Bikupan h\u00f6r till de mest v\u00e4rdefulla f\u00f6rem\u00e5len som dyker upp i \u00e4ldre bouppteckningar, och f\u00f6r sl\u00e4ktforskaren kan ett enda omn\u00e4mnande avsl\u00f6ja mycket om en g\u00e5rds ekonomi och dess inv\u00e5nares sociala st\u00e4llning. Biodlingen i Sverige har medeltida r\u00f6tter, och fram till 1800-talets billiga r\u00f6rsocker var honungen det viktigaste s\u00f6tningsmedlet i bondehush\u00e5llet, samtidigt som vaxet hade sitt eget v\u00e4rde f\u00f6r ljustillverkning, l\u00e4kekonst och t\u00e4tning.<\/p>\n
N\u00e4r du hittar en bikupa, bistock<\/em> eller halmkupa<\/em> i en bouppteckning fr\u00e5n 1600- eller 1700-talet b\u00f6r du l\u00e4sa noggrant. V\u00e4rderingen s\u00e4ger ofta mer \u00e4n sj\u00e4lva f\u00f6rem\u00e5let, och placeringen i bouppteckningen avsl\u00f6jar hur stor vikt skrivaren och de beedigade v\u00e4rderingsm\u00e4nnen lade vid bisamh\u00e4llet. Den h\u00e4r artikeln g\u00e5r igenom bikupans olika former, dess juridiska skydd enligt 1734 \u00e5rs lag, och hur du som sl\u00e4ktforskare kan anv\u00e4nda kunskapen f\u00f6r att b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5 dina f\u00f6rf\u00e4ders vardag.<\/p>\n Bikupan tj\u00e4nade ett enda huvudsyfte: att hysa ett bisamh\u00e4lle s\u00e5 att brukaren kunde sk\u00f6rda honung och vax. Honungen togs vanligen ut sent p\u00e5 sommaren eller tidigt p\u00e5 h\u00f6sten, ofta genom att hela samh\u00e4llet avlivades med svavelr\u00f6k. Denna metod kallades att svavla bina<\/em>, och de starkaste samh\u00e4llena sparades till n\u00e4sta \u00e5r f\u00f6r att kunna sv\u00e4rma och bygga upp nya kolonier.<\/p>\n Sk\u00f6rden fr\u00e5n en enda kupa kunde uppg\u00e5 till flera kilo honung under ett gott \u00e5r, samt en betydande m\u00e4ngd vax. Honungen anv\u00e4ndes till matlagning, mj\u00f6dbryggning och som konserveringsmedel, medan vaxet sm\u00e4ltes ned och g\u00f6ts till ljus eller s\u00e5ldes vidare till kyrkor och st\u00e4der. Vaxljusen hade s\u00e4rskild betydelse eftersom de brann renare och luktade b\u00e4ttre \u00e4n talgljus, vilket gjorde dem oumb\u00e4rliga i kyrkliga sammanhang och hos st\u00e5ndspersoner.<\/p>\n Bisk\u00f6taren m\u00e5ste ocks\u00e5 skydda kuporna mot bj\u00f6rnar, m\u00e5rdar och st\u00f6lder. Kuporna placerades ofta p\u00e5 en upph\u00f6jd bib\u00e4nk<\/em> eller i en s\u00e4rskild big\u00e5rd<\/em>, g\u00e4rna intill bostadshuset d\u00e4r husbonden kunde h\u00e5lla uppsikt.<\/p>\n I \u00e4ldre tid f\u00f6rekom tre huvudtyper av bikupor i Sverige. Den \u00e4ldsta och under medeltiden till 1700-talet vanligaste var bistocken<\/strong>, som tillverkades av en urholkad tr\u00e4stam, oftast av lind eller asp. Linden valdes f\u00f6r sitt mjuka virke som l\u00e4t sig urholkas, och asp f\u00f6r att den var l\u00e4tt och motstod r\u00f6ta hyggligt.