Sk\u00e4ran h\u00f6r till de \u00e4ldsta jordbruksredskapen i Sverige och har f\u00f6ljt bonden fr\u00e5n brons\u00e5lderns f\u00f6rsta s\u00e4des\u00e5krar fram till mitten av 1800-talet. Detta kr\u00f6kta knivblad med tr\u00e4handtag anv\u00e4ndes f\u00f6r att sk\u00f6rda s\u00e4d f\u00f6r hand, och dess karakt\u00e4ristiska form gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r sk\u00f6rdearbetaren att greppa str\u00e5na och sk\u00e4ra av dem strax ovanf\u00f6r marken. F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren som studerar bouppteckningar och domb\u00f6cker fr\u00e5n 1600- och 1700-talen \u00e4r sk\u00e4ran ett st\u00e4ndigt \u00e5terkommande f\u00f6rem\u00e5l som ber\u00e4ttar mycket om hush\u00e5llets storlek, arbetsf\u00f6rdelning och ekonomi.<\/p>\n
Varianten kroksk\u00e4ra<\/strong> hade ett extra kraftigt kr\u00f6kt blad och f\u00f6rekommer flitigt i \u00e4ldre k\u00e4llmaterial. Att f\u00f6rst\u00e5 sk\u00e4rans roll i bondesamh\u00e4llet ger en konkret bild av hur v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der levde och arbetade, och hj\u00e4lper oss tolka de korta noteringar som arvtagare och v\u00e4rderingsm\u00e4n l\u00e4mnade efter sig i sina protokoll.<\/p>\n Sk\u00f6rdearbetet med sk\u00e4ra kr\u00e4vde b\u00e5de teknik och uth\u00e5llighet. Sk\u00f6rdearbetaren grep tag i en bunt str\u00e5 med v\u00e4nster hand och f\u00f6rde sk\u00e4ran med h\u00f6ger hand i en dragande r\u00f6relse mot str\u00e5na. Denna metod gav sk\u00f6rdearbetaren full kontroll \u00f6ver varje k\u00e4rve och minimerade spillet av s\u00e4deskorn, n\u00e5got som var avg\u00f6rande i en tid n\u00e4r varje korn r\u00e4knades.<\/p>\n Sk\u00e4ran l\u00e4mpade sig s\u00e4rskilt v\u00e4l f\u00f6r mindre och oj\u00e4mna \u00e5kerlappar d\u00e4r lien hade sv\u00e5rt att komma \u00e5t. P\u00e5 steniga marker, i sluttningar och kring \u00e5kerrenar var sk\u00e4ran \u00f6verl\u00e4gsen. Den anv\u00e4ndes ocks\u00e5 g\u00e4rna f\u00f6r specialgr\u00f6dor som lin<\/strong>, d\u00e4r man ville bevara str\u00e5ets l\u00e4ngd f\u00f6r senare beredning till linnetyg. Vid linsk\u00f6rd kunde man inte anv\u00e4nda lie, eftersom linet ofta drogs upp med r\u00f6tterna eller skars mycket n\u00e4ra marken.<\/p>\n En skicklig sk\u00f6rdekvinna kunde arbeta i timmar i b\u00f6jd st\u00e4llning, n\u00e5got som satte tydliga sp\u00e5r i kroppen. Sk\u00f6rdearbetet var fysiskt kr\u00e4vande men ocks\u00e5 socialt, d\u00e5 hela byns kvinnor ofta arbetade tillsammans p\u00e5 f\u00e4lten under augustim\u00e5nad.<\/p>\n Sk\u00e4ran bestod av tv\u00e5 huvuddelar: det kr\u00f6kta j\u00e4rnbladet och tr\u00e4handtaget. Bladet smiddes av j\u00e4rn och slipades till en vass egg, ibland med fintandning f\u00f6r att b\u00e4ttre greppa str\u00e5na. Handtaget tillverkades vanligen av h\u00e5rda tr\u00e4slag som bj\u00f6rk eller ek och var formad f\u00f6r att passa handen.