Sm\u00f6rk\u00e4rnan h\u00f6r till de mest centrala redskapen i det f\u00f6rindustriella svenska bondehush\u00e5llet. I bouppteckningar fr\u00e5n 1600- och 1700-talen dyker den upp i n\u00e4stan varje g\u00e5rd d\u00e4r man h\u00f6ll kor, och dess n\u00e4rvaro ber\u00e4ttar mycket om hush\u00e5llets ekonomi, om kvinnornas arbete och om hur mj\u00f6lkprodukter omvandlades till handelsvaror eller skatteinbetalningar.<\/p>\n
F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren som l\u00e4ser bouppteckningar och domb\u00f6cker \u00e4r sm\u00f6rk\u00e4rnan inte bara ett f\u00f6rem\u00e5l bland andra i k\u00f6ks- eller mj\u00f6lkkammarinventariet. Den \u00e4r en nyckel till att f\u00f6rst\u00e5 hur dina f\u00f6rf\u00e4der f\u00f6rs\u00f6rjde sig, vilka arbetsuppgifter som fyllde vardagen och varf\u00f6r sm\u00f6r s\u00e5 ofta n\u00e4mns i tvister, arvsskiften och skattel\u00e4ngder. Den enkla tr\u00e4k\u00e4rnan rymmer en hel ekonomisk v\u00e4rld.<\/p>\n
Sm\u00f6rk\u00e4rnans funktion var att omvandla gr\u00e4dde till sm\u00f6r genom mekanisk bearbetning. Gr\u00e4dden, som skummats av fr\u00e5n mj\u00f6lken efter att den f\u00e5tt st\u00e5 i flata k\u00e4rl eller st\u00e4vor, h\u00e4lldes i k\u00e4rnan. Genom upprepad st\u00f6tande eller skakande r\u00f6relse br\u00f6ts fettkulornas hinnor s\u00f6nder, och fettet klumpade ihop sig till sm\u00f6rkorn medan k\u00e4rnmj\u00f6lken skiljdes ut.<\/p>\n
Den vanligaste typen i \u00e4ldre tid var stavk\u00e4rnan<\/strong>, \u00e4ven kallad st\u00e5ndk\u00e4rna eller st\u00f6tk\u00e4rna. Den var h\u00f6g och smal, ofta omkring en meter h\u00f6g, med ett lock som hade ett h\u00e5l i mitten. Genom h\u00e5let stack en l\u00e5ng st\u00f6tare ner i gr\u00e4dden. St\u00f6taren hade ett korsformat eller skivformat huvud i neder\u00e4nden, och husmodern eller pigan r\u00f6rde den upp och ner i en j\u00e4mn rytm. Arbetet tog vanligen mellan 30 och 60 minuter, beroende p\u00e5 gr\u00e4ddens temperatur, fetthalt och \u00e5rstid. Vid kallt v\u00e4der kunde det dra ut p\u00e5 tiden avsev\u00e4rt, och man v\u00e4rmde d\u00e5 g\u00e4rna k\u00e4rnan n\u00e5got eller flyttade den n\u00e4rmare spisen.<\/p>\n N\u00e4r sm\u00f6ret v\u00e4l hade samlat sig \u00f6ste man upp det, kn\u00e5dade ur k\u00e4rnmj\u00f6lken och saltade vid behov. K\u00e4rnmj\u00f6lken togs tillvara som dryck eller till bakning. Inget gick till spillo i ett v\u00e4lsk\u00f6tt hush\u00e5ll.<\/p>\n Sm\u00f6rk\u00e4rnor tillverkades n\u00e4stan uteslutande av tr\u00e4. Stavk\u00e4rnan byggdes p\u00e5 samma s\u00e4tt som ett laggk\u00e4rl, med lodr\u00e4ta stavar av furu, gran eller ek som h\u00f6lls samman av tunnband i tr\u00e4 eller j\u00e4rn. Botten var en rund tr\u00e4skiva infogad i en sp\u00e5r nedtill. Sj\u00e4lva st\u00f6taren skars ofta ur ett enda stycke, med det korsformade huvudet utskuret f\u00f6r att ge maximal kontakt med gr\u00e4dden.