Mj\u00f6lksilen h\u00f6r till de mest anv\u00e4nda men minst uppm\u00e4rksammade f\u00f6rem\u00e5len i den svenska bondg\u00e5rdens vardag. Tv\u00e5 g\u00e5nger om dagen, \u00e5ret runt, passerade nymj\u00f6lkad mj\u00f6lk genom denna enkla konformade sil innan den hamnade i st\u00e4van eller fatet. Trots sin blygsamma v\u00e4rdering i bouppteckningarna ber\u00e4ttar mj\u00f6lksilen mycket om hygien, arbetsf\u00f6rdelning och materiell kultur p\u00e5 g\u00e5rdarna under 1600- och 1700-talen.<\/p>\n
F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren som studerar sina f\u00f6rf\u00e4ders bouppteckningar dyker mj\u00f6lksilen ofta upp i listorna \u00f6ver mj\u00f6lkk\u00e4rl och ladug\u00e5rdsredskap. Att f\u00f6rst\u00e5 vad f\u00f6rem\u00e5let gjorde, hur det tillverkades och vad det var v\u00e4rt ger en konkret bild av det dagliga arbetet p\u00e5 den g\u00e5rd d\u00e4r dina anf\u00e4der levde och verkade.<\/p>\n
Mj\u00f6lksilen var ett konformat redskap som anv\u00e4ndes f\u00f6r att filtrera nymj\u00f6lkad mj\u00f6lk direkt efter mj\u00f6lkningen. Konformen gjorde att mj\u00f6lken samlades mot en punkt och passerade genom det finmaskiga bottnet, samtidigt som sileffekten blev j\u00e4mn \u00f6ver hela ytan.<\/p>\n
Behovet var h\u00f6gst praktiskt. I ladug\u00e5rden f\u00f6ll l\u00e4tt h\u00e5r fr\u00e5n korna, halmstr\u00e5n fr\u00e5n str\u00f6materialet, damm och annan smuts ner i mj\u00f6lkpytsen under mj\u00f6lkningen. Utan filtrering hade denna smuts f\u00f6ljt med rakt in i hush\u00e5llets matf\u00f6rr\u00e5d. Mj\u00f6lksilen avskilde det gr\u00f6vsta innan mj\u00f6lken h\u00e4lldes vidare till de st\u00f6rre f\u00f6rvaringsk\u00e4rlen.<\/p>\n
Det praktiska f\u00f6rfarandet f\u00f6ljde en best\u00e4md ordning. Pigan eller bondhustrun mj\u00f6lkade korna i en pyts eller spann, bar in mj\u00f6lken till mj\u00f6lkkammaren eller fataburen och h\u00e4llde den genom mj\u00f6lksilen ner i en st\u00e4va, ett fat eller en bunke. D\u00e4r fick mj\u00f6lken sedan st\u00e5 f\u00f6r att gr\u00e4dden skulle stiga. Hela proceduren upprepades morgon och kv\u00e4ll, alla dagar i veckan. P\u00e5 en g\u00e5rd med flera kor passerade allts\u00e5 tiotals liter mj\u00f6lk genom silen varje dag.<\/p>\n
Mj\u00f6lksilens placering i arbetskedjan gjorde den till ett nyckelredskap. Var silen trasig, smutsig eller bortkommen blev hela mj\u00f6lkhanteringen lidande, och risken f\u00f6r att hela dagens mj\u00f6lk blev f\u00f6rst\u00f6rd \u00f6kade markant.<\/p>\n
De tidigaste mj\u00f6lksilarna var gjorda av tr\u00e4. En tr\u00e4ram, ofta svarvad eller bockad till konform, f\u00f6rs\u00e5gs med ett finmaskigt botten av tagel<\/strong>, det vill s\u00e4ga grova h\u00e5rstr\u00e5n fr\u00e5n h\u00e4stens man eller svans. Tagelbottnet v\u00e4vdes eller kn\u00f6ts f\u00f6r hand och sp\u00e4ndes fast i tr\u00e4ramen. Tagel var idealiskt eftersom det \u00e4r styvt, motst\u00e5ndskraftigt mot fukt och t\u00e5l att reng\u00f6ras g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng utan att f\u00f6rlora formen.<\/p>\n Utvinningen av tagel v\u00e4xte under 1700- och 1800-talen till en egen liten n\u00e4ring. H\u00e4sth\u00e5llare samlade in tagel fr\u00e5n manar och svansar, och tagelmakare bearbetade det vidare till tr\u00e5d som anv\u00e4ndes b\u00e5de i siktar, silar, s\u00e5llduk och vid stoppning av m\u00f6bler. P\u00e5 en del orter blev tagelhandel en biinkomst f\u00f6r fattigare hush\u00e5ll.