Handkvarnen tillh\u00f6r de \u00e4ldsta redskapen i det svenska bondesamh\u00e4llet. Under tusentals \u00e5r malde m\u00e4nniskor sin s\u00e4d f\u00f6r hand mellan tv\u00e5 rundade stenar, och i bouppteckningar fr\u00e5n 1600- och 1700-talen dyker handkvarnen upp som ett vanligt inslag i bondehemmen, torpen och soldatbost\u00e4llena. F\u00f6r sl\u00e4ktforskaren \u00e4r handkvarnen mer \u00e4n ett f\u00f6rem\u00e5l: den ber\u00e4ttar om vardagens slit, om kvinnornas och barnens arbete, och om hur sj\u00e4lvhush\u00e5llet fungerade n\u00e4r v\u00e4gen till bygdens vattenkvarn var l\u00e5ng eller framkomligheten d\u00e5lig.<\/p>\n
Att hitta en handkvarn upptagen i en bouppteckning ger en konkret bild av hur ens f\u00f6rf\u00e4der levde. V\u00e4rderingen avsl\u00f6jar b\u00e5de f\u00f6rem\u00e5lets ekonomiska betydelse och hush\u00e5llets standard. I denna artikel g\u00e5r vi igenom handkvarnens funktion, dess plats i bouppteckningar och domb\u00f6cker, samt hur du som sl\u00e4ktforskare kan tolka uppgifter om kvarnstenar i ditt eget k\u00e4llmaterial.<\/p>\n
Handkvarnen var en husbehovskvarn avsedd f\u00f6r att mala mindre m\u00e4ngder s\u00e4desslag mellan bes\u00f6ken vid bygdens st\u00f6rre kvarn. N\u00e4r mj\u00f6lf\u00f6rr\u00e5det sinade mellan kvarnresorna, eller n\u00e4r v\u00e4garna var ofarbara om v\u00e5ren och h\u00f6sten, kom handkvarnen till anv\u00e4ndning. Den bestod av tv\u00e5 rundade stenar: en undre fast sten och en \u00f6vre roterande sten som drevs runt med en handtagsstav f\u00e4st n\u00e4ra kanten. S\u00e4den h\u00e4lldes ned genom ett h\u00e5l i den \u00f6vre stenen, och mj\u00f6let pressades ut mellan stenytorna och samlades upp runt om.<\/p>\n
Anv\u00e4ndningsomr\u00e5dena str\u00e4ckte sig l\u00e5ngt ut\u00f6ver vanlig br\u00f6ds\u00e4d. Hush\u00e5llen malde malt till hemmabryggning av \u00f6l och svagdricka, krossade salt till matlagning och konservering, och fr\u00e5n 1700-talets senare h\u00e4lft \u00e4ven kaffeb\u00f6nor och kryddor. P\u00e5 st\u00f6rre g\u00e5rdar kunde handkvarnen st\u00e5 i en s\u00e4rskild bod, medan den i torparhush\u00e5llen ofta hade sin plats i farstun eller k\u00f6ket.<\/p>\n
Arbetet var tungt och tids\u00f6dande. P\u00e5 ett torp kunde det g\u00e5 \u00e5t flera timmars slit f\u00f6r att mala ens n\u00e5gra kappar s\u00e4d. Uppgiften f\u00f6ll oftast p\u00e5 husets kvinnor och barn, och en piga kunde f\u00e5 \u00e4gna en stor del av sin arbetsdag \u00e5t kvarnstenen. Det rytmiska ljudet av handkvarnen h\u00f6rde till hemmets vardagsljud, ungef\u00e4r som spinnrocken och v\u00e4vstolen.<\/p>\n
Kvarnstenarna tillverkades av s\u00e4rskilt h\u00e5rda och slitstarka bergarter, oftast en grov sandsten eller granitvariant med god sk\u00e4rpa. Bra kvarnsten var en bristvara, och stenarna importerades ofta fr\u00e5n specifika stenbrott med erk\u00e4nd kvalitet. Lindesbrottet i Norge levererade kvarnsten till stora delar av v\u00e4stra Sverige under flera sekler, medan Borrtj\u00e4rn i Dalarna och flera mindre brott i V\u00e4rmland och V\u00e4sterg\u00f6tland f\u00f6rs\u00e5g andra lands\u00e4ndar. I Sk\u00e5ne f\u00f6rekom ocks\u00e5 import fr\u00e5n Tyskland och Danmark.<\/p>\n