<\/p>\n Tillverkningen kr\u00e4vde specialiserad kunskap och utf\u00f6rdes av bysmeden eller av s\u00e4rskilda sk\u00e4rsmeder som hade rykte om sig att smida s\u00e4rskilt vassa eller h\u00e5llbara blad. I vissa trakter, framf\u00f6r allt i Bergslagen och delar av Sm\u00e5land, fanns smeder som specialiserat sig just p\u00e5 sk\u00e4rtillverkning och vars produkter spreds \u00f6ver stora omr\u00e5den via marknader och kringresande handelsm\u00e4n.<\/p>\n Arkeologiska fynd visar att sk\u00e4ror har anv\u00e4nts i Sverige sedan brons\u00e5ldern, d\u00e5 de tillverkades av brons. Under j\u00e4rn\u00e5ldern \u00f6vergick man till j\u00e4rnsk\u00e4ror, och den grundl\u00e4ggande formen f\u00f6r\u00e4ndrades sedan f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt lite under tusentals \u00e5r. En sk\u00e4ra fr\u00e5n 1700-talet skiljde sig inte dramatiskt fr\u00e5n en sk\u00e4ra fr\u00e5n vikingatiden.<\/p>\n Sk\u00e4ran kallades olika saker i olika delar av Sverige. Kroksk\u00e4ra<\/em> var en vanlig ben\u00e4mning, s\u00e4rskilt p\u00e5 varianter med extra kr\u00f6kt blad. I norra Sverige f\u00f6rekom ben\u00e4mningar som skj\u00e4ra<\/em> och sk\u00e4ra<\/em> med varierande uttal, medan man i Sk\u00e5ne och Halland ibland talade om ski\u00e4re<\/em> i \u00e4ldre k\u00e4llor.<\/p>\n De regionala variationerna g\u00e4llde inte bara namnet utan ocks\u00e5 utformningen. I Dalarna och Norrland var bladen ofta n\u00e5got mindre och mer kompakta, anpassade f\u00f6r korta str\u00e5n och tuffa f\u00f6rh\u00e5llanden. I de b\u00f6rdigare sl\u00e4ttbygderna i V\u00e4sterg\u00f6tland och \u00d6sterg\u00f6tland var sk\u00e4rorna ofta st\u00f6rre och mer kraftigt b\u00f6jda. N\u00e4r du l\u00e4ser bouppteckningar b\u00f6r du vara uppm\u00e4rksam p\u00e5 dessa stavningsvarianter, eftersom skrivaren ofta noterade f\u00f6rem\u00e5let enligt lokalt uttal.<\/p>\n Efter 1734 \u00e5rs lag<\/strong> blev bouppteckningar obligatoriska vid d\u00f6dsfall, och d\u00e4rmed blev sk\u00e4ror systematiskt dokumenterade i de efterl\u00e4mnade tillg\u00e5ngarna. I bouppteckningar listas sk\u00e4ror ofta tillsammans med andra sk\u00f6rderedskap och slipverktyg. En typisk notering kan lyda ”tre sk\u00e4ror med slipsten och bryne” eller ”kroksk\u00e4ra j\u00e4mte tvenne brynen”.<\/p>\n V\u00e4rderingen av en sk\u00e4ra under 1700-talet l\u00e5g vanligen mellan 4 och 12 \u00f6re silvermynt<\/strong>, beroende p\u00e5 skick och kvalitet. F\u00f6r att s\u00e4tta detta i perspektiv motsvarade 8 \u00f6re silvermynt ungef\u00e4r en halv dags arbete f\u00f6r en piga, eller priset p\u00e5 ett par h\u00f6nor. En ny och v\u00e4lsmidd kroksk\u00e4ra kunde v\u00e4rderas till 12 \u00f6re, motsvarande priset p\u00e5 cirka tv\u00e5 kannor \u00f6l, medan en sliten och n\u00e4stan utsliten sk\u00e4ra kunde s\u00e4ttas till blott 4 \u00f6re.