<\/p>\n Tillverkningen sk\u00f6ttes oftast av bygdens tunnbindare eller av en h\u00e4ndig bonde sj\u00e4lv. P\u00e5 st\u00f6rre g\u00e5rdar fanns ibland egen verkstad d\u00e4r husbonden eller dr\u00e4ngarna gjorde och lagade laggk\u00e4rl under vinterm\u00e5naderna. I bouppteckningar ser man ibland att tunnbindarverktyg st\u00e5r tillsammans med oavslutade k\u00e4rnor och st\u00e4vor, vilket vittnar om hemtillverkning.<\/p>\n Tr\u00e4slaget hade betydelse. Ek ans\u00e5gs h\u00e5llbart men kunde ge bismak, medan furu och gran var l\u00e4ttare att h\u00e5lla rena. En v\u00e4l skurad k\u00e4rna luktade neutralt, och husm\u00f6drar lade stor vikt vid renligheten eftersom orena k\u00e4rnor gav h\u00e4rsket sm\u00f6r som var sv\u00e5rs\u00e5lt.<\/p>\n Namnet p\u00e5 redskapet varierade \u00f6ver landet. Stavk\u00e4rna<\/strong> och st\u00e5ndk\u00e4rna<\/strong> anv\u00e4ndes i stora delar av G\u00f6taland och Svealand, medan st\u00f6tk\u00e4rna<\/strong> var vanligare i Norrland d\u00e4r man betonade st\u00f6tr\u00f6relsen. Tr\u00e4k\u00e4rna<\/em> var ett mer allm\u00e4nt begrepp som kunde syfta p\u00e5 vilken tr\u00e4tillverkad k\u00e4rna som helst.<\/p>\n I Sk\u00e5ne och Halland f\u00f6rekom ocks\u00e5 liggande k\u00e4rnor av tunntyp redan tidigt, medan den st\u00e5ende stavk\u00e4rnan dominerade i mellansvenska och norrl\u00e4ndska hush\u00e5ll. I Dalarna och H\u00e4lsingland kallades st\u00f6taren ibland f\u00f6r tj\u00e4rna<\/em> eller k\u00e4rntr\u00e4<\/em>, och sj\u00e4lva verbet k\u00e4rna<\/em> b\u00f6jdes regionalt p\u00e5 olika s\u00e4tt. F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren \u00e4r det v\u00e4rt att notera dialektala stavningar i bouppteckningar, eftersom skrivaren ofta noterade orden som de uttalades lokalt.<\/p>\n Efter 1734 \u00e5rs lag blev bouppteckningen obligatorisk vid d\u00f6dsfall, och d\u00e4rigenom fick vi en n\u00e4rmast helt\u00e4ckande dokumentation av vad hush\u00e5llen \u00e4gde. Sm\u00f6rk\u00e4rnan st\u00e5r n\u00e4stan alltid med, oftast i avdelningen f\u00f6r k\u00f6ksredskap eller mj\u00f6lkk\u00e4rl, tillsammans med st\u00e4vor, \u00e4mbar, mj\u00f6lkbunkar och sileduk.<\/p>\n V\u00e4rderingarna varierade efter skick och storlek. En enklare stavk\u00e4rna kunde tas upp till 16 \u00f6re silvermynt<\/strong>, vilket motsvarade ungef\u00e4r en dags arbete f\u00f6r en piga. En st\u00f6rre eller nyare k\u00e4rna v\u00e4rderades till 24 till 32 \u00f6re<\/strong>, och de allra finaste exemplaren med j\u00e4rnband och v\u00e4larbetad st\u00f6tare kunde n\u00e5 48 \u00f6re<\/strong>, j\u00e4mf\u00f6rbart med priset p\u00e5 en mindre tunna eller ett enklare yxblad. Att j\u00e4mf\u00f6ra v\u00e4rderingar mellan olika g\u00e5rdar i samma socken ger en bild av hush\u00e5llens relativa v\u00e4lst\u00e5nd.