Sj\u00e4lva tillverkningen kr\u00e4vde yrkesskicklighet. Stenhuggaren formade stenarna runda, borrade upp ett math\u00e5l i den \u00f6vre och h\u00f6gg upp sk\u00e4rpan<\/em>, de sm\u00e5 r\u00e4fflorna p\u00e5 malytan som gjorde att s\u00e4den krossades effektivt. N\u00e4r sk\u00e4rpan slitits ned m\u00e5ste stenen hackas upp<\/em> p\u00e5 nytt, ett arbete som kringvandrande stenhackare utf\u00f6rde mot betalning. I bouppteckningar n\u00e4mns ibland s\u00e4rskilda hammare och piggj\u00e4rn f\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l.<\/p>\n Stenarnas storlek varierade. En typisk husbehovskvarn hade stenar p\u00e5 40 till 60 centimeter i diameter, medan st\u00f6rre varianter p\u00e5 g\u00e5rdar kunde n\u00e5 80 centimeter. Stativet av tr\u00e4, kallat kvarnstol<\/em> eller kvarnb\u00e4nk<\/em>, byggdes oftast av g\u00e5rdens egen snickare.<\/p>\n Ben\u00e4mningen handkvarn<\/strong> \u00e4r den vanligaste i skriftliga k\u00e4llor, men i bouppteckningar och domboksprotokoll m\u00f6ter man ocks\u00e5 stenkvarn<\/strong>, s\u00e4rskilt i \u00e4ldre handlingar fr\u00e5n 1600-talet. I norrl\u00e4ndska k\u00e4llor f\u00f6rekommer formen handqvarn<\/em> l\u00e5ngt in p\u00e5 1800-talet, ibland med till\u00e4gget med tr\u00e4stol<\/em> eller med stenar<\/em>.<\/p>\n I Dalarna och H\u00e4lsingland anv\u00e4ndes ibland uttrycket kvarnsten<\/em> som synonym f\u00f6r hela redskapet, vilket kan f\u00f6rvilla l\u00e4saren av bouppteckningar. N\u00e4r det i en bouppteckning st\u00e5r \u201dett par kvarnstenar med tillbeh\u00f6r\u201d avses oftast just en komplett handkvarn. I Sk\u00e5ne och Halland m\u00f6ter man ibland ben\u00e4mningen grynkvarn<\/em> n\u00e4r redskapet huvudsakligen anv\u00e4ndes f\u00f6r att g\u00f6ra korngryn.<\/p>\n I Norrland levde handkvarnstekniken kvar l\u00e4ngst. I Lappland och norra \u00c5ngermanland anv\u00e4ndes handkvarnar f\u00f6r husbehov \u00e4nda in p\u00e5 1900-talet, l\u00e5ngt efter att de f\u00f6rsvunnit ur bruk i M\u00e4lardalen och Sk\u00e5ne.<\/p>\n Efter 1734 \u00e5rs lag<\/strong> blev bouppteckning obligatorisk vid d\u00f6dsfall, och fr\u00e5n denna tid finns ett rikt material d\u00e4r handkvarnar regelbundet f\u00f6rekommer. V\u00e4rderingen i 1700-talets bouppteckningar l\u00e5g typiskt mellan 16 och 32 \u00f6re silvermynt<\/strong>. 16 \u00f6re motsvarade ungef\u00e4r en dags arbete f\u00f6r en piga, medan 32 \u00f6re kunde motsvara v\u00e4rdet av ett par enklare tr\u00e4skor eller ett mindre koppartr\u00e5g. En komplett handkvarn med tr\u00e4stol och tillbeh\u00f6r kunde v\u00e4rderas till upp\u00e5t 1 daler silvermynt p\u00e5 v\u00e4lb\u00e4rgade g\u00e5rdar.<\/p>\n Typiska formuleringar i bouppteckningarna lyder \u201dEn handqvarn med stenar och stol, 24 \u00f6re\u201d eller \u201dEtt par kvarnstenar, slitna, 16 \u00f6re\u201d. N\u00e4r stenarna v\u00e4rderats l\u00e5gt handlar det oftast om utslitna stenar d\u00e4r sk\u00e4rpan hackats upp s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger att stenen blivit f\u00f6r tunn. Nyare stenar med god sk\u00e4rpa kunde v\u00e4rderas dubbelt s\u00e5 h\u00f6gt som slitna.