<\/p>\n Under 1800-talet ersattes tagelbottnet gradvis av tunt bleck<\/strong>, allts\u00e5 f\u00f6rtent j\u00e4rnpl\u00e5t med h\u00e5l stansade i botten. Blecksilen var billigare att massproducera, l\u00e4ttare att reng\u00f6ra och t\u00e5lde h\u00e5rdare hantering. Bleckslagare i st\u00e4derna och p\u00e5 landsbygden tillverkade dessa silar i stora m\u00e4ngder, och de s\u00e5ldes via marknader, g\u00e5rdfarihandlare och lanthandlar.<\/p>\n Tillverkningen av tr\u00e4silar med tagelbotten skedde ofta i hemmen eller hos lokala hantverkare. P\u00e5 sina h\u00e5ll fanns specialiserade silmakare, men m\u00e5nga b\u00f6nder gjorde sina egna ramar och k\u00f6pte eller bytte till sig tagelduken.<\/p>\n Mj\u00f6lksilen var spridd \u00f6ver hela Sverige men gick under olika namn beroende p\u00e5 landsdel. I delar av G\u00f6taland och Svealand anv\u00e4ndes ordet mj\u00f6lksil<\/em> direkt, medan man i Norrland ibland talade om silekar<\/em> eller siltratt<\/em>. P\u00e5 vissa orter f\u00f6rekom ocks\u00e5 ben\u00e4mningen silbytta<\/em> n\u00e4r silen var fast monterad i ett s\u00e4rskilt k\u00e4rl.<\/p>\n Formen varierade ocks\u00e5 regionalt. I sydsverige f\u00f6rekom flatare, vidare silar, medan de norrl\u00e4ndska ofta var h\u00f6gre och mer utpr\u00e4glat konformade. Den lokala variationen speglar b\u00e5de tillg\u00e5ngen p\u00e5 material och tradition hos den lokala hantverkaren. N\u00e4r du l\u00e4ser bouppteckningar fr\u00e5n olika landskap kan det vara v\u00e4rt att h\u00e5lla utkik efter dessa varianter i ordvalet, eftersom skrivaren ofta anv\u00e4nde det lokala uttrycket.<\/p>\n Mj\u00f6lksilen dyker regelbundet upp i bouppteckningar fr\u00e5n 1600- och 1700-talen, oftast i avsnittet om ladug\u00e5rds- eller mejeriredskap. V\u00e4rderingen l\u00e5g l\u00e5gt, typiskt mellan 4 och 8 \u00f6re<\/strong> under 1700-talet, vilket motsvarade ungef\u00e4r en halv till en hel timsl\u00f6n f\u00f6r en piga eller priset p\u00e5 ett par \u00e4gg. Det handlar allts\u00e5 om ett enkelt hush\u00e5llsf\u00f6rem\u00e5l utan st\u00f6rre ekonomiskt v\u00e4rde, men med stor praktisk betydelse.<\/p>\n I bouppteckningarna st\u00e5r mj\u00f6lksilen ofta upptagen tillsammans med relaterad utrustning: st\u00e4vor, kaggar, mj\u00f6lkbyttor, k\u00e4rnor, ostkar och bunkar. En typisk formulering kunde vara ”1 st mj\u00f6lksil med tagelbotten, 6 \u00f6re” eller ”mj\u00f6lksil av bleck, sliten, 4 \u00f6re”. N\u00e4r silen var ny eller s\u00e4rskilt v\u00e4lgjord kunde v\u00e4rderingen stiga n\u00e5got, men s\u00e4llan \u00f6ver 10 \u00f6re.<\/p>\n Efter 1734 \u00e5rs lag<\/strong>, som reglerade bland annat arvsr\u00e4tt och bouppteckningsf\u00f6rfarande, blev bouppteckningarna mer systematiska och detaljerade. Det inneb\u00e4r att \u00e4ven sm\u00e5 f\u00f6rem\u00e5l som mj\u00f6lksilar oftare togs upp s\u00e4rskilt, ist\u00e4llet f\u00f6r att klumpas ihop med ”diverse mj\u00f6lkk\u00e4rl”. F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren betyder detta att bouppteckningar fr\u00e5n mitten av 1700-talet och fram\u00e5t ger en b\u00e4ttre bild av den faktiska redskapsupps\u00e4ttningen.