<\/p>\n Typiska skrivningar i bouppteckningar lyder ”1 st sm\u00f6rkj\u00e4rna med st\u00f6tare” eller ”gammal stafkj\u00e4rna, n\u00e5got br\u00e4ckt”. Notera s\u00e4rskilt orden gammal<\/em>, obrukbar<\/em> eller nyttig<\/em>, som s\u00e4ger n\u00e5got om f\u00f6rem\u00e5lets faktiska anv\u00e4ndbarhet.<\/p>\n I domb\u00f6ckerna f\u00f6rekommer sm\u00f6rk\u00e4rnor framf\u00f6r allt i tvister om arv, i m\u00e5l om st\u00f6ld fr\u00e5n f\u00e4hus eller mj\u00f6lkkammare, och ibland i m\u00e5l d\u00e4r sm\u00f6ret som producerats utg\u00f6r tvistefr\u00e5ga vid leveranser till herrg\u00e5rdar eller st\u00e4der. Den som s\u00f6ker i renoverade domb\u00f6cker b\u00f6r pr\u00f6va s\u00f6kord som sm\u00f6r<\/em>, k\u00e4rna<\/em> och mj\u00f6lkk\u00e4rl<\/em>.<\/p>\n Sm\u00f6rberedningen var en grundl\u00e4ggande ekonomisk verksamhet i det svenska bondesamh\u00e4llet. Sm\u00f6ret gick inte bara till hush\u00e5llets eget bord. Det s\u00e5ldes p\u00e5 stadsmarknader, fungerade som betalningsmedel vid arrendebetalningar och utgjorde en viktig del av skattepersedlarna i m\u00e5nga landskap. P\u00e5 herrg\u00e5rdarna togs sm\u00f6r emot fr\u00e5n landb\u00f6nderna som dagsverken eller naturapersedlar.<\/p>\n Arbetet med k\u00e4rnan var n\u00e4stan uteslutande kvinnligt. Pigan eller husmodern stod f\u00f6r k\u00e4rnandet, medan barnen ibland hj\u00e4lpte till med att h\u00e5lla rytmen. I st\u00f6rre hush\u00e5ll kunde det vara en hel arbetsdag att k\u00e4rna flera omg\u00e5ngar gr\u00e4dde, s\u00e4rskilt under sommaren n\u00e4r korna mj\u00f6lkade som mest. Sm\u00f6rk\u00e4rnans n\u00e4rvaro i bouppteckningen efter en bondhustru ber\u00e4ttar d\u00e4rf\u00f6r inte bara om hush\u00e5llets produktion utan ocks\u00e5 om hennes dagliga liv.<\/p>\n F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren \u00e4r detta viktigt att f\u00f6rst\u00e5. N\u00e4r du l\u00e4ser att din anmoder \u00e4gde ”en stafkj\u00e4rna med tillh\u00f6rig st\u00f6tare” s\u00e5 h\u00e5ller du en del av hennes vardagliga arbete i handen.<\/p>\n Under 1800-talet skedde en gradvis \u00f6verg\u00e5ng till roterande k\u00e4rnor<\/strong>, d\u00e4r gr\u00e4dden bearbetades med en vev som drev skovlar inne i k\u00e4rnan. Detta var en betydande arbetsbesparing, eftersom man kunde sitta ner och veva ist\u00e4llet f\u00f6r att st\u00e5 och st\u00f6ta. Tunntypsk\u00e4rnor som rullades eller vippades blev ocks\u00e5 vanliga.<\/p>\n I bouppteckningar fr\u00e5n mitten av 1800-talet ser man hur de nya k\u00e4rnorna gradvis ers\u00e4tter stavk\u00e4rnan, \u00e4ven om de \u00e4ldre redskapen ofta st\u00e5r kvar i decennier som reservutrustning. Mot slutet av 1800-talet kom de f\u00f6rsta mekaniska separatorerna, och med mejerierna fr\u00e5n 1880-talet och fram\u00e5t flyttades sm\u00f6rberedningen successivt bort fr\u00e5n det enskilda hush\u00e5llet. P\u00e5 1900-talet blev k\u00e4rnan ett museif\u00f6rem\u00e5l.