<\/p>\n I domb\u00f6ckerna<\/strong> f\u00f6rekommer handkvarnar i flera sammanhang. Arvstvister r\u00f6rde ibland vem som skulle f\u00e5 kvarnen efter en avliden, eftersom f\u00f6rem\u00e5let hade reellt bruksv\u00e4rde. St\u00f6ldm\u00e5l \u00e4r en annan vanlig kategori: kvarnstenar var st\u00f6ldbeg\u00e4rliga eftersom de var dyra att ers\u00e4tta. Det f\u00f6rekommer ocks\u00e5 m\u00e5l om tullkvarnsplikt<\/em>, d\u00e4r myndigheterna anklagade b\u00f6nder f\u00f6r att kringg\u00e5 skyldigheten att mala vid kronans eller fr\u00e4lsemannens kvarn genom att i hemlighet anv\u00e4nda handkvarn. Under perioder med kronotullkvarnar, s\u00e4rskilt p\u00e5 1600-talet, kunde det vara f\u00f6rbjudet att h\u00e5lla handkvarn utan tillst\u00e5nd.<\/p>\n Handkvarnen var en social mark\u00f6r. P\u00e5 v\u00e4lb\u00e4rgade bondg\u00e5rdar fanns ofta flera kvarnar, en f\u00f6r s\u00e4d och en f\u00f6r malt eller salt. P\u00e5 torpen och backstugorna r\u00e4ckte det knappt med en enda, och ibland fick man l\u00e5na grannens. Att \u00e4ga en egen handkvarn betydde sj\u00e4lvst\u00e4ndighet: man slipade beroendet av storkvarnen och dess tull, det vill s\u00e4ga den del av mj\u00f6let som kvarn\u00e4garen beh\u00f6ll som betalning.<\/p>\n Ekonomiskt sett var handkvarnen viktig under missv\u00e4xt\u00e5r och krigstider. N\u00e4r v\u00e4garna sp\u00e4rrades eller storkvarnarna stod stilla p\u00e5 grund av torka eller frost, kunde hush\u00e5llet \u00e4nd\u00e5 producera br\u00f6d. Under stora ofreden 1713 till 1721 och under n\u00f6d\u00e5ren p\u00e5 1690-talet r\u00e4ddade handkvarnen m\u00e5nga familjer fr\u00e5n sv\u00e4lt.<\/p>\n F\u00f6r kvinnorna i hush\u00e5llet var handkvarnen en sj\u00e4lvklar del av arbetsb\u00f6rdan. Att kunna mala snabbt och j\u00e4mnt var en v\u00e4rdefull f\u00e4rdighet, och i flera landskap f\u00f6rekommer tales\u00e4tt och visor om kvarnarbetet. Barnen l\u00e4rde sig tidigt att vrida kvarnen, och det fanns mindre handkvarnar avsedda just f\u00f6r barn.<\/p>\n Handkvarnen f\u00f6rsvann gradvis under 1800-talet i takt med att j\u00e4rnv\u00e4gar, b\u00e4ttre v\u00e4gar och industriella valskvarnar gjorde det m\u00f6jligt att k\u00f6pa f\u00e4rdigt mj\u00f6l billigt. I s\u00f6dra och mellersta Sverige hade redskapet i stort sett f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n hush\u00e5llen kring 1880, \u00e4ven om enstaka exemplar fanns kvar f\u00f6r att mala malt och kaffe. I Norrland, d\u00e4r avst\u00e5nden var stora och de industriella kvarnarna f\u00e5, levde handkvarnen kvar in p\u00e5 1900-talet och anv\u00e4ndes p\u00e5 sina h\u00e5ll s\u00e5 sent som under andra v\u00e4rldskrigets ransonerings\u00e5r.<\/p>\n \u00d6verg\u00e5ngen till k\u00f6pemj\u00f6l h\u00e4ngde ocks\u00e5 samman med f\u00f6r\u00e4ndrade m\u00e5ltidsvanor. Hembakat surdegsbr\u00f6d av eget mj\u00f6l ersattes successivt av j\u00e4st vetebr\u00f6d och k\u00f6pebr\u00f6d, och den hemmagjorda \u00f6lbryggningen minskade i takt med att bryggerierna etablerade sig.