anv\u00e4ndes f\u00f6r daglig hantering av garn. Haspeln \u00e4r st\u00f6rre, frist\u00e5ende p\u00e5 golvet och avsedd f\u00f6r storskaliga vindningar av hela sk\u00f6rdar. P\u00e5 st\u00f6rre g\u00e5rdar fanns ofta b\u00e5da redskapen, var och en med sin specifika funktion i textilarbetet.<\/p>\n En haspel v\u00e4rderades vanligen till mellan 16 och 32 \u00f6re silvermynt, vilket motsvarade ungef\u00e4r en till tv\u00e5 dagars arbete f\u00f6r en piga. V\u00e4rdet l\u00e5g d\u00e4rmed betydligt \u00f6ver h\u00e4rvelns och kunde stiga ytterligare f\u00f6r nyare modeller med j\u00e4rnbeslag eller r\u00e4kneverk. \u00c4ldre och slitna exemplar v\u00e4rderades ner till n\u00e5gra f\u00e5 \u00f6re.<\/p>\n Dessa landskap hade sedan medeltiden en omfattande linproduktion som kr\u00e4vde precisionsredskap f\u00f6r m\u00e4tning och f\u00f6rberedelse av garn inf\u00f6r v\u00e4vning och f\u00f6rs\u00e4ljning. Den storskaliga produktionen motiverade investeringen i st\u00f6rre och mer p\u00e5kostade haspelmodeller \u00e4n vad som beh\u00f6vdes i regioner med enbart husbehovsproduktion.<\/p>\n Ja, arbetet kr\u00e4vde inte stor kroppslig styrka och kunde sk\u00f6tas av barn under uppsyn av en \u00e4ldre kvinna. Haspeln blev d\u00e4rmed en viktig plats f\u00f6r inl\u00e4rning av textilhantverkets grunder, d\u00e4r flickor l\u00e4rde sig r\u00e4kning, m\u00e4tning och kvalitetsbed\u00f6mning av garn redan i unga \u00e5r.<\/p>\n Haspeln \u00e5terfinns vanligen under rubriken f\u00f6r tr\u00e4saker, husger\u00e5d eller specifikt textila redskap, ofta tillsammans med h\u00e4rvel, spinnrock och v\u00e4vstol. Efter 1734 \u00e5rs lag kr\u00e4vdes systematisk f\u00f6rteckning av all l\u00f6s egendom, vilket g\u00f6r att haspeln n\u00e4stan alltid n\u00e4mns om den fanns i hush\u00e5llet. Leta \u00e4ven i sista delen av bouppteckningen d\u00e4r mindre v\u00e4rdefulla f\u00f6rem\u00e5l ibland samlades.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" St\u00f6rre roterande tr\u00e4ram, frist\u00e5ende p\u00e5 golvet, f\u00f6r att vinda upp och m\u00e4ta garn i st\u00f6rre kvantiteter.<\/p>","protected":false},"featured_media":523,"template":"","df_foremalskategori":[22],"class_list":["post-468","df_foremal","type-df_foremal","status-publish","has-post-thumbnail","hentry","df_foremalskategori-textil-och-spinning"],"yoast_head":"\nMaterial och tillverkning<\/h2>\n
Regionala varianter och dialektala namn<\/h2>\n
I bouppteckningar och domb\u00f6cker<\/h2>\n
Social och ekonomisk betydelse<\/h2>\n
N\u00e4r och varf\u00f6r f\u00f6rsvann det<\/h2>\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
Vanliga fr\u00e5gor<\/h2>\n
Vad \u00e4r skillnaden mellan en h\u00e4rvel och en haspel?<\/h3>\n
Hur mycket var en haspel v\u00e4rd i 1700-talets bouppteckningar?<\/h3>\n
Varf\u00f6r var haspeln vanligast i H\u00e4lsingland och \u00c5ngermanland?<\/h3>\n
Kunde barn arbeta vid haspeln?<\/h3>\n
Var i bouppteckningen letar jag efter haspeln?<\/h3>\n