F\u00e5rsaxen h\u00f6r till de mest karakt\u00e4ristiska redskapen i den svenska allmogekulturen och f\u00f6rekommer regelbundet i bouppteckningar fr\u00e5n medeltid \u00e4nda in p\u00e5 1900-talet. Den tunga j\u00e4rnsaxen anv\u00e4ndes f\u00f6r att klippa ullen av f\u00e5r och utgjorde d\u00e4rmed en oumb\u00e4rlig l\u00e4nk i den l\u00e5nga kedja av arbete som f\u00f6rvandlade levande djur till f\u00e4rdiga textilier i hemmen.<\/p>\n
F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren \u00e4r f\u00e5rsaxen mer \u00e4n ett bruksf\u00f6rem\u00e5l. Den \u00e4r ett f\u00f6nster mot den vardagliga ekonomin p\u00e5 1600- och 1700-talens g\u00e5rdar, mot kvinnornas arbete och mot Sveriges framv\u00e4xande ullexport. N\u00e4r du hittar en f\u00e5rsax i din anf\u00f6rvants bouppteckning s\u00e4ger den n\u00e5got om g\u00e5rdens djurh\u00e5llning, om husmoderns hantverk och om hur familjen f\u00f6rs\u00f6rjde sig.<\/p>\n
F\u00e5rsaxen var konstruerad helt annorlunda \u00e4n en modern sax. Den saknade piv\u00e5system och bestod ist\u00e4llet av ett enda metallband av j\u00e4rn, b\u00f6jt till tv\u00e5 blad med ett fj\u00e4drande handtag i bak\u00e4nden. Klipparen tryckte ihop bladen med handkraft, och fj\u00e4dringen i j\u00e4rnet \u00f6ppnade saxen igen mellan klippen. Denna enkla men effektiva konstruktion hade anv\u00e4nts p\u00e5 i stort sett samma s\u00e4tt sedan j\u00e4rn\u00e5ldern.<\/p>\n
Klippningen skedde tv\u00e5 g\u00e5nger per \u00e5r och f\u00f6ljde f\u00e5rets naturliga ullbyte. V\u00e5rklippningen i maj eller juni gav den s\u00e5 kallade sommarullen, som var kortare men finare och l\u00e4mpade sig v\u00e4l f\u00f6r finare tygtillverkning. H\u00f6stklippningen, vanligen i september, gav vinterullen som var l\u00e4ngre och gr\u00f6vre. Vinterullen anv\u00e4ndes till varma vadmalsplagg, strumpor och vantar som familjen beh\u00f6vde under den kommande kalla \u00e5rstiden.<\/p>\n
Arbetet kr\u00e4vde b\u00e5de styrka och skicklighet. En van klippare hann med mellan 15 och 20 f\u00e5r p\u00e5 en arbetsdag, beroende p\u00e5 f\u00e5rens storlek och ullens kvalitet. F\u00e5ret bands f\u00f6rst fast eller lades p\u00e5 sidan, varefter klipparen arbetade systematiskt fr\u00e5n huvud till svans. En oerfaren person kunde l\u00e4tt skada djuret eller f\u00f6rst\u00f6ra ullens kvalitet genom oj\u00e4mna klipp.<\/p>\n
F\u00e5rsaxar tillverkades av byns smed eller av sockensmeden, som ofta hade kontrakt med flera g\u00e5rdar i omr\u00e5det. Smeden smidde saxen av ett enda stycke j\u00e4rn som han v\u00e4rmde, hamrade ut till r\u00e4tt form och slutligen b\u00f6jde till den karakt\u00e4ristiska U-formen. Bladens eggar h\u00e4rdades s\u00e4rskilt f\u00f6r att h\u00e5lla sk\u00e4rpan l\u00e4ngre.<\/p>\n
Kvaliteten p\u00e5 saxen berodde helt p\u00e5 smedens skicklighet. En v\u00e4lsmidd f\u00e5rsax kunde h\u00e5lla i flera generationer om den sk\u00f6ttes r\u00e4tt, vilket f\u00f6rklarar varf\u00f6r vi ofta hittar dem n\u00e4mnda som \u00e4ldre redskap i bouppteckningar. I m\u00e5nga hush\u00e5ll f\u00f6rvarades f\u00e5rsaxen tillsammans med en slipsten<\/strong>, eftersom bladen beh\u00f6vde slipas regelbundet f\u00f6r att fungera v\u00e4l. Just kombinationen sax och slipsten f\u00f6rekommer ofta som en gruppering i bouppteckningarna.<\/p>\n Det vanligaste namnet i hela Sverige var helt enkelt f\u00e5rsax<\/em>, men p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll anv\u00e4ndes ocks\u00e5 beteckningen ullsax<\/em>. Ibland f\u00f6rekommer \u00e4ven klippsax<\/em> i k\u00e4llorna, d\u00e5 s\u00e4rskilt i kontexter d\u00e4r man velat skilja redskapet fr\u00e5n husger\u00e5dssaxar och sysax.