<\/p>\n Ja, under delar av 1600-talet f\u00f6rekom f\u00f6rbud eller restriktioner mot privata handkvarnar i omr\u00e5den med kronotullkvarnar. Syftet var att s\u00e4kra kronans inkomster fr\u00e5n kvarntullen. F\u00f6rbuden var dock sv\u00e5ra att uppr\u00e4tth\u00e5lla och blev mindre str\u00e4nga under 1700-talet. Domboksprotokoll fr\u00e5n 1600-talet inneh\u00e5ller d\u00e4rf\u00f6r ibland m\u00e5l mot b\u00f6nder som \u201dolovligen\u201d malt p\u00e5 handkvarn.<\/p>\n Termerna varierar. Leta efter formuleringar som \u201dhandqvarn\u201d, \u201dstenkvarn\u201d, \u201dett par kvarnstenar med stol\u201d eller \u201dqvarnsten med tillbeh\u00f6r\u201d. V\u00e4rderingen ger ocks\u00e5 en ledtr\u00e5d: en handkvarn v\u00e4rderades typiskt till 16 till 32 \u00f6re, medan en hel vatten- eller v\u00e4derkvarn v\u00e4rderades till m\u00e5nga daler.<\/p>\n Det kan betyda flera saker. Hush\u00e5llet kan ha varit mycket fattigt och l\u00e5nat granns kvarn, eller s\u00e5 bodde familjen s\u00e5 n\u00e4ra en storkvarn att handkvarnen var \u00f6verfl\u00f6dig. I st\u00e4der f\u00f6rekom handkvarn s\u00e4llan i bouppteckningar eftersom stadsborna k\u00f6pte sitt mj\u00f6l. P\u00e5 torp och backstugor saknades den ibland helt enkelt p\u00e5 grund av fattigdom.<\/p>\n Ja, m\u00e5nga hembygdsmuseer och l\u00e4nsmuseer har handkvarnar i sina samlingar. Nordiska museet i Stockholm och Skansens samlingar har flera exemplar. P\u00e5 vissa hembygdsg\u00e5rdar kan man ocks\u00e5 f\u00e5 prova att mala sj\u00e4lv, vilket ger en konkret upplevelse av hur tungt arbetet var.<\/p>\n F\u00f6r att mala dagsbehovet av mj\u00f6l till en familj p\u00e5 fem personer kr\u00e4vdes ungef\u00e4r en till tv\u00e5 timmars arbete vid handkvarnen. Vid st\u00f6rre bakningar inf\u00f6r helger eller kalas kunde malningen p\u00e5g\u00e5 en hel dag. Detta f\u00f6rklarar varf\u00f6r hush\u00e5llen helst f\u00f6rlitade sig p\u00e5 bygdens vatten- eller v\u00e4derkvarn f\u00f6r huvuddelen av mj\u00f6lbehovet, och endast anv\u00e4nde handkvarnen som komplement.<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Liten kvarn av sten eller j\u00e4rn f\u00f6r att mala spannm\u00e5l, malt eller salt till husbehov mellan kvarnbes\u00f6ken.<\/p>","protected":false},"featured_media":483,"template":"","df_foremalskategori":[20],"class_list":["post-449","df_foremal","type-df_foremal","status-publish","has-post-thumbnail","hentry","df_foremalskategori-hushall"],"yoast_head":"\nRegionala varianter och dialektala namn<\/h2>\n
I bouppteckningar och domb\u00f6cker<\/h2>\n
Social och ekonomisk betydelse<\/h2>\n
N\u00e4r och varf\u00f6r f\u00f6rsvann det<\/h2>\n
Forskartips f\u00f6r sl\u00e4ktforskare<\/h2>\n
\n
Vanliga fr\u00e5gor<\/h2>\n
Var handkvarnen f\u00f6rbjuden under vissa perioder?<\/h3>\n
Hur kan jag veta om en bouppteckning verkligen avser en handkvarn?<\/h3>\n
Vad betydde det om handkvarnen saknades i bouppteckningen?<\/h3>\n
Finns det bevarade handkvarnar att se idag?<\/h3>\n
Hur l\u00e4nge tog det att mala mj\u00f6l till en familj?<\/h3>\n