<\/p>\n I praktiken \u00e4r det samma sak. B\u00e5da namnen syftar p\u00e5 den h\u00f6ga, smala k\u00e4rnan med lodr\u00e4t st\u00f6tare. Stavk\u00e4rna<\/em> betonar konstruktionen med lodr\u00e4ta stavar, medan st\u00e5ndk\u00e4rna<\/em> betonar att den st\u00e5r uppr\u00e4tt. Regionalt varierar namnbruket.<\/p>\n Det berodde p\u00e5 gr\u00e4ddm\u00e4ngden, men en typisk hush\u00e5llsk\u00e4rning gav mellan ett och tre kilo sm\u00f6r. P\u00e5 en g\u00e5rd med flera kor k\u00e4rnade man ofta tv\u00e5 till tre g\u00e5nger i veckan under sommaren, mer s\u00e4llan p\u00e5 vintern n\u00e4r korna sinade.<\/p>\n Skillnaderna speglar storlek, skick, \u00e5lder och tillverkningskvalitet. En ny k\u00e4rna med j\u00e4rnband kunde v\u00e4rderas till 48 \u00f6re silvermynt, medan en gammal sliten k\u00e4rna togs upp till bara n\u00e5gra \u00f6re. V\u00e4rderingen p\u00e5verkades ocks\u00e5 av lokala prisf\u00f6rh\u00e5llanden och f\u00f6rr\u00e4ttningsmannens bed\u00f6mning.<\/p>\n Om k\u00e4rnan varit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r st\u00f6ld, tvist eller arvsdelning, ja. Domb\u00f6ckerna \u00e4r oj\u00e4mna i sin t\u00e4ckning av enskilda f\u00f6rem\u00e5l, men s\u00f6k i renoverade domb\u00f6cker p\u00e5 sockenniv\u00e5 med ord som sm\u00f6r<\/em>, k\u00e4rna<\/em> och mj\u00f6lkk\u00e4rl<\/em>. Tinglagets sommarting brukade behandla m\u00e5nga hush\u00e5llsm\u00e5l.<\/p>\n De flesta hush\u00e5ll \u00f6vergav den egna k\u00e4rningen mellan 1880 och 1920, i takt med att mejerierna etablerades. P\u00e5 avl\u00e4gsna g\u00e5rdar och i sj\u00e4lvhush\u00e5llande milj\u00f6er anv\u00e4ndes k\u00e4rnor in p\u00e5 1940-talet, men d\u00e5 mest som komplement till mejerism\u00f6ret.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tr\u00e4beh\u00e5llare d\u00e4r gr\u00e4dde st\u00f6ttes med en k\u00e4rnst\u00f6t s\u00e5 att fettkornen separerade och blev sm\u00f6r. Flera olika typer.<\/p>","protected":false},"featured_media":491,"template":"","df_foremalskategori":[20],"class_list":["post-453","df_foremal","type-df_foremal","status-publish","has-post-thumbnail","hentry","df_foremalskategori-hushall"],"yoast_head":"\nMaterial och tillverkning<\/h2>\n
Regionala varianter och dialektala namn<\/h2>\n
I bouppteckningar och domb\u00f6cker<\/h2>\n
Social och ekonomisk betydelse<\/h2>\n
N\u00e4r och varf\u00f6r f\u00f6rsvann det<\/h2>\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
Vanliga fr\u00e5gor<\/h2>\n
Vad \u00e4r skillnaden mellan stavk\u00e4rna och st\u00e5ndk\u00e4rna?<\/h3>\n
Hur mycket sm\u00f6r fick man ur en k\u00e4rning?<\/h3>\n
Varf\u00f6r v\u00e4rderas sm\u00f6rk\u00e4rnor s\u00e5 olika i bouppteckningar?<\/h3>\n
Kan jag hitta min sl\u00e4kts sm\u00f6rk\u00e4rna omn\u00e4mnd i domb\u00f6cker?<\/h3>\n
N\u00e4r f\u00f6rsvann sm\u00f6rk\u00e4rnan ur svenska hem?<\/h3>\n