<\/p>\n I Sk\u00e5ne och Halland, d\u00e4r f\u00e5rbes\u00e4ttningarna var betydligt st\u00f6rre \u00e4n i \u00f6vriga landet, fanns hela arbetsteam som vandrade mellan g\u00e5rdarna under klipptiden. H\u00e4r utvecklades ocks\u00e5 n\u00e5got kraftigare saxar anpassade f\u00f6r det mer industriellt pr\u00e4glade arbetet. I Norrland och i finnmarkernas skogsbygder, d\u00e4r f\u00e5ren var f\u00e4rre men ullen ofta gr\u00f6vre, beh\u00f6ll man l\u00e4ngre den enklare typen av sax. P\u00e5 Gotland, med sin egna f\u00e5rras, finns bel\u00e4gg f\u00f6r att vissa saxar smiddes med s\u00e4rskilt l\u00e5nga blad f\u00f6r att klara den rikliga ullm\u00e4ngden.<\/p>\n F\u00e5rsaxen \u00e4r ett av de vanligaste textilredskapen i 1700-talets bouppteckningar. V\u00e4rderingen ligger oftast mellan 8 och 16 \u00f6re silvermynt<\/strong>, vilket motsvarade ungef\u00e4r en halv till en dags arbete f\u00f6r en piga eller dr\u00e4ng vid samma tid. En j\u00e4mf\u00f6relse: en ko v\u00e4rderades vanligen till 6 till 10 daler silvermynt, allts\u00e5 flera hundra g\u00e5nger mer \u00e4n en f\u00e5rsax.<\/p>\n Typiska formuleringar i bouppteckningarna kan se ut s\u00e5 h\u00e4r: ”Een f\u00e5rsax 12 \u00f6re” eller ”Tvenne ullsaxar med slijpsteen 1 daler 8 \u00f6re”. N\u00e4r saxen st\u00e5r upptagen tillsammans med en slipsten h\u00f6js v\u00e4rderingen p\u00e5tagligt, vilket visar att det handlade om en fungerande arbetsenhet. I rikare bouppteckningar finner man ibland flera f\u00e5rsaxar samtidigt, vilket vittnar om st\u00f6rre f\u00e5rbes\u00e4ttning eller om att g\u00e5rden tog emot legoklippare.<\/p>\n I domb\u00f6ckerna dyker f\u00e5rsaxar upp i flera typer av m\u00e5l. St\u00f6ldm\u00e5l \u00e4r vanligast, eftersom redskapen var v\u00e4rdefulla nog att stj\u00e4la men sm\u00e5 nog att b\u00e4ra iv\u00e4g. Enligt 1734 \u00e5rs lag<\/strong>, missg\u00e4rningsbalken, kunde st\u00f6ld av redskap v\u00e4rderat \u00f6ver ett visst belopp leda till h\u00e5rda straff. \u00c4ven arvstvister d\u00e4r syskon gr\u00e4lade om v\u00e4rdefulla bohag kan n\u00e4mna f\u00e5rsaxar specifikt. I tingsprotokoll fr\u00e5n f\u00e5rrika trakter f\u00f6rekommer ocks\u00e5 tvister mellan klippare och b\u00f6nder om utebliven betalning eller om skadade djur.<\/p>\n Ulltillverkningen utgjorde en av de mest centrala kvinnoindustrierna p\u00e5 den svenska g\u00e5rden. Medan mannen ansvarade f\u00f6r sj\u00e4lva klippningen var det husmoderns och d\u00f6ttrarnas uppgift att tv\u00e4tta, karda, spinna, v\u00e4va och f\u00e4rga ullen. En genomsnittlig bondg\u00e5rd kunde producera tillr\u00e4ckligt med ullplagg f\u00f6r hela hush\u00e5llet samt ett \u00f6verskott att s\u00e4lja eller byta.<\/p>\n Fr\u00e5n 1700-talet v\u00e4xte ullens betydelse markant n\u00e4r Sverige b\u00f6rjade exportera b\u00e5de r\u00e5ull och f\u00e4rdiga ulltextilier. Manufakturpolitiken under frihetstiden uppmuntrade ullproduktion, och kronan gav underst\u00f6d till b\u00f6nder som \u00f6kade sina f\u00e5rbes\u00e4ttningar. Den lilla f\u00e5rsaxen i bouppteckningen blev d\u00e4rmed en l\u00e4nk i en internationell handelskedja som str\u00e4ckte sig fr\u00e5n den enskilda g\u00e5rden till manufakturer i st\u00e4derna och vidare till utl\u00e4ndska k\u00f6pare.<\/p>\n Socialt markerade f\u00e5rsaxen ocks\u00e5 g\u00e5rdens sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjningsf\u00f6rm\u00e5ga. Ett hush\u00e5ll utan egen f\u00e5rsax var beroende av grannar eller m\u00e5ste anlita kringvandrande klippare, vilket innebar b\u00e5de kostnad och f\u00f6rlust av kontroll \u00f6ver arbetet.