När ändrades
lagen? |
Skilsmässa
från början av 1600-talet till 1995.
Beskrivning av när och hur lagen ändrades.
När kunde man få skilsmässa? Hur ändrades lagen?
|
gällande lag i början av
1600-talet |
Skilsmässa var tillåten om en av partnerna1.
begått äktenskapsbrott eller 2. rymt sin väg. Men skilsmässorna
var ytterst få eftersom de tilläts först efter att
förlikningsförsök, varningar och bestraffningar misslyckats. Äktenskapsskillnadsmålen dömdes av kyrkans domstolar
(domkapitlen). |
|
1660-talet |
Nu gick det att få kunglig dispens för
skilsmässa om den ena partnern försökt mörda eller hade grovt
misshandlat den andra partnern. Kungen gav vid dessa tillfällen
domkapitlet rätten att avgöra äktenskapsskillnadsmålet efter
sitt samvete. Fram till 1690-talet var dispenserna få. |
|
1700-talet |
Under detta århundradet började kunglig
dispens ges för flera orsaker. |
1734-års lag
började gälla 1/9-1736 |
Äktenskapsskillnadsmålen skulle nu dömas av
de världsliga domstolarna men domkapitlen skulle utfärda
skiljebreven. |
1810-års
kungliga förordning |
Domstolarna kunde nu även döma till
äktenskapsskillnad om en av makarna blev dömd till
landsförvisning, livstidsstraff, mord försök på sin make eller
om någon av makarna varit galen i över tre år och ingen
förhoppning om bättring fanns.
Kunglig dispens kunde ges för fler orsaker t.ex. dödsdom,
fästningsstraff på bestämda år, dom om äreförlust, grovt eller
verkligt vanfrejdande brott, slöseri, dryckenskap, våldsamt
sinnelag samt när stridigheterna mellan makar övergick till
avsky och hat. Dock skulle partnerna ha varnats innan och varit
dömda att leva åtskilda ett tag innan skilsmässa övervägdes. |
1860
förordning |
De som önskade skilsmässa skulle först varnas
av kyrkoherden i församlingen och om det inte hjälpte skulle de
varnas av kyrkorådet. Om dessa varningar inte hjälpte skulle
rätten döma paret att bo isär ett år och eventuellt utdöma
förbud mot att träffa den andre partnern under det året. Först
efter dessa prövningar tilläts skilsmässa. |
|
1915-års äktenskaps lagstiftning |
De som ville skiljas skulle först träffa en
medlare. Efter medlingen kunde domstolen döma till ett års
hemskillnad.
Utöver tidigare skilsmässoorsaker kunde man nu även möjligt att få skilsmässa om man levat åtskilda i
tre år eller redan efter två år om den ena maken givit sig av.
Snabbskilsmässa kunde utdömas t.ex. om en av makarna begått hor,
medvetet smittat sin partner med venerisk sjukdom, försökt döda
eller grovt misshandlat partnern, blivit dömd till minst tre års
straffarbete, var missbrukare av rusningsmedel eller varit
sinnessjuk i över tre år och ingen förhoppning om bättring
fanns. |
1968
började gälla
1/7-1969 |
Snabbskilsmässa vid horsbrott fick man inte
längre utan att domstolen först skulle pröva vad som var bäst
för barnen.
Det blev lättare att skiljas då det inte längre behövdes ett
intyg om djup och varaktig söndring mellan makarna. |
1973
började gälla
1/1-1974 |
Medlingen blev frivillig. Nu infördes
6-månaders betänketid om det fanns barn som var under 16 år i
äktenskapet eller om endast en av makarna ville skiljas. |