<\/p>\n I domb\u00f6cker dyker sk\u00e4ror upp i flera sammanhang. St\u00f6lder av sk\u00f6rdredskap f\u00f6rekom under sk\u00f6rdeperioden, och tvister om l\u00e5nade eller skadade sk\u00e4ror togs ibland upp vid h\u00e4radsr\u00e4tten. Vid bodelningar och arvstvister kunde f\u00f6rdelningen av sk\u00e4ror mellan d\u00f6ttrar bli en fr\u00e5ga, eftersom dessa verktyg traditionellt tillf\u00f6ll de kvinnliga arvingarna. S\u00f6k efter ord som sk\u00e4ra<\/em>, kroksk\u00e4ra<\/em>, sk\u00f6rdredskap<\/em> och sk\u00f6rdehj\u00e4lp<\/em> i domboksprotokollen f\u00f6r att hitta relevanta m\u00e5l.<\/p>\n Sk\u00e4ran var i h\u00f6g grad ett kvinnornas verktyg. Sk\u00f6rdearbetet p\u00e5 f\u00e4lten utf\u00f6rdes traditionellt av kvinnor och flickor, medan m\u00e4n ofta tog hand om tr\u00f6skning, transport och senare sl\u00e5tter med lie. Denna arbetsf\u00f6rdelning syns tydligt i bouppteckningar d\u00e4r sk\u00e4ror ofta listas bland kvinnornas personliga \u00e4godelar eller bland husger\u00e5d.<\/p>\n Antalet sk\u00e4ror i ett hush\u00e5ll s\u00e4ger n\u00e5got om hush\u00e5llets storlek och v\u00e4lst\u00e5nd. En liten g\u00e5rd med ett ungt par kunde ha bara tv\u00e5 eller tre sk\u00e4ror, medan en st\u00f6rre bondg\u00e5rd med flera vuxna d\u00f6ttrar, pigor och s\u00e4songsarbetare kunde ha tio eller fler. N\u00e4r du i en bouppteckning ser sex eller \u00e5tta sk\u00e4ror listade f\u00e5r du en indikation om att hush\u00e5llet sysselsatte m\u00e5nga kvinnor under sk\u00f6rdetiden.<\/p>\n Sk\u00e4ran blev ocks\u00e5 en kulturell symbol. I konst, folklore och senare romantisk diktning framst\u00e4lldes den sk\u00f6rdande kvinnan med sk\u00e4ra som en idealbild av det enkla bondelivet. P\u00e5 bonadsm\u00e5lningar, brudg\u00e5vor och i folkkonst \u00e5terkommer sk\u00e4rmotivet g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng.<\/p>\n Fr\u00e5n mitten av 1700-talet b\u00f6rjade lien<\/strong> alltmer ers\u00e4tta sk\u00e4ran vid s\u00e4dessk\u00f6rd. Lien var betydligt mer effektiv p\u00e5 stora och j\u00e4mna \u00e5krar, eftersom en man med lie kunde sk\u00f6rda flera g\u00e5nger s\u00e5 mycket per dag som en kvinna med sk\u00e4ra. F\u00f6r\u00e4ndringen gick dock l\u00e5ngsamt och med stora regionala skillnader.<\/p>\n I s\u00f6dra och mellersta Sverige slog lien igenom tidigast, medan sk\u00e4ran levde kvar l\u00e4ngre i Norrland, Dalarna och p\u00e5 sm\u00e5 brukningsenheter. Vid mitten av 1800-talet hade sk\u00e4ran i huvudsak f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n storjordbruket, men anv\u00e4ndes fortfarande f\u00f6r linsk\u00f6rd, \u00e4rtsk\u00f6rd och p\u00e5 sm\u00e5 \u00e5kerlappar. \u00d6verg\u00e5ngen hade ocks\u00e5 sociala konsekvenser, eftersom sk\u00f6rdearbetet i och med lien gick \u00f6ver fr\u00e5n kvinnor till m\u00e4n, vilket f\u00f6r\u00e4ndrade b\u00e5de arbetsf\u00f6rdelningen och kvinnornas st\u00e4llning i jordbruket.