<\/p>\n Den traditionella fj\u00e4dersaxen anv\u00e4ndes i Sverige l\u00e5ngt in p\u00e5 1900-talet, s\u00e4rskilt p\u00e5 mindre g\u00e5rdar och i avsides trakter. Under andra halvan av 1800-talet b\u00f6rjade dock moderna saxar med piv\u00e5skruv konkurrera, och i b\u00f6rjan av 1900-talet introducerades de f\u00f6rsta mekaniska klippmaskinerna i Sverige, f\u00f6rst handvevade och senare eldrivna.<\/p>\n Den slutgiltiga \u00f6verg\u00e5ngen skedde i samband med jordbrukets mekanisering efter andra v\u00e4rldskriget. Idag anv\u00e4nds elektriska klippmaskiner i stort sett uteslutande i kommersiellt f\u00e5rbruk, medan den gamla fj\u00e4dersaxen lever vidare som museif\u00f6rem\u00e5l och bland n\u00e5gra traditionsmedvetna hobbyf\u00e5r\u00e4gare.<\/p>\n Skrivaren anv\u00e4nde n\u00e4stan alltid den specifika termen f\u00e5rsax<\/em> eller ullsax<\/em>. Vanliga hush\u00e5llssaxar kallades sax<\/em> utan till\u00e4gg, medan skr\u00e4ddarsaxar ofta ben\u00e4mndes kl\u00e4des-sax<\/em>. V\u00e4rderingen ger ocks\u00e5 en ledtr\u00e5d, d\u00e5 f\u00e5rsaxen vanligen var dyrare \u00e4n en enkel hush\u00e5llssax p\u00e5 grund av sin storlek och j\u00e4rnm\u00e4ngd.<\/p>\n Det kan tyda p\u00e5 att g\u00e5rden anlitade kringvandrande klippare, eller att saxen tillh\u00f6rde n\u00e5gon annan i hush\u00e5llet och redan hade \u00f6verl\u00e5tits. P\u00e5 st\u00f6rre herrg\u00e5rdar fanns ibland en gemensam upps\u00e4ttning klippsaxar som tillh\u00f6rde g\u00e5rden snarare \u00e4n den enskilda brukaren.<\/p>\n Ja, f\u00e5rsaxen som typ \u00e4r belagd l\u00e5ngt tillbaka, men medeltida svenska skriftliga k\u00e4llor \u00e4r f\u00e5taliga j\u00e4mf\u00f6rt med 1600- och 1700-talens bouppteckningar. Arkeologiska fynd av fj\u00e4dersaxar fr\u00e5n j\u00e4rn\u00e5lder och medeltid finns dock i hela Norden och visar att konstruktionen var stabil under mycket l\u00e5ng tid.<\/p>\n Absolut. En v\u00e4lsmidd f\u00e5rsax kunde anv\u00e4ndas i flera generationer, och det \u00e4r vanligt att finna anteckningar om att redskap ”\u00e4rvts av salig fadern” eller liknande. I arvskiften delades textilredskapen ofta upp mellan d\u00f6ttrarna, eftersom de h\u00f6rde till den kvinnliga arbetssf\u00e4ren.<\/p>\n Yrkesklippare n\u00e4mns s\u00e4llan med titel, men flera f\u00e5rsaxar i bouppteckningen kombinerat med liten egen jordbruksr\u00f6relse \u00e4r en indikation. S\u00f6k \u00e4ven i mantalsl\u00e4ngder och i domboksprotokoll under termer som klippare<\/em> eller ullsk\u00e4rare<\/em>, och granska tingsm\u00e5l d\u00e4r tvister om klipparbete f\u00f6rekommer.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tung sax av j\u00e4rn med fj\u00e4derhandtag som anv\u00e4ndes f\u00f6r att klippa ull av f\u00e5r tv\u00e5 g\u00e5nger om \u00e5ret.<\/p>","protected":false},"featured_media":503,"template":"","df_foremalskategori":[21],"class_list":["post-459","df_foremal","type-df_foremal","status-publish","has-post-thumbnail","hentry","df_foremalskategori-jordbruk"],"yoast_head":"\nRegionala varianter och dialektala namn<\/h2>\n
I bouppteckningar och domb\u00f6cker<\/h2>\n
Social och ekonomisk betydelse<\/h2>\n
N\u00e4r och varf\u00f6r f\u00f6rsvann det<\/h2>\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
Vanliga fr\u00e5gor<\/h2>\n
Hur skiljer man en f\u00e5rsax fr\u00e5n andra \u00e4ldre saxar i en bouppteckning?<\/h3>\n
Vad betydde det om en bouppteckning saknar f\u00e5rsax men \u00e4nd\u00e5 n\u00e4mner f\u00e5r?<\/h3>\n
F\u00f6rekommer f\u00e5rsaxar i medeltida k\u00e4llor?<\/h3>\n
Var f\u00e5rsaxar v\u00e4rdefulla nog att g\u00e5 i arv?<\/h3>\n
Hur kan jag se om min ana var yrkesklippare?<\/h3>\n