<\/p>\n I domb\u00f6ckerna f\u00f6rekommer mj\u00f6lksilen mer s\u00e4llan, men den dyker upp i m\u00e5l om st\u00f6ld, arvstvister och bodelningar. Tvister om kreatur och mj\u00f6lkhantering kan ibland n\u00e4mna specifika redskap. Det kan vara v\u00e4rt att s\u00f6ka i tingsr\u00e4tternas protokoll efter ord som ”mj\u00f6lkk\u00e4rl”, ”ladug\u00e5rdsredskap” eller ”bohagsdel” n\u00e4r du letar efter konkreta beskrivningar av en g\u00e5rds utrustning.<\/p>\n Trots sin l\u00e5ga v\u00e4rdering speglar mj\u00f6lksilen viktiga aspekter av 1600- och 1700-talets bondesamh\u00e4lle. Mj\u00f6lkhanteringen var kvinnans dom\u00e4n. Pigor, bondhustrur och d\u00f6ttrar sk\u00f6tte mj\u00f6lkning, silning, k\u00e4rning och ostframst\u00e4llning. Mj\u00f6lksilen var allts\u00e5 ett redskap som dagligen passerade genom kvinnoh\u00e4nder och ingick i den kvinnliga arbetskulturen p\u00e5 g\u00e5rden.<\/p>\n Hygienen kring mj\u00f6lken varierade kraftigt mellan g\u00e5rdar och regioner. P\u00e5 v\u00e4lsk\u00f6tta g\u00e5rdar tv\u00e4ttades silen efter varje anv\u00e4ndning och h\u00e4ngdes p\u00e5 tork. P\u00e5 mer slarvigt sk\u00f6tta g\u00e5rdar kunde samma sil anv\u00e4ndas dagar i str\u00e4ck utan ordentlig reng\u00f6ring, vilket gav surnad mj\u00f6lk och f\u00f6rst\u00f6rd ost. Skillnaderna m\u00e4rks indirekt i bouppteckningarna genom hur m\u00e5nga och hur v\u00e4lh\u00e5llna mj\u00f6lkredskap som finns angivna.<\/p>\n Ekonomiskt var mj\u00f6lkprodukterna en grundpelare i bondehush\u00e5llet. Sm\u00f6r och ost var viktiga handelsvaror som kunde s\u00e4ljas eller anv\u00e4ndas som skatt och arrendeavgifter. En fungerande mj\u00f6lksil var allts\u00e5 en liten men n\u00f6dv\u00e4ndig l\u00e4nk i en kedja som ytterst handlade om g\u00e5rdens \u00f6verlevnad.<\/p>\n Den traditionella mj\u00f6lksilen med tagelbotten b\u00f6rjade f\u00f6rsvinna under senare delen av 1800-talet, n\u00e4r blecksilarna tog \u00f6ver. Under 1900-talets f\u00f6rsta h\u00e4lft kom i sin tur industriellt tillverkade silar med utbytbar sildukspapper, s\u00e5 kallade mj\u00f6lkfilter, som blev standard p\u00e5 de flesta g\u00e5rdar.<\/p>\n Mejerireformerna och den \u00f6kade hygienlagstiftningen i b\u00f6rjan av 1900-talet, framf\u00f6rallt kring andelsmejeriernas framv\u00e4xt, st\u00e4llde nya krav p\u00e5 mj\u00f6lkhanteringen. Inl\u00e4mningsmj\u00f6lk skulle vara fri fr\u00e5n synliga f\u00f6roreningar, och pappersbaserade eng\u00e5ngsfilter blev ett enkelt s\u00e4tt att uppfylla kraven. Den gamla tr\u00e4silen med tagelbotten s\u00e5gs nu som ohygienisk och f\u00f6r\u00e5ldrad.<\/p>\n N\u00e4r mj\u00f6lkmaskinerna gjorde sitt int\u00e5g p\u00e5 g\u00e5rdarna under 1900-talets mitt f\u00f6rsvann \u00e4ven den manuella silningen i sin gamla form. Mj\u00f6lken gick nu direkt fr\u00e5n spenkopparna genom ett slutet system med inbyggda filter till kyltanken.<\/p>\n Konformad sil f\u00f6r att filtrera nymj\u00f6lkad mj\u00f6lk fr\u00e5n h\u00e5r, halm och annan smuts innan den st\u00e4lldes i mj\u00f6lkkammaren.<\/p>","protected":false},"featured_media":497,"template":"","df_foremalskategori":[20],"class_list":["post-456","df_foremal","type-df_foremal","status-publish","has-post-thumbnail","hentry","df_foremalskategori-hushall"],"yoast_head":"\nRegionala varianter och dialektala namn<\/h2>\n
I bouppteckningar och domb\u00f6cker<\/h2>\n
Social och ekonomisk betydelse<\/h2>\n
N\u00e4r och varf\u00f6r f\u00f6rsvann det<\/h2>\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
","protected":false},"excerpt":{"rendered":"