<\/p>\n Skillnaden l\u00e5g fr\u00e4mst i bladets kr\u00f6kning. En vanlig sk\u00e4ra hade ett m\u00e5ttligt b\u00f6jt blad, medan kroksk\u00e4ran hade ett betydligt kraftigare kr\u00f6kt blad som gjorde det l\u00e4ttare att greppa och dra in en stor bunt str\u00e5n i ett enda sk\u00f6rdrag. Kroksk\u00e4ran var s\u00e4rskilt vanlig under 1600- och 1700-talen.<\/p>\n Eftersom varje vuxen kvinna p\u00e5 g\u00e5rden beh\u00f6vde en egen sk\u00e4ra vid sk\u00f6rdetid, och eftersom sk\u00e4ror slets ut och beh\u00f6vde ers\u00e4ttas regelbundet, fanns det alltid flera sk\u00e4ror i ett hush\u00e5ll. Efter 1734 \u00e5rs lag dokumenterades dessa systematiskt i bouppteckningarna och utg\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r ett av de vanligaste l\u00f6s\u00f6rena i k\u00e4llmaterialet.<\/p>\n En sk\u00e4ra v\u00e4rderades vanligen till 4 till 12 \u00f6re silvermynt under 1700-talet, motsvarande ungef\u00e4r en halv till en hel dags arbete f\u00f6r en piga. Detta var betydligt billigare \u00e4n en lie, som kunde kosta 24 till 48 \u00f6re, men dyrare \u00e4n enklare hush\u00e5llsredskap som tr\u00e4slevar och enkla burkar.<\/p>\n Ja, sk\u00e4ror f\u00f6rekommer i domb\u00f6cker framf\u00f6r allt i samband med st\u00f6ldm\u00e5l, tvister om l\u00e5nade redskap och arvstvister. S\u00f6k i h\u00e4radsr\u00e4ttens protokoll under sk\u00f6rdem\u00e5naderna augusti och september, eftersom det var d\u00e5 de flesta tvister kring sk\u00f6rdredskap uppstod. Anv\u00e4nd s\u00f6kord som sk\u00e4ra, kroksk\u00e4ra och sk\u00f6rdredskap.<\/p>\n Ja, \u00e4ven efter att lien blivit huvudredskap f\u00f6r s\u00e4dessk\u00f6rd fr\u00e5n mitten av 1700-talet fortsatte sk\u00e4ran att anv\u00e4ndas f\u00f6r special\u00e4ndam\u00e5l. Den beh\u00f6vdes vid linsk\u00f6rd, \u00e4rtsk\u00f6rd och p\u00e5 sm\u00e5 eller oj\u00e4mna \u00e5kerlappar d\u00e4r lien inte kom \u00e5t. F\u00f6rst vid mitten av 1800-talet f\u00f6rsvann sk\u00e4ran i praktiken fr\u00e5n svenskt jordbruk.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Kr\u00f6kt knivblad med tr\u00e4handtag som anv\u00e4ndes f\u00f6r att sk\u00e4ra av s\u00e4desax under sk\u00f6rd. F\u00f6reg\u00e5ngare till lien.<\/p>","protected":false},"featured_media":509,"template":"","df_foremalskategori":[21],"class_list":["post-463","df_foremal","type-df_foremal","status-publish","has-post-thumbnail","hentry","df_foremalskategori-jordbruk"],"yoast_head":"\nAnv\u00e4ndning och funktion<\/h2>\n
Material och tillverkning<\/h2>\n
Regionala varianter och dialektala namn<\/h2>\n
I bouppteckningar och domb\u00f6cker<\/h2>\n
Social och ekonomisk betydelse<\/h2>\n
N\u00e4r och varf\u00f6r f\u00f6rsvann det<\/h2>\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
Vanliga fr\u00e5gor<\/h2>\n
Vad \u00e4r skillnaden mellan en sk\u00e4ra och en kroksk\u00e4ra?<\/h3>\n
Varf\u00f6r var sk\u00e4ror s\u00e5 vanliga i bouppteckningar?<\/h3>\n
Vad var en sk\u00e4ra v\u00e4rd j\u00e4mf\u00f6rt med andra redskap?<\/h3>\n
Kan jag hitta sk\u00e4ror i domboksprotokoll?<\/h3>\n
Anv\u00e4ndes sk\u00e4ror efter att lien tagit \u00f6ver?<\/h3>\n