<\/p>\n Den andra typen var halmkupan<\/strong>, en fl\u00e4tad korg av r\u00e5ghalm bunden med vidjor eller bastrep. Halmkupan var l\u00e4ttare att tillverka och kunde g\u00f6ras p\u00e5 g\u00e5rden under vinterm\u00e5naderna. Den gav ocks\u00e5 god isolering \u00e5t bisamh\u00e4llet under kalla vintrar.<\/p>\n Den tredje typen, br\u00e4dkupan<\/strong>, kom p\u00e5 bred front f\u00f6rst under 1800-talet. Den byggdes som en kvadratisk eller rektangul\u00e4r l\u00e5da av hyvlade br\u00e4dor och m\u00f6jliggjorde b\u00e4ttre kontroll \u00f6ver bisamh\u00e4llet. Br\u00e4dkupan blev f\u00f6rel\u00f6paren till de moderna ramkuporna med uttagbara vaxkakor.<\/p>\n Tillverkningen sk\u00f6ttes vanligen av husbonden sj\u00e4lv eller av en lokal hantverkare med s\u00e4rskild fallenhet. M\u00e5nga bisk\u00f6tare hade hemliga knep f\u00f6r att locka sv\u00e4rmar till nya kupor, som att gnida insidan med honungsvatten, citronmeliss eller mj\u00f6d.<\/p>\n Bikupans utformning f\u00f6ljde tydliga regionala m\u00f6nster. I Sk\u00e5ne och s\u00f6dra Sverige dominerade halmkupan<\/strong>, vilket h\u00e4ngde samman med r\u00e5godlingen och tillg\u00e5ngen p\u00e5 l\u00e5ng, stark halm. Halmkupan ben\u00e4mndes ibland halmskott<\/em> eller bikorg<\/em> i sk\u00e5nska och blekingska k\u00e4llor.<\/p>\n I Sm\u00e5land, V\u00e4sterg\u00f6tland och Mellansverige var bistocken<\/strong> vanligast l\u00e5ngt in p\u00e5 1700-talet, ofta kallad bara stock<\/em> eller bistock<\/em> i bouppteckningarna. I Norrland f\u00f6rekom biodling sparsamt, eftersom klimatet inte gynnade bisk\u00f6tseln, men enstaka kupor p\u00e5tr\u00e4ffas i bouppteckningar fr\u00e5n H\u00e4lsingland och s\u00f6dra Medelpad.<\/p>\n Sj\u00e4lva bisamh\u00e4llet ben\u00e4mndes ibland bisv\u00e4rm<\/em>, bist\u00e5nd<\/em> eller bistock<\/em>, vilket kan vara f\u00f6rvirrande eftersom samma ord ibland avs\u00e5g sj\u00e4lva kupan, ibland insekterna. L\u00e4s alltid v\u00e4rderingen i sammanhang f\u00f6r att avg\u00f6ra vad skrivaren menat.<\/p>\n Bisamh\u00e4llen listas ofta separat i bouppteckningarna, vanligen under rubriken Kreatur<\/em> eller en egen underrubrik som Bin<\/em> eller Bistockar<\/em>. V\u00e4rderingen l\u00e5g typiskt mellan 1 och 3 daler silvermynt per samh\u00e4lle under 1700-talet, vilket motsvarade ett betydande belopp. Som j\u00e4mf\u00f6relse kunde en ko v\u00e4rderas till 6 till 12 daler silvermynt, en get till omkring 1 daler, och en dags arbete f\u00f6r en piga betalades med ungef\u00e4r 16 \u00f6re silvermynt.<\/p>\n En typisk anteckning i en bouppteckning fr\u00e5n mitten av 1700-talet kunde lyda: ”Trenne bistockar med bin, v\u00e4rderade till 2 daler silvermynt stycket.”<\/em> Tomma kupor utan bin v\u00e4rderades betydligt l\u00e4gre, ofta till bara n\u00e5gra \u00f6re, eftersom sj\u00e4lva tr\u00e4arbetet inte representerade n\u00e5got st\u00f6rre v\u00e4rde.<\/p>\n I domb\u00f6ckerna f\u00f6rekommer bin framf\u00f6r allt i tre typer av m\u00e5l: st\u00f6ldm\u00e5l, tvister om sv\u00e4rmar och gr\u00e4nstvister. Enligt 1734 \u00e5rs lag, n\u00e4rmare best\u00e4mt missg\u00e4rningsbalkens kapitel om olovlig tillgrepp, gav st\u00f6ld av bin tveb\u00f6te<\/strong>, allts\u00e5 dubbla b\u00f6ter j\u00e4mf\u00f6rt med vanlig egendomsst\u00f6ld. Detta speglar bisamh\u00e4llets h\u00f6ga ekonomiska v\u00e4rde och sv\u00e5righeten att \u00e5terf\u00e5 stulna bin n\u00e4r de v\u00e4l blandats med andra samh\u00e4llen.<\/p>\n Tvister om sv\u00e4rmar var ocks\u00e5 vanliga. Om en sv\u00e4rm fl\u00f6g fr\u00e5n en grannes kupa och slog sig ner p\u00e5 din mark, vem \u00e4gde den d\u00e5? 1734 \u00e5rs byggningabalk reglerade detta, och tingsr\u00e4tterna fick ofta avg\u00f6ra fall d\u00e4r en bisk\u00f6tare f\u00f6ljt sin sv\u00e4rm in p\u00e5 annans \u00e4gor. S\u00f6k g\u00e4rna i domboksregister efter ord som bisv\u00e4rm<\/em>, bistock<\/em>, honung<\/em> och vax<\/em> f\u00f6r att hitta s\u00e5dana m\u00e5l.<\/p>\n Att \u00e4ga bin innebar mer \u00e4n bara tillg\u00e5ng till s\u00f6tma. Honungen fungerade ofta som betalningsmedel f\u00f6r r\u00e4ntor, arrenden och tionde, s\u00e4rskilt i bygder d\u00e4r biodlingen var utbredd. Kyrkan tog g\u00e4rna emot vax i tionde, eftersom altarljusen kr\u00e4vde stora m\u00e4ngder av denna r\u00e5vara.<\/p>\n Bisk\u00f6taren \u00e5tnj\u00f6t ocks\u00e5 s\u00e4rskild status i bondesamh\u00e4llet. Att lyckas h\u00e5lla bisamh\u00e4llen vid liv \u00e5r efter \u00e5r kr\u00e4vde stor kunskap om sv\u00e4rmningsbeteende, sjukdomar och \u00e5rstidens v\u00e4xlingar. En framg\u00e5ngsrik bisk\u00f6tare betraktades som n\u00e5got av en folklig auktoritet, och hans r\u00e5d s\u00f6ktes av grannarna. Kunskapen gick ofta i arv fr\u00e5n far till son, och vissa g\u00e5rdar var k\u00e4nda f\u00f6r sin biodling i generationer.<\/p>\n Honungen anv\u00e4ndes ocks\u00e5 medicinskt. I \u00e4ldre l\u00e4keb\u00f6cker rekommenderades den mot hosta, s\u00e5rinfektioner och magbesv\u00e4r, ofta blandad med \u00f6rter eller starka drycker. Mj\u00f6det, en honungsdryck, hade ceremoniell betydelse vid br\u00f6llop och h\u00f6gtider.<\/p>\n Den traditionella bistocken och halmkupan b\u00f6rjade tr\u00e4ngas undan under 1800-talets andra h\u00e4lft, n\u00e4r tre stora f\u00f6r\u00e4ndringar intr\u00e4ffade samtidigt. F\u00f6r det f\u00f6rsta blev r\u00f6rsockret billigt och tillg\u00e4ngligt \u00e4ven f\u00f6r bondebefolkningen, vilket minskade honungens roll som s\u00f6tningsmedel. F\u00f6r det andra introducerades den moderna ramkupan<\/em> med uttagbara vaxkakor, uppfunnen av Lorenzo Langstroth p\u00e5 1850-talet, som m\u00f6jliggjorde honungssk\u00f6rd utan att avliva bisamh\u00e4llet.<\/p>\n F\u00f6r det tredje upph\u00f6rde m\u00e5nga gamla biodlingstraditioner n\u00e4r unga m\u00e4n l\u00e4mnade landsbygden f\u00f6r st\u00e4derna och Amerika. Den lokala kunskapen f\u00f6rsvann ofta inom en generation. Halmkupan blev en s\u00e4llsynthet redan vid sekelskiftet 1900, \u00e4ven om enstaka exemplar fortfarande anv\u00e4ndes i Sk\u00e5ne in p\u00e5 1930-talet.<\/p>\n Bistocken var en urholkad tr\u00e4stam, oftast av lind eller asp, medan halmkupan var en korgliknande konstruktion fl\u00e4tad av r\u00e5ghalm. Bistocken var vanligast i mellersta Sverige och Sm\u00e5land, halmkupan dominerade i Sk\u00e5ne och \u00f6vriga s\u00f6dra landskap. B\u00e5da typerna anv\u00e4ndes parallellt under 1600- och 1700-talen.<\/p>\n Ett bisamh\u00e4lle gav b\u00e5de honung och vax, tv\u00e5 produkter med h\u00f6gt marknadsv\u00e4rde. Honungen var det viktigaste s\u00f6tningsmedlet f\u00f6re det billiga r\u00f6rsockret, och vaxet beh\u00f6vdes till ljus och t\u00e4tningar. Ett samh\u00e4lle v\u00e4rderades typiskt till 1 till 3 daler silvermynt under 1700-talet, vilket motsvarade flera veckors arbete f\u00f6r en piga.<\/p>\n St\u00f6ld av bin straffades med tveb\u00f6te, allts\u00e5 dubbla b\u00f6ter j\u00e4mf\u00f6rt med vanlig egendomsst\u00f6ld. Detta speglade b\u00e5de bisamh\u00e4llets h\u00f6ga v\u00e4rde och sv\u00e5righeten att bevisa st\u00f6lden n\u00e4r bina blandats med tjuvens egna samh\u00e4llen. Best\u00e4mmelsen \u00e5terfinns i missg\u00e4rningsbalken.<\/p>\n S\u00f6k i h\u00e4radsr\u00e4ttens domb\u00f6cker under sommar- och h\u00f6sttingen, eftersom de flesta sv\u00e4rmtvister och st\u00f6lder intr\u00e4ffade under sommarhalv\u00e5ret. Anv\u00e4nd s\u00f6kord som bistock<\/em>, bisv\u00e4rm<\/em>, honung<\/em> och vax<\/em> i digitala register. M\u00e5nga landsarkiv och Riksarkivet har s\u00f6kbara register som underl\u00e4ttar arbetet.<\/p>\n Bistocken och halmkupan b\u00f6rjade ers\u00e4ttas av moderna ramkupor under senare delen av 1800-talet. F\u00f6r\u00e4ndringen drevs av billigt importerat socker, ny teknik och avfolkningen av landsbygden. Enstaka halmkupor anv\u00e4ndes dock i Sk\u00e5ne in p\u00e5 1930-talet, och idag tillverkas de framf\u00f6r allt som kuriosa och museif\u00f6rem\u00e5l.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" H\u00e5lig tr\u00e4stam eller halmkupa d\u00e4r bisk\u00f6tare h\u00f6ll bisamh\u00e4llen. Honungen var den huvudsakliga s\u00f6tningsmedlet f\u00f6re 1800-talet.<\/p>","protected":false},"featured_media":499,"template":"","df_foremalskategori":[21],"class_list":["post-457","df_foremal","type-df_foremal","status-publish","has-post-thumbnail","hentry","df_foremalskategori-jordbruk"],"yoast_head":"\nAnv\u00e4ndning och funktion<\/h2>\n
Material och tillverkning<\/h2>\n
Regionala varianter och dialektala namn<\/h2>\n
I bouppteckningar och domb\u00f6cker<\/h2>\n
Social och ekonomisk betydelse<\/h2>\n
N\u00e4r och varf\u00f6r f\u00f6rsvann det<\/h2>\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
Vanliga fr\u00e5gor<\/h2>\n
Vad var skillnaden mellan bistock och halmkupa?<\/h3>\n
Varf\u00f6r v\u00e4rderades bisamh\u00e4llen s\u00e5 h\u00f6gt i bouppteckningar?<\/h3>\n
Vilket straff gav bist\u00f6ld enligt 1734 \u00e5rs lag?<\/h3>\n
Var hittar jag tvister om bin i domb\u00f6ckerna?<\/h3>\n
N\u00e4r f\u00f6rsvann de gamla bikuporna i